Tics.... Äckelvarning...
Min hund får, som alla andra pälsiga och icke pälsiga djur som löper omkring i skog och mark, fästingar. Idag, nu alldeles nyss, hittade jag en som jag drog loss och sedan eldade på så att den dog en snabb och effektiv död. Sedan låg den här bredvid mig medan jag skrev... och retade min ögonvrå...
Det är så att när Pasha får en möjlighet att själv komma åt de små krypen så gnager hon av dem på eget maner och tuggar på dem. Förmodligen för att det är gott med blod? Sedan tar det en timma eller så och så kräks hon upp fästing och blod i en enda slemmig blafsa. När jag torkar upp dessa blafsor kräks jag nästan, för just spyor och slem är de kroppsvätskor som jag har svårast för att ta. Varje gång jag tar en fästing från Pasha så jagar hon min hand med en blick som liknar en besatts, ni vet sådär med rullande ögonvitor, och vill hemskt gärna att jag ska släppa den lilla äckliga tingesten i hennes mun. Vilket jag givetvis aldrig kommer gå med på. De blir kremerade och sedan slänger jag dem.
I alla fall... dessa blodblafsor som Pasha har spytt upp till följd av fästingar fick idag min elaka lilla hjärna att ge mig bilder av hur jag själv stoppade fästingen i munnen, tuggade och svalde. Brrrrr.... Varför får man såna vidriga bilder för? Det är väl inte riktigt klokt va?
Nåväl... ingen fara skedd. Nu är fästingen borta och försvunnen och ingen har stoppat den i munnen. Så än är jag inte komplett galen i alla fall. Bara lite sjuk i hjärnan.
Det är så att när Pasha får en möjlighet att själv komma åt de små krypen så gnager hon av dem på eget maner och tuggar på dem. Förmodligen för att det är gott med blod? Sedan tar det en timma eller så och så kräks hon upp fästing och blod i en enda slemmig blafsa. När jag torkar upp dessa blafsor kräks jag nästan, för just spyor och slem är de kroppsvätskor som jag har svårast för att ta. Varje gång jag tar en fästing från Pasha så jagar hon min hand med en blick som liknar en besatts, ni vet sådär med rullande ögonvitor, och vill hemskt gärna att jag ska släppa den lilla äckliga tingesten i hennes mun. Vilket jag givetvis aldrig kommer gå med på. De blir kremerade och sedan slänger jag dem.
I alla fall... dessa blodblafsor som Pasha har spytt upp till följd av fästingar fick idag min elaka lilla hjärna att ge mig bilder av hur jag själv stoppade fästingen i munnen, tuggade och svalde. Brrrrr.... Varför får man såna vidriga bilder för? Det är väl inte riktigt klokt va?
Nåväl... ingen fara skedd. Nu är fästingen borta och försvunnen och ingen har stoppat den i munnen. Så än är jag inte komplett galen i alla fall. Bara lite sjuk i hjärnan.
Varför flexi..?
Jag blir lite trött... på hundägare som inte förstår faran i deras eget hanterande av sina hundar. Igår kväll skulle jag och Pasha ta en promenix och strax utanför huset, med ca 20 meters avstånd, mötte vi en gigantisk svart labrador-hane med bihang. Pasha tog sig en titt (labben hade redan ställt upp till fight och visade upp en perfekt vit tandrad mot oss...), gjorde ett överslag och bestämde sig för att den hunden var fienden from hell varpå hon laddade upp och började gorma... så mycket hon kunde i strypkopplet. Jag höll henne vid sidan och började jobba på att få henne lugn. Tyvärr kunde jag inte fullfölja arbetet för strax hörde jag ljudet av ett flexikoppel som slog i backen och i ögonvrån såg jag labben komma sättande mot oss i full kareta. Jag backade undan med Pasha så att jag fick henne bakom mig och lyckades på så vis avvärja attacken. Han var inte ute efter mig, men Pasha ville han helst ha död på.
Hussen kom sättande efter och fick tag på sin hund, Pasha var spak och hade lugnat ner sig, jag valde att vända ryggen åt det andra ekipaget och gå därifrån. Lagom ilsk.
Varför i helvete väljer man att ha flexi på en stor och uppenbart hundaggressiv labrador?
(Det är andra gången den hunden försökt ge sig på Pasha...)
De här coola flexi-kopplen hittar man på http://spoileddog.blogg.se/. De är i längd 3 och 8 meter och finns för hundar upp till 8 kilo, alltså storlek small. Det finns flexikoppel till större hundar också, men jag skulle inte rekommendera det till en ägare som inte har fullständig kontroll över sin hund i alla lägen.
Hussen kom sättande efter och fick tag på sin hund, Pasha var spak och hade lugnat ner sig, jag valde att vända ryggen åt det andra ekipaget och gå därifrån. Lagom ilsk.
Varför i helvete väljer man att ha flexi på en stor och uppenbart hundaggressiv labrador?
(Det är andra gången den hunden försökt ge sig på Pasha...)
De här coola flexi-kopplen hittar man på http://spoileddog.blogg.se/. De är i längd 3 och 8 meter och finns för hundar upp till 8 kilo, alltså storlek small. Det finns flexikoppel till större hundar också, men jag skulle inte rekommendera det till en ägare som inte har fullständig kontroll över sin hund i alla lägen.
God morgon
En godare morgon än på mycket länge. Gudars så gytt att vakna då det är så. Det ringde på som vanligt här för en stund sedan och jag fumlade mig upp ur soffan, där jag spenderat natten, och gick för att öppna. På vägen till hallen greppade jag mina pyjamasbyxor och försökte tända lyset. Problemet var att armarna inte ville lyssna, för de hade minsann inte tänkt vakna än. Inte heller benen hade tänkt sig att vakna riktigt så punktligt. Det blev med andra ord en mycket vinglig färd till dörren och jag hade tur som inte ramlade över min stora morgonpigga spanjorska. Fast hon hade iofs kunnat dämpa fallet lite? Nåväl, ben och armar hann vakna innan valphusse hunnit kliva ur hissen till vår våning så jag kunde ta emot valp och valpfoder utan att varken tappa något eller se konstig ut. Hoppas jag.
Så snart valpen är innanför dörren så börjar buset, med en underton från den stora att det fortfarande är hon som bestämmer, och sen håller det på i någon timma innan lugnet lägrar sig. Just denna dag så kröp jag tillbaka ner i soffan för att vakna till men då kom det en donna och "oupsade" sig upp bredvid mig. Bara för att gooooosa... Jag blir lika förvånad varje gång hon bara gör något sånt som hon vet väldigt väl att hon inte får. Som om jag skulle glömma det en stund bara för att hon är så söt. Och tja... just idag så glömde jag det en liten stund extra. Det var mysigt att få krama lite på henne. Om det inte hade varit för att valp hittade ett snorpapper så hade vi kanske legat kvar där än. Hihi.
Så jag klev upp på nytt för att plocka ihop tussarna som redan hunnit sprida sig över golvet och för att slänga in storvovvas dyna i tvättmaskinen. (Den gick in! Hurra!) Sedan serverade jag de fyrbenta torrfoder. Pasha äter sju dl om dagen. Valp får också några skulor av sitt godisfoder för att kunna sällskapa med Pasha då. Och katten får av sitt foder vid sin tron. När Pasha ätit färdigt agerar valp aktivitetskula. Hon tar några skulor i munnen och så jagar Pasha henne tills hon tappar dem på golvet varpå Pasha plockar upp dem. Detta fortgår så länge det finns något kvar i valpens skål.
Efter det så är det dags för dagens första "skälla på katt"-runda. Då springer valp, med en mycket bekymrad storPasha efter sig (över sig, framför sig), och jagar Frasse med en svans som går som en visp och den gällaste lilla stämma hon kan uppbringa. Tills antingen jag eller Pasha säger ifrån... för Frasse gör det inte förrän hon kommer upp i ansiktet på honom, konstigt nog.
Efter detta lägger sig stordonnan på golvet och låtsasbrottas med valpen tills valpen blir trött och somnar. Jag har världens bästa valpvakt. *s* Utan Pasha hade jobbet blivit dubbelt. Nu är det strax dags för första promenaden. Efter den blir det frukost även för de tvåbenta.
Jag tycker om att döpa mina hem. Hittills har jag bott i bl a Gökboet, Tassbo och Varglyan... den senast nämnda var inte mitt hem, men jag bodde där ändå. Det kändes rätt så hemma. Vad sjutton jag ska kalla det här stället för har jag dock ingen aning om. Jag känner ingen mysfaktor kring den här lägenheten. Den känns verkligen inte som hemma och jag märker att jag fortfarande har svårt att benämna den så.
Så snart valpen är innanför dörren så börjar buset, med en underton från den stora att det fortfarande är hon som bestämmer, och sen håller det på i någon timma innan lugnet lägrar sig. Just denna dag så kröp jag tillbaka ner i soffan för att vakna till men då kom det en donna och "oupsade" sig upp bredvid mig. Bara för att gooooosa... Jag blir lika förvånad varje gång hon bara gör något sånt som hon vet väldigt väl att hon inte får. Som om jag skulle glömma det en stund bara för att hon är så söt. Och tja... just idag så glömde jag det en liten stund extra. Det var mysigt att få krama lite på henne. Om det inte hade varit för att valp hittade ett snorpapper så hade vi kanske legat kvar där än. Hihi.
Så jag klev upp på nytt för att plocka ihop tussarna som redan hunnit sprida sig över golvet och för att slänga in storvovvas dyna i tvättmaskinen. (Den gick in! Hurra!) Sedan serverade jag de fyrbenta torrfoder. Pasha äter sju dl om dagen. Valp får också några skulor av sitt godisfoder för att kunna sällskapa med Pasha då. Och katten får av sitt foder vid sin tron. När Pasha ätit färdigt agerar valp aktivitetskula. Hon tar några skulor i munnen och så jagar Pasha henne tills hon tappar dem på golvet varpå Pasha plockar upp dem. Detta fortgår så länge det finns något kvar i valpens skål.
Efter det så är det dags för dagens första "skälla på katt"-runda. Då springer valp, med en mycket bekymrad storPasha efter sig (över sig, framför sig), och jagar Frasse med en svans som går som en visp och den gällaste lilla stämma hon kan uppbringa. Tills antingen jag eller Pasha säger ifrån... för Frasse gör det inte förrän hon kommer upp i ansiktet på honom, konstigt nog.
Efter detta lägger sig stordonnan på golvet och låtsasbrottas med valpen tills valpen blir trött och somnar. Jag har världens bästa valpvakt. *s* Utan Pasha hade jobbet blivit dubbelt. Nu är det strax dags för första promenaden. Efter den blir det frukost även för de tvåbenta.
Jag tycker om att döpa mina hem. Hittills har jag bott i bl a Gökboet, Tassbo och Varglyan... den senast nämnda var inte mitt hem, men jag bodde där ändå. Det kändes rätt så hemma. Vad sjutton jag ska kalla det här stället för har jag dock ingen aning om. Jag känner ingen mysfaktor kring den här lägenheten. Den känns verkligen inte som hemma och jag märker att jag fortfarande har svårt att benämna den så.
Hon är här...
Klockan 07:20 ringde det på porten och upp kom en liten tax/stövarefröken vid namn Tia. 14 veckor gammal nu i dagarna och kaxig som en hel liten råttunge. Inte helt olikt en heller. =0P
Pasha tog emot henne med glatt humör och de kom fram till att de gillar varandras sällskap. Även om den äldre damen kan bli lite trött och skeptisk mellan varven.
Den som tog nyheten med minst lycka var katten. Vad i hel***** gör den där saken här? Ta BORT!!! Just när här blivit lugnt igen så ska du släpa hit en sån där. Ja, vad det nu är... Det ser ut som en hund, det låter som en hund... jag antar att det är en hund... En liten, fjantig och helt säkert jätteirriterande hund.
- Kommer du hit så river jag dig, bara så du vet. Du kommer få ont, ont i nosen för jag är en stor och mycket farlig katt. *muttrar*
Så här fina är de tillsammans.
Over and out!
Pasha tog emot henne med glatt humör och de kom fram till att de gillar varandras sällskap. Även om den äldre damen kan bli lite trött och skeptisk mellan varven.
Den som tog nyheten med minst lycka var katten. Vad i hel***** gör den där saken här? Ta BORT!!! Just när här blivit lugnt igen så ska du släpa hit en sån där. Ja, vad det nu är... Det ser ut som en hund, det låter som en hund... jag antar att det är en hund... En liten, fjantig och helt säkert jätteirriterande hund.
- Kommer du hit så river jag dig, bara så du vet. Du kommer få ont, ont i nosen för jag är en stor och mycket farlig katt. *muttrar*
Men vad bryr sig en valpis om det när det finns märgben att tugga på, en skön kudde att ligga i som är alldeles sin egen och en stor hundkompis som hon kan leka med så mycket hon vill?
- Jag kan sitta här och förundras på avstånd av dig, din pälsboll, så får du vara hur tjurig som helst för du kan inte stoppa mig!
- Jag kan sitta här och förundras på avstånd av dig, din pälsboll, så får du vara hur tjurig som helst för du kan inte stoppa mig!
Men nu har lugnet lagt sig. Jag kan tala om att det inte är helt enkelt att fotografera en hyperaktiv taxunge med en mobilkamera. Den enda bilden jag lyckades få något sånär bra blev, som ni ser, tagen i motljus... Den stora Pashan har sagt ifrån att nu sover vi, och efter att ha förvissat sig om att hon inte hade någon mjölk att tutta i sig så la sig även Tia.
Over and out!
No... I eated it...
and I want more! Pleeeeease give me more.....
