Mina favoritgrabbar...

I deras favoritsysselsättning. Här sitter Olle och instruerar Conny i hur man lättast tar sig igenom en bana i Super Mario, och Egon gör coola tricks på skate. Tidigare satt han och rockade till låten Minus Celsius på Guitar Hero. Backyard Babies är det nya favoritbandet, tillsammans med Motörhead och Metallica. Yup, Egon rocks!




Japp, sådär ser han ut... McDreamy of mine. Just nu är han på affärsresa i Englandet och inatt är tredje natten jag sover ensam i den här lägenheten. Undantagstillstånd råder och Pasha får lov att ligga i sängen, vilket hon gör... och skyddar mig mot alla nattens faror. Jupp, jag är sjåpig... till tusen... men det är bara i perioder. I'll get over it. Men som jag saknar
honom. Jag är otroligt glad att han inte har ett jobb som kräver att han ligger ute oftare. Det är inte roligt någonstans att vara gräsänka. No not... I morgon kommer han hem och ordningen återställs här oppe på loftet.









Snabb uppdatering...

För att förvissa er om att bloggen inte är död så tänkte jag bara skriva några rader och tala om att jag lever, och mår bra.
Jag har adressändrat och bor numera i Småland... vilket känns rätt så skumt, för det fanns verkligen inte på kartan för bara några månader sedan. Jag ser väl inte direkt att min framtid ligger i Jönköping heller, men det blir bra tills vidare. Tanken är att jag här ska göra klart mina gymnasiestudier, på normal fart, och istället för att bara bli klar och få ett snabbt resultat i form av slutbetyg ska jag nu läsa om mina gamla gymnasiepoäng och försöka höja medlet. Det tar längre tid men kan vara så värt det med tanke på att möjligheten att läsa upp gamla betyg from årsskiftet är ungefär likamed noll. jag vill kunna komma in på de flesta utbildningar som jag kan tänkas vilja läsa, och det gör jag om jag höjer snittpoängen. Inte med ett medelmåtta betyg som ligger under 15 i snitt. Jaha.. så så ser det ut. jag hoppas att jag hinner ansöka och allt innan den 6e juni, annars kan det bli svårt att hinna in till höstterminen. Håll en tumme eller två?

Kärleken till mannen jag lever ihop med är stadig och trygg. Jag känner mig stark och självständig och inte det minsta beroende av honom, och det är helt underbart. Men jag skulle inte vilja leva en dag utan honom. Så är det. Han är helt fantastisk. Vi planerar sommaren ihop nu och det är riktigt mysigt. Mina prylar flyttar in här lite pö om pö... det är trångt och jag vete sjutton hur vi ska få plats, men det ordnar sig. Grabbarna är här varannan helg och mer och alla liksom smälter ihop till en varm och klibbig smet... som gröten, ni vet? I filmen Tillsammans? Anyways... det är väldigt skönt att leva just nu. Väldigt skönt.

Puss puss o kram!

Inte så sugen.

Jag är inte så sugen alls på att sitta inne hela dagen och skriva uppsats.. Det verkar som om det är mitt stora problem med uppsats. Att komma på vad jag ska skriva om och ställa upp ett gäng frågor som jag ska besvara är inga problem, inte heller att samla information. Det är lätt som en plätt. Det är själva skrivandet som är problemet... och är inte det väldigt, väldigt konstigt? Om det hade hängt på att det är en uppsats som läraren hade valt ämnet på och jag själv inte tyckte var speciellt intressant så vore det ju en sak, men jag har ju fått välja själv och jag tycker att det är intressant.
Nej... jag tror att det är så här. När jag är nyfiken på någonting, som i det här fallet, så letar jag upp information och läser den tills mina frågor är besvarade. Sen är jag liksom nöjd. Min nyfikenhet är stillad. Jag kan inte riktigt se anledningen till att jag ska sitta och skriva om det också... efter att jag redan vet. Förutom så klart för att få ett bra betyg, det är ju gott och bra.
Jag ska tydligen också läsa upp det hela för klassen. Redovisa vad jag kommit fram till, så att säga. Jag avskyr att redovisa saker, men det är okej. Jag fixar det. Min sociala fobi är sedan länge borta och jag känner inte att det är farligt att hålla tal. Jag gillart inte, dock. Inte det minsta. Om det ändå bara var en redovisning. Jag hade kunnat skriva ut lite stödord och gått och snackat om det och så hade det varit klart. Icke. Skrivas ska det, och det idag. I morgon bitti måste den vara färdig så att jag kan redovisa den på morgondagens lektion.
 För 50 000 000 år sedan blev en vargliknande figur utsatt för klimatförändringar som tog kål på all dess föda. Den började söka sig till vattnen för att äta fisk som drev upp på land och utvecklade under de kommande 20 000 000 åren en magnifik kroppsbyggnad som gör det möjligt för dem att leva såväl på djupt och kallt vatten som i grundare och varmare. Det handlar om valen. Den enda levande varelse som gjort sin evolutionära resa baklänges. Japp... så är det... ungefär så ska det börja... med lite mer detaljer och om en mer specifik art av val.
Lika bra att sätta igång och sluta sitta här och gnälla.

Kramen!

Inte riktigt tid...

Fast när jag säger sådär så ljuger jag lite. Men bara lite. Jag ligger helt okej till i schemat i skolan, det kräver en hel del arbete på dagtid men det är absolut inte oöverkomligt. Jag kommer klara mina kurser, alla förutom administrativ data som jag skjutit upp till efter sommaren.
Eftersom hela förra veckan gick åt till att ligga sjuk så fick jag idag skriva en recension, ett matteprov och ett historieprov. Med det är jag ikapp igen, och det känns gott. Jag har gjort en lista och satt upp på kylen. En där jag kan pricka av kommande uppgifter och se dem försvinna en efter en. Det ska bli väldigt skönt att ta ett sommaruppehåll när listan är tom.

När jag kom hem  tog jag ut hunden i skogen. Det hade regnat idag och luktade ljuvligt friskt. Jag tror att jag har kommit till paradiset varje gång jag går ut här. Det är en natur som står sig, kan jag säga... för att ligga så nära en stad.
Jag hade sedan tänkt laga mat till DFM så den var klar när han kom från jobbet, men han fick lite att fixa med bilen så jag värmde upp lite rester och sen satte jag igång att städa. Nu är hela lägenhetens alla golv hårfria igen.... efter ca två veckors vila fick dammsugaren sig en pers som den nära på började brinna av. Men rent blev det och nu doftar det ajax och frisk luft överallt. Hunden har jag slängt ut på balkongen... jag tänkte att hon kunde få bo där tills hon slutat fälla. Jag vill inte ha henne på mina nystädade golv. Djurplågeri? Vadå? Hon har ju uppenbarligen päls så det räcker och blir över? Hon lär inte frysa. Trångt? Tja... jag får väl fira ner henne i ett rep då och då så hon kan kissa på gräsmattan och springa några varv.
Nej men skämt åsido... hund som vårfäller är något av det värsta... Urk.

I lördags fick jag förresten lite plats till mina kläder. Så jag antar att jag bor här nu. Igår var vi och tittade på en soffa, DFM slog till på den och den anländer om ca sex veckor. Kommer bli skitsnyggt helt klart. De få prylar som jag har kommer eventuellt att försöka passas in i det övriga möblemanget, resten säljs eller sparas efter skick och tycke. Livet är bra underligt. Men underbart... verkligen. Jag trivs i mitt liv just nu. Så är det.




RSS 2.0