Varför flexi..?

Jag blir lite trött... på hundägare som inte förstår faran i deras eget hanterande av sina hundar. Igår kväll skulle jag och Pasha ta en promenix och strax utanför huset, med ca 20 meters avstånd, mötte vi en gigantisk svart labrador-hane med bihang. Pasha tog sig en titt (labben hade redan ställt upp till fight och visade upp en perfekt vit tandrad mot oss...), gjorde ett överslag och bestämde sig för att den hunden var fienden from hell varpå hon laddade upp och började gorma... så mycket hon kunde i strypkopplet. Jag höll henne vid sidan och började jobba på att få henne lugn. Tyvärr kunde jag inte fullfölja arbetet för strax hörde jag ljudet av ett flexikoppel som slog i backen och i ögonvrån såg jag labben komma sättande mot oss i full kareta. Jag backade undan med Pasha så att jag fick henne bakom mig och lyckades på så vis avvärja attacken. Han var inte ute efter mig, men Pasha ville han helst ha död på.
Hussen kom sättande efter och fick tag på sin hund, Pasha var spak och hade lugnat ner sig, jag valde att vända ryggen åt det andra ekipaget och gå därifrån. Lagom ilsk.
Varför i helvete väljer man att ha flexi på en stor och uppenbart hundaggressiv labrador?
(Det är andra gången den hunden försökt ge sig på Pasha...)



De här coola flexi-kopplen hittar man på http://spoileddog.blogg.se/. De är i längd 3 och 8 meter och finns för hundar upp till 8 kilo, alltså storlek small. Det finns flexikoppel till större hundar också, men jag skulle inte rekommendera det till en ägare som inte har fullständig kontroll över sin hund i alla lägen.

Kommentarer
Postat av: Anna-Karin

Kära vän!

Hallå, hur är läget, tänker på dig och läser och gläds fastän jag är kass på att kommentera, du vet hur det är, ja jag stökar undan formaliteterna kvickt så är de undanstökade sen!



Jag ser RÖTT när jag ser ett flexi på en stor jycke, såna har bara människor med stort och falskt självhävdelsebehov, ja min vovve springer ju nästan fritt, bara i flexi, typ. Ett flexi på en kattilsken 60-kilos mastino napoletano kostade mig nästan livet, som du har läst om på min blogg.



Mia, ta hand om dig, var rädd om dig, vi hörs, visst? Kramar från Anna-Karin!

2009-07-07 @ 17:41:25
URL: http://digenia.wordpress.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0