Ny dag, nya möjligheter...
Jag har alltid avskytt det där uttrycket. "Ny dag, nya möjligheter." Jag har kopplat ihop det med ett ex som hade som hobby att tala om för alla andra hur fel ute de var i livet. Den värsta sorten av vattumän... en med prestationsångest, så till bredden fylld av bitterhet över att han inte stod upp till sina föräldrars höga krav att han hela tiden gick på oss andra om LHS (livets hårda skola) och om hur vi skulle ta vara på våran dyrbara tid... Hans ålder kan ju vara relevant att nämna... Han var 21!
Han studsade upp på morgonen och utropade det där käcka och fruktansvärt präktiga uttrycket. Han hade sina kvaliteter också... mest sorgligt för honom själv att han var så spänd och duktig hela tiden... Vi har inte talats vid på säkert tre år nu och jag hoppas verkligen att livets hårda skola behandlar hopnom värdigare nuförtin än den gjorde då.
Idag är min första skoldag. Jag ska infinna mig på skolan kl 10-12 för introduktion. Det blir troligtvis ganska soft. Information och tips på studieteknik och sånt. Efter skolan har jag en del ärenden att klara av. Jag ska till banken, arbetsförmedlingen och eventuellt en sväng förbi skatteverket. Jag behöver ny legitimation. Mitt pass går ut den här månaden... nu är jag kluven till vad för sorts legitimation jag ska ha. Det hänger ju lite på priset, naturligtvis. 450 kr är dyrt för en liten plastbricka som intygar att jag är jag. Men jag misstänker ändå att det är billigare än passet... Ja ja...vi får se.
När jag gjort mina ärenden ska jag ta mig en sväng om kompis Kalle och se om jag fått nån post, innan jag far tillbaka till Jerusa, där hunden väntar.
Fick förresten svar ifrån csn. Ett riktigt urkass svar som inte svarade på någon av mina tre ställda frågor. Så jag blir tvungen att ringa dem och reda ut trasslet. Intressant det där med mailkontakt... det borde ge mer tid åt den som sitter och besvarar att ta reda på fakta, men så verkar inte fallet.
Jag vill inte gnälla för mycket... det ligger inte i min natur längre. Jag är inget offer för elaka myndigheter och inte heller för livets orättvisor. Jag har på eget bevåg satt mig i den här sitsen och de handlar enbart efter sina lagar. Det kommer ordna sig, det hära.
Nu blir det te och mackor. Kram!
Han studsade upp på morgonen och utropade det där käcka och fruktansvärt präktiga uttrycket. Han hade sina kvaliteter också... mest sorgligt för honom själv att han var så spänd och duktig hela tiden... Vi har inte talats vid på säkert tre år nu och jag hoppas verkligen att livets hårda skola behandlar hopnom värdigare nuförtin än den gjorde då.
Idag är min första skoldag. Jag ska infinna mig på skolan kl 10-12 för introduktion. Det blir troligtvis ganska soft. Information och tips på studieteknik och sånt. Efter skolan har jag en del ärenden att klara av. Jag ska till banken, arbetsförmedlingen och eventuellt en sväng förbi skatteverket. Jag behöver ny legitimation. Mitt pass går ut den här månaden... nu är jag kluven till vad för sorts legitimation jag ska ha. Det hänger ju lite på priset, naturligtvis. 450 kr är dyrt för en liten plastbricka som intygar att jag är jag. Men jag misstänker ändå att det är billigare än passet... Ja ja...vi får se.
När jag gjort mina ärenden ska jag ta mig en sväng om kompis Kalle och se om jag fått nån post, innan jag far tillbaka till Jerusa, där hunden väntar.
Fick förresten svar ifrån csn. Ett riktigt urkass svar som inte svarade på någon av mina tre ställda frågor. Så jag blir tvungen att ringa dem och reda ut trasslet. Intressant det där med mailkontakt... det borde ge mer tid åt den som sitter och besvarar att ta reda på fakta, men så verkar inte fallet.
Jag vill inte gnälla för mycket... det ligger inte i min natur längre. Jag är inget offer för elaka myndigheter och inte heller för livets orättvisor. Jag har på eget bevåg satt mig i den här sitsen och de handlar enbart efter sina lagar. Det kommer ordna sig, det hära.
Nu blir det te och mackor. Kram!
Det ska jävlar inte vara enkelt...
Just nu faller jag offer för min egen tidigare "dumhet"... Fast nej... jag var inte dum då, jag var sjuk. Jag var psykiskt, fyskiskt och socialt nedsatt och kunde inte ha gjort bättre ifrån mig än jag gjorde då och förhoppningsvis ska det räcka med den förklaringen för att jag ska få mina pengar... till slut... slutligen...
Min ansökan till csn kom in den 2e februari. Idag fick jag besked om att ansökan behöver kompletteras innan den 12e mars. Tjo... det här kommer ta tid... känns det som.
I meddelandet står det som följer;
Din ansökan om studiemedel måste kompletteras med följande uppgifter:
Du har obetalda årsbelopp för tidigare år. Det betyder att du inte har betalat in det du skulle till CSN. För att du ska få nya studiemedel måste du göra något av följande.
1. Betala dina obetalda årsbelopp. Kontakta CSN så får du uppgift om hur mycket du ska betala och till vilket konto. När du har betalat ska du meddela detta till CSN.
2. Söka nedsättning, alltså betala en mindre del av årsbeloppet på grund av synnerliga skäl och få nedsättning av årsbeloppet. Möjligheten att få nedsättning på grund av synnerliga skäl är mycket begränsad. Ett exempel på synnerliga skäl är om du varaktigt är beroende av försörjningsstöd. Du kan beställa en blankett för nedsättning i Mina sidor på www.csn.se.
3. Hänvisa till synnerliga skäl. Om du har synnerliga skäl kan du i vissa fall beviljas studiemedel trots att du inte betalat dina årsbelopp. Möjligheten att få nya studiemedel på grund av synnerliga skäl är mycket begränsad.
Skolan har meddelat oss att du klarat 300 poäng under den period du senast fick studiemedel. Enligt vår bedömning bör du klara ytterligare 60 poäng. Vi kommer att göra en slutgiltig bedömning när vi ska besluta om du kan få studiemedel.
Du måste därför be din skola att rapportera in samtliga kurser som du har påbörjat och de kurser som du har slutfört.
Om du inte har klarat tillräckligt med poäng kommer din ansökan att tas upp till särskild prövning. Du har dessförinnan möjlighet att skriftligen komplettera din ansökan med upplysningar om eventuella personliga förhållanden som har påverkat dina studier. Vi ber dig styrka det som har hänt till exempel med ett läkarintyg. Du har även möjlighet att kontakta din studievägledare, kurator eller studeranderepresentant. De kan sedan vända sig till CSN för att lämna information
Om du har varit sjuk under perioden ska du anmäla det till Försäkringskassan. Om Försäkringskassan godkänt din sjukperiod, räknar vi inte med veckor då du varit sjuk när vi prövar dina studieresultat.
Din komplettering måste ha kommit in till CSN senast 2009-03-12. Om CSN inte får svar på de begärda uppgifterna kommer ärendet att behandlas utifrån de uppgifter som finns tillgängliga.
Jamen visst... Tidigare årsbelopp misstänker jag vara det jag betalade in i förrgår för att jag inte orkade lägga ner tid och energi på att luska fram var i hel**** jag ska få tag i uppgifter om min årsinkomst för 2008. Jag struntade i det för jag tyckte att det skulle vara lättare så. Jag hoppaas att hela årsbeloppet för 2008 nu är betalt och att jag inte behöver orda mer om det. Min årsinkomst 2008 lär inte ha överstigit 20 000 kr med tanke på att jag bara arbetade under en månads tid. Vilket suger. Verkligen suger... men sådan är verkligheten. Man ska ha haft en årsinkomst på över 100 000 kr för att behöva betala tillbaka till csn. Men som sagt, jag orkade inte lägga tid och energi på att luska rätt på de uppgifterna. Jag betalade istället... med pengar som jag inte har. Men det ordnar sig.
Den andra biten är mycket klurigare. Här talar de om att jag inte läst tillräckligt tidigare för det belopp de betalat ut.
Och det stämmer ju. Jag läste inte klart den 100 poängskurs jag hade kvar att läsa där, höstterminen 2005. Jag klarade det inte. Jag är otroligt glad att jag klarade av att läsa de 300 poäng som jag faktiskt avslutade med tanke på i vilket skick jag var. Något bevis på att jag var djupt deprimerad har jag inte direkt. Jag har ett sjukintyg från 23/1-06. Det var då jag tog mod till mig och gick in på akuten och släppte alla masker... nåja, nästan alla. Sedan dess har jag klättrat och klättrat och klättrat, och till slut hamnat här. Där jag nu skördar frukten av att ha varit i nedsatt skick psykiskt, fysiskt och socialt.
Jag har mailat och frågat om det räcker med att jag styrker min depression med det sjukintyg som utfärdades först i januari, trots att det inte täcker den period då studierna skulle ha varit avslutade. Om det inte gör det så får jag väl helt enkelt inga pengar. Förrän jag läst upp 60 poäng, vill säga... Och det kan jag väl iofs ha gjort om några veckor. Säg en månad. Håll en tumme eller två åt mig för att csn ska vara mänskliga och inte myndliga och godkänna min ansökan. Pliiiz?
Min ansökan till csn kom in den 2e februari. Idag fick jag besked om att ansökan behöver kompletteras innan den 12e mars. Tjo... det här kommer ta tid... känns det som.
I meddelandet står det som följer;
Komplettering av ansökan om studiemedel
Du har obetalda årsbelopp för tidigare år. Det betyder att du inte har betalat in det du skulle till CSN. För att du ska få nya studiemedel måste du göra något av följande.
1. Betala dina obetalda årsbelopp. Kontakta CSN så får du uppgift om hur mycket du ska betala och till vilket konto. När du har betalat ska du meddela detta till CSN.
2. Söka nedsättning, alltså betala en mindre del av årsbeloppet på grund av synnerliga skäl och få nedsättning av årsbeloppet. Möjligheten att få nedsättning på grund av synnerliga skäl är mycket begränsad. Ett exempel på synnerliga skäl är om du varaktigt är beroende av försörjningsstöd. Du kan beställa en blankett för nedsättning i Mina sidor på www.csn.se.
3. Hänvisa till synnerliga skäl. Om du har synnerliga skäl kan du i vissa fall beviljas studiemedel trots att du inte betalat dina årsbelopp. Möjligheten att få nya studiemedel på grund av synnerliga skäl är mycket begränsad.
Skolan har meddelat oss att du klarat 300 poäng under den period du senast fick studiemedel. Enligt vår bedömning bör du klara ytterligare 60 poäng. Vi kommer att göra en slutgiltig bedömning när vi ska besluta om du kan få studiemedel.
Du måste därför be din skola att rapportera in samtliga kurser som du har påbörjat och de kurser som du har slutfört.
Om du inte har klarat tillräckligt med poäng kommer din ansökan att tas upp till särskild prövning. Du har dessförinnan möjlighet att skriftligen komplettera din ansökan med upplysningar om eventuella personliga förhållanden som har påverkat dina studier. Vi ber dig styrka det som har hänt till exempel med ett läkarintyg. Du har även möjlighet att kontakta din studievägledare, kurator eller studeranderepresentant. De kan sedan vända sig till CSN för att lämna information
Om du har varit sjuk under perioden ska du anmäla det till Försäkringskassan. Om Försäkringskassan godkänt din sjukperiod, räknar vi inte med veckor då du varit sjuk när vi prövar dina studieresultat.
Din komplettering måste ha kommit in till CSN senast 2009-03-12. Om CSN inte får svar på de begärda uppgifterna kommer ärendet att behandlas utifrån de uppgifter som finns tillgängliga.
Jamen visst... Tidigare årsbelopp misstänker jag vara det jag betalade in i förrgår för att jag inte orkade lägga ner tid och energi på att luska fram var i hel**** jag ska få tag i uppgifter om min årsinkomst för 2008. Jag struntade i det för jag tyckte att det skulle vara lättare så. Jag hoppaas att hela årsbeloppet för 2008 nu är betalt och att jag inte behöver orda mer om det. Min årsinkomst 2008 lär inte ha överstigit 20 000 kr med tanke på att jag bara arbetade under en månads tid. Vilket suger. Verkligen suger... men sådan är verkligheten. Man ska ha haft en årsinkomst på över 100 000 kr för att behöva betala tillbaka till csn. Men som sagt, jag orkade inte lägga tid och energi på att luska rätt på de uppgifterna. Jag betalade istället... med pengar som jag inte har. Men det ordnar sig.
Den andra biten är mycket klurigare. Här talar de om att jag inte läst tillräckligt tidigare för det belopp de betalat ut.
Och det stämmer ju. Jag läste inte klart den 100 poängskurs jag hade kvar att läsa där, höstterminen 2005. Jag klarade det inte. Jag är otroligt glad att jag klarade av att läsa de 300 poäng som jag faktiskt avslutade med tanke på i vilket skick jag var. Något bevis på att jag var djupt deprimerad har jag inte direkt. Jag har ett sjukintyg från 23/1-06. Det var då jag tog mod till mig och gick in på akuten och släppte alla masker... nåja, nästan alla. Sedan dess har jag klättrat och klättrat och klättrat, och till slut hamnat här. Där jag nu skördar frukten av att ha varit i nedsatt skick psykiskt, fysiskt och socialt.
Jag har mailat och frågat om det räcker med att jag styrker min depression med det sjukintyg som utfärdades först i januari, trots att det inte täcker den period då studierna skulle ha varit avslutade. Om det inte gör det så får jag väl helt enkelt inga pengar. Förrän jag läst upp 60 poäng, vill säga... Och det kan jag väl iofs ha gjort om några veckor. Säg en månad. Håll en tumme eller två åt mig för att csn ska vara mänskliga och inte myndliga och godkänna min ansökan. Pliiiz?
With nothing at all...
Jag kom till världen helt naken, precis som alla andra. 29 år senare känns det som om jag står här naken igen. Det är ingen större skillnad. Jag har levt ett liv redan. Vilket inte var nåt att ha. Så jag vänder det livet ryggen och föds på nytt.
Så här står jag, med alla möjligheter i världen liggandes vid mina fötter.
Det är endast nu, sedan jag kastat bort allt det gamla, som jag kan orka ta dem i min famn och hylla dem.
Så... nu går jag.
Nothing is all I've got... with nothing I can build a fortune...
Puss på er!
Free!!!
Klockan halv nio fyllde jag och äldsta systerson hissen och drog ner till det nyss anlända flytt-ekipaget, med far och näst äldsta systerson. Sen tömde vi allt som var mitt och fick plats på mindre än en och en halv timma. Det gick otroligt smidigt! Men som morsan sa... jag borde ju ha lite rutin på det här med flytt nu...
Detta blev min elfte flytt i ordningen. På tolv år. Bra jobbat, eller hur? Fast det är ju iofs bara en halvflytt... Jag får ju hoppas att jag inte ska behöva ha grejerna magasinerade hos mor och far längre än till månadsskiftet, men det återstår ju att se. ( Just nu tar jag inte ut någonting i förskott. )
Vid tio i tio rullade vi ut från Karin Boyes och jag kände en underbar lycka fylla mig från tårna ända upp i hårfästet... Det är över. Jag är fri. Klockan elva var vi framme i Herrljunga och klockan tolv var flytten avklarad och vi lunchade tillsammans med mamma. Nu är jag i Falköping, landad hos kompis Kalle tillsammans med hund.
Råttorna blir inte ormmat. De följde med äldste systersonen hem tillsammans med katten, och ska byta plats med hans råttor, som inte är överrens och därför börjar bli olidliga att ha med att göra. Mina är sams och gosiga, sällskapliga och trevliga. Jag är väldigt glad över att det blev som det blev. Nu kan jag hälsa på dem och katten när jag vill. Toppen!
Jag är glad. Otroligt tacksam över min underbara familj och mina fantastiska vänner. Läget är ... bara bra.
Yay!
Kram!
Detta blev min elfte flytt i ordningen. På tolv år. Bra jobbat, eller hur? Fast det är ju iofs bara en halvflytt... Jag får ju hoppas att jag inte ska behöva ha grejerna magasinerade hos mor och far längre än till månadsskiftet, men det återstår ju att se. ( Just nu tar jag inte ut någonting i förskott. )
Vid tio i tio rullade vi ut från Karin Boyes och jag kände en underbar lycka fylla mig från tårna ända upp i hårfästet... Det är över. Jag är fri. Klockan elva var vi framme i Herrljunga och klockan tolv var flytten avklarad och vi lunchade tillsammans med mamma. Nu är jag i Falköping, landad hos kompis Kalle tillsammans med hund.
Råttorna blir inte ormmat. De följde med äldste systersonen hem tillsammans med katten, och ska byta plats med hans råttor, som inte är överrens och därför börjar bli olidliga att ha med att göra. Mina är sams och gosiga, sällskapliga och trevliga. Jag är väldigt glad över att det blev som det blev. Nu kan jag hälsa på dem och katten när jag vill. Toppen!
Jag är glad. Otroligt tacksam över min underbara familj och mina fantastiska vänner. Läget är ... bara bra.
Yay!
Kram!
Utmanad!
Den sjätte bilden i den sjätte mappen på min laptop... är... som följer...
Vafan matte... måste du ta kortet från den vinkeln?
Pasha, i sitt Britney Spears-linne. Hon skäms lite för att sömmen är sprucken... Kanske har hon gått lite hårt åt på maten det senaste?
Jag skickar utmaningen vidare till Dysnomia och Skriet Från Vildmarken och Vardagsliv!
Vafan matte... måste du ta kortet från den vinkeln?
Pasha, i sitt Britney Spears-linne. Hon skäms lite för att sömmen är sprucken... Kanske har hon gått lite hårt åt på maten det senaste?
Jag skickar utmaningen vidare till Dysnomia och Skriet Från Vildmarken och Vardagsliv!
Är det inte underbart?...
Jag ringde skatteverket i tisdags, folkbokföringen, och kollade var jag var skriven nu. Det visade sig att jag kommit på plats på min Falköpingsadress och allt var som det skulle. Jo, jag har en adress i Fkp, men jag bor där inte så värst... luftmadrassen kompisen har för övernattare tillhör inte min favoritsovplats. Det är en tillfällig lösning för att jag ska kunna komma igång med skolan i Falköping och få en inkomst så att jag kan få en egen bostad igen.
Men naturligtvis ska det inte gå så lätt det heller. *flinar*
Nej, ingenting ska gå riktigt lätt för mig den här gången, det är då säkert och sant.
Jag fick avslag på min ansökan hos vuxenutbildningen i Falköping pga att jag inte är folkbokförd i Falköpings kommun. Men vaafaan?! Jag ringde ju och kollade!? Det tar antagligen en stund innan de nya uppgifterna når ut ordentligt... så idag ska jag då åka till Falköping och hämta ut ett personbevis, där det står klart och tydligt att jag VISST är skriven i Falköping, och sedan gå till lärcenter och lämna in det i receptionen. Jag blir lätt trött, det blir jag faktiskt. Men men... ingen panik. Ansökningarna ska vara inlämnade innan den trettonde för kursstarten den tjugotredje, så jag hinner. Ändå? Smidigt? Nånting?
Nu hoppas jag bara att det hinner ordna till sig innan jag får avslag från csn också. Det här börjar likna en parodi. Och jodå, jag skrattar fortfarande åt alltihop. Hellre det än att gråta. Mycket hellre.
Det som är väl och gott i alltihopa är att jag inte hann åka ner till Göteborg igår. Exet ringde och förklarade att jag lika bra kunde vänta en dag till. Så det blir inte dubbla resor... skönt.
Det finns en liten sak till som skulle kunna strula nu. Det är att mitt pass går ut den här månaden. Men nog ska det väl gälla månaden ut väl? Annars får jag inte ut något personbevis... *suckar*
Have a nice day!
Uppdatering.
Jag fick skjuts till skatteverket av Kalle och där gick det på mindre än två minuter att få ut ett personbevis. Tack för det skatteverket. ;0) Sedan gick jag raka spåret till lärcenter och lämnade det till rätt person. Hon kunde lova mig att lägga till det till mina handlingar och nu ska jag för tredje gången ansöka till skaraborgsdistansen. Tredje gången gilt huh?
Sen hoppa jag på tåget, precis som det var tänkt, och nu är jag på plats i ruinerna... Det är ungefär så det känns faktiskt. Som ruiner. Ser ut som om tredje världskriget har dragit fram här, ungefär. Det ska bli väldigt skönt att slippa komma tillbaka hit något mer. Det här är sista sucken. Jag står lamslagen inför packandet just nu. Vill sätta igång direkt, men vet inte var jag ska börja. Skriva lista? Jag är lite emot det sedan behandlingen. Men i ett sånt här läge måste jag nog ha en lista va?
Här stinker gammal inpyrd rök... yuck yuck yuck... jag mår illa av det nuförtin. Och idag har jag varit rökfri i sex hela månader. Ett helt halvår! Det ni. Det betyder ju att jag har tjugo månaders nykterhet också. Jojomen. Gytt mos!
Yay me.
Men naturligtvis ska det inte gå så lätt det heller. *flinar*
Nej, ingenting ska gå riktigt lätt för mig den här gången, det är då säkert och sant.
Jag fick avslag på min ansökan hos vuxenutbildningen i Falköping pga att jag inte är folkbokförd i Falköpings kommun. Men vaafaan?! Jag ringde ju och kollade!? Det tar antagligen en stund innan de nya uppgifterna når ut ordentligt... så idag ska jag då åka till Falköping och hämta ut ett personbevis, där det står klart och tydligt att jag VISST är skriven i Falköping, och sedan gå till lärcenter och lämna in det i receptionen. Jag blir lätt trött, det blir jag faktiskt. Men men... ingen panik. Ansökningarna ska vara inlämnade innan den trettonde för kursstarten den tjugotredje, så jag hinner. Ändå? Smidigt? Nånting?
Nu hoppas jag bara att det hinner ordna till sig innan jag får avslag från csn också. Det här börjar likna en parodi. Och jodå, jag skrattar fortfarande åt alltihop. Hellre det än att gråta. Mycket hellre.
Det som är väl och gott i alltihopa är att jag inte hann åka ner till Göteborg igår. Exet ringde och förklarade att jag lika bra kunde vänta en dag till. Så det blir inte dubbla resor... skönt.
Det finns en liten sak till som skulle kunna strula nu. Det är att mitt pass går ut den här månaden. Men nog ska det väl gälla månaden ut väl? Annars får jag inte ut något personbevis... *suckar*
Have a nice day!
Uppdatering.
Jag fick skjuts till skatteverket av Kalle och där gick det på mindre än två minuter att få ut ett personbevis. Tack för det skatteverket. ;0) Sedan gick jag raka spåret till lärcenter och lämnade det till rätt person. Hon kunde lova mig att lägga till det till mina handlingar och nu ska jag för tredje gången ansöka till skaraborgsdistansen. Tredje gången gilt huh?
Sen hoppa jag på tåget, precis som det var tänkt, och nu är jag på plats i ruinerna... Det är ungefär så det känns faktiskt. Som ruiner. Ser ut som om tredje världskriget har dragit fram här, ungefär. Det ska bli väldigt skönt att slippa komma tillbaka hit något mer. Det här är sista sucken. Jag står lamslagen inför packandet just nu. Vill sätta igång direkt, men vet inte var jag ska börja. Skriva lista? Jag är lite emot det sedan behandlingen. Men i ett sånt här läge måste jag nog ha en lista va?
Här stinker gammal inpyrd rök... yuck yuck yuck... jag mår illa av det nuförtin. Och idag har jag varit rökfri i sex hela månader. Ett helt halvår! Det ni. Det betyder ju att jag har tjugo månaders nykterhet också. Jojomen. Gytt mos!
Yay me.
Okej då vafasen...
Kan inte låta bli... här har ni Saabs reklamfilm...
Och här är inte Lolita... men en bra informationsfilm... Old... very old news... men ändå aktuellt...
Och här är inte Lolita... men en bra informationsfilm... Old... very old news... men ändå aktuellt...
Flytten går på lördag...
men då går den också så in i hel........ ;)
Här är en liten visa som väckte dubbla känslor, pga den reklam film som gjorde den känd över hele världen...
I reklamen visades en späckhuggare som hålls fången under fruktansvärda förhållanden (för en späckhuggare vill säga) och visas upp för allmänheten genom att tvingas göra olika små tricks inför publik.
Jag vet inte hur det har gått för späckhuggaren, en annan dag ska jag lägga till information om den men inte nu för det hinner jag inte. jag vill bara säga att jag tyckte att "djurvännerna" den här gången gapade på fel syndare. Reklamfilmen visade valen, och budskapet var så solklart att ingen kan misstolka det. Den som gjort reklamen visade på människans grymhet och samtidigt skreks det ut ur tvapparaternas högtalare det enda som man som människa vill tro att den stackars valen ville få sagt. "RELEASE ME!!!" Jag tycker inte att de gjorde fel, tvärtom. Jag tycker att det var bra att de visade upp späckisen så att världen fick se den och starta en debatt om den. Så tyckte jag. Tack för en fantastisk låt, by the way, och tack för att jag fick upp ögonen för en stackars späckhuggare i USA...
Just nu, stämmer jag in i låten, och går och lagar till lite chili con carne... Bye!
Release me!
Här är en liten visa som väckte dubbla känslor, pga den reklam film som gjorde den känd över hele världen...
I reklamen visades en späckhuggare som hålls fången under fruktansvärda förhållanden (för en späckhuggare vill säga) och visas upp för allmänheten genom att tvingas göra olika små tricks inför publik.
Jag vet inte hur det har gått för späckhuggaren, en annan dag ska jag lägga till information om den men inte nu för det hinner jag inte. jag vill bara säga att jag tyckte att "djurvännerna" den här gången gapade på fel syndare. Reklamfilmen visade valen, och budskapet var så solklart att ingen kan misstolka det. Den som gjort reklamen visade på människans grymhet och samtidigt skreks det ut ur tvapparaternas högtalare det enda som man som människa vill tro att den stackars valen ville få sagt. "RELEASE ME!!!" Jag tycker inte att de gjorde fel, tvärtom. Jag tycker att det var bra att de visade upp späckisen så att världen fick se den och starta en debatt om den. Så tyckte jag. Tack för en fantastisk låt, by the way, och tack för att jag fick upp ögonen för en stackars späckhuggare i USA...
Just nu, stämmer jag in i låten, och går och lagar till lite chili con carne... Bye!
Release me!
Trött...
Jag är lite trött och hängig idag. Sitter ensam fram till kvällen och vet inte riktigt vad jag ska hitta på med tiden. Jag kan behöva vara lite ensam iofs, det skadar aldrig. Jag behöver skriva och meditera och bara vara med mig själv allena inför det stora, ofrånkomliga och omtumlande som står framför mig redan i morgon och sedan veckan ut.
I morgon är den tisdag då jag lämnar bubblan och ger mig ut i verkligheten. Till packning, nedmontering av möbler, städning och ?djurförsäljning?.. Råttorna ska till djuraffären där de säljs i första hand som sällskap och i andra hand som ormmat... och nej, jag tycker inte att det är hela världen. Det är riktigt fina råttor, det är det... de är sällskapliga, gosiga, roliga och vackra. De gör sig bäst som husdjur. Men är det så att ingen vill ha dem och jag inte kan ta dem tillbaka så får de helt enkelt bli en stor orms middag. Ormarna behöver också mat. Jag är bara glad att jag slipper ta dem till en veterinär och själv ta dem av daga.
Katten har haft tre intressenter so far. En kvinna ska komma och titta på honom på onsdag, men jag är väldigt tveksam till det hemmet. Förmodligen kommer han inte åka med henne hem om det inte känns väldigt, väldigt rätt där och då. Hon var trevlig, hade koll på vad katter behövde och någon katt kommer förmodligen bli väldigt lycklig i hennes hem... men jag tvivlar på att Frasse blir det. Han är speciell av sig... och nej, jag tillskriver honom inga mänskliga egenskaper. Han är egen. Väldigt egen.
En annan av intressenterna var en äldre kattdam som sökte sällskap. Jag skrev i annonsen att han ville vara ensamkatt. Jag skrev det av en anledning... Frasse är inte snäll mot andra katter. Han tycker inte om dem. Han vill vara ensam ägare till sin matte/husse. Den tredje intressenten är systerson, och det är naturligtvis han som lockar mest. Då är kissekatt kvar i familjen och jag har en möjlighet att ta honom tillbaka ifall det inte fungerar. Vi får se helt enkelt, hur det blir. Det kommer visa sig tids nog.
Fram till fredag ska jag vistas i lägenheten, vilket känns sådär halvroligt. Jag vill helst inte sätta min fot där mer. Inte för att jag inte klarar av att umgås med exet, eller för att lägenheten är den äckligaste i hela världen, utan för att jag är färdig med det stället. Jag är färdig med allt som var där. Jag har redan lämnat det bakom mig.
Det positiva är att på fredag får jag lämna platsen på alldeles riktigt. Då tar jag mina saker och försvinner. Pappa ska köra flyttlasset, systerson ska hjälpa till att bära, sen far vi hem till mor och far och äter en god kvällsmat, sover skönt med min hund (älskade, saknade) tätt intill. Lördagen blir det Falköping med råttorna, in på djuraffären med dem, sen är jag... fri.
Stevie Wonder, Free!
Free like the river
Flowin' freely through infinity
Free to be sure of
What I am and who I need not be
Free from all worries
Worries prey on oneself's troubled mind
Freer than the clock's hands
Tickin' way the times
Freer than the meaning of free that man defines
Life running through me
Till I feel my father God has called
Me having nothin'
But possessing riches more than all
And I'm free
To be nowhere
But in every place I need to be
Freer than a sunbeam
Shinning through my soul
Free from feelin' heat or knowing bitter cold
Free from conceiving the beginning
For that's the infinite start
I'm gone - gone but still living
Life goes on without a beating heart
Free like a vision
That the mind of only you can see
Freer than a raindrop
Falling from the sky
Freer than a smile in a baby's sleepin' eyes
I'm free like a river
Flowin' freely to infinity
I'm free to be sure of what
I am and who I need not be
I'm much freer - like the meaning of the word free that
crazy man defines
Free - free like the vision that
The mind of only you are ever gonna see
Free like the river my life
Goes on and on through infinity
I morgon är den tisdag då jag lämnar bubblan och ger mig ut i verkligheten. Till packning, nedmontering av möbler, städning och ?djurförsäljning?.. Råttorna ska till djuraffären där de säljs i första hand som sällskap och i andra hand som ormmat... och nej, jag tycker inte att det är hela världen. Det är riktigt fina råttor, det är det... de är sällskapliga, gosiga, roliga och vackra. De gör sig bäst som husdjur. Men är det så att ingen vill ha dem och jag inte kan ta dem tillbaka så får de helt enkelt bli en stor orms middag. Ormarna behöver också mat. Jag är bara glad att jag slipper ta dem till en veterinär och själv ta dem av daga.
Katten har haft tre intressenter so far. En kvinna ska komma och titta på honom på onsdag, men jag är väldigt tveksam till det hemmet. Förmodligen kommer han inte åka med henne hem om det inte känns väldigt, väldigt rätt där och då. Hon var trevlig, hade koll på vad katter behövde och någon katt kommer förmodligen bli väldigt lycklig i hennes hem... men jag tvivlar på att Frasse blir det. Han är speciell av sig... och nej, jag tillskriver honom inga mänskliga egenskaper. Han är egen. Väldigt egen.
En annan av intressenterna var en äldre kattdam som sökte sällskap. Jag skrev i annonsen att han ville vara ensamkatt. Jag skrev det av en anledning... Frasse är inte snäll mot andra katter. Han tycker inte om dem. Han vill vara ensam ägare till sin matte/husse. Den tredje intressenten är systerson, och det är naturligtvis han som lockar mest. Då är kissekatt kvar i familjen och jag har en möjlighet att ta honom tillbaka ifall det inte fungerar. Vi får se helt enkelt, hur det blir. Det kommer visa sig tids nog.
Fram till fredag ska jag vistas i lägenheten, vilket känns sådär halvroligt. Jag vill helst inte sätta min fot där mer. Inte för att jag inte klarar av att umgås med exet, eller för att lägenheten är den äckligaste i hela världen, utan för att jag är färdig med det stället. Jag är färdig med allt som var där. Jag har redan lämnat det bakom mig.
Det positiva är att på fredag får jag lämna platsen på alldeles riktigt. Då tar jag mina saker och försvinner. Pappa ska köra flyttlasset, systerson ska hjälpa till att bära, sen far vi hem till mor och far och äter en god kvällsmat, sover skönt med min hund (älskade, saknade) tätt intill. Lördagen blir det Falköping med råttorna, in på djuraffären med dem, sen är jag... fri.
Stevie Wonder, Free!
Free like the river
Flowin' freely through infinity
Free to be sure of
What I am and who I need not be
Free from all worries
Worries prey on oneself's troubled mind
Freer than the clock's hands
Tickin' way the times
Freer than the meaning of free that man defines
Life running through me
Till I feel my father God has called
Me having nothin'
But possessing riches more than all
And I'm free
To be nowhere
But in every place I need to be
Freer than a sunbeam
Shinning through my soul
Free from feelin' heat or knowing bitter cold
Free from conceiving the beginning
For that's the infinite start
I'm gone - gone but still living
Life goes on without a beating heart
Free like a vision
That the mind of only you can see
Freer than a raindrop
Falling from the sky
Freer than a smile in a baby's sleepin' eyes
I'm free like a river
Flowin' freely to infinity
I'm free to be sure of what
I am and who I need not be
I'm much freer - like the meaning of the word free that
crazy man defines
Free - free like the vision that
The mind of only you are ever gonna see
Free like the river my life
Goes on and on through infinity
Sisådär ja...
Nu är råttorna utplacerade, katten är på annons och flyttlasset går på fredag i farsgubbens regi. Inom en timma är jag inskriven på arbetsförmedlingen och har postat ansökningen till CSN. Förhoppningsvis har jag också pratat med studievägledaren om de kurser som jag fick avslag på...
På tisdag åker jag från Jkp till Gbg och packar, monterar ner och sorterar resten av mina prylar för att lämna stan på fredag som sagt och aldrig mer komma tillbaka. Katten ska förmodligen bo tillfälligt hos min goe systerson, tills någon annan eller jag kan ta honom. Annonsen får ligga ute. Dyker rätt person upp så får han flytta, det är ändå det snällaste mot honom om han får komma till ett lugnt och tryggt hem med någon som har all tid att ge.
Jag är åter på fötter... som jag skrev till en nära vän tidigare idag... Det är huvet upp och fötterna ner, trots allt... Det är så svårt att lära hårstråna att röra sig framåt. Fötterna är bättre på det. Så, jag håller fokus i nuet... och en liten vecka framåt... och allting är precis så bra som det ska vara.
Kram!
Update... En liten en... Jag har nu varit på af och skrivit in mig. Studievägledaren ringde inte så jag får ringa henne på måndag. Egentligen är jag sömnig och skulle kanske kunna lägga mig en liten stund, men det tar emot av nån anledning så jag tvingar mig att vara uppe... Helt utan någonting att göra.
Knäppt. Äsch... jag lägger mig lite ändå.
Vet ni? Min mamma är världens bästa. Så är det. Världens bästa.
På tisdag åker jag från Jkp till Gbg och packar, monterar ner och sorterar resten av mina prylar för att lämna stan på fredag som sagt och aldrig mer komma tillbaka. Katten ska förmodligen bo tillfälligt hos min goe systerson, tills någon annan eller jag kan ta honom. Annonsen får ligga ute. Dyker rätt person upp så får han flytta, det är ändå det snällaste mot honom om han får komma till ett lugnt och tryggt hem med någon som har all tid att ge.
Jag är åter på fötter... som jag skrev till en nära vän tidigare idag... Det är huvet upp och fötterna ner, trots allt... Det är så svårt att lära hårstråna att röra sig framåt. Fötterna är bättre på det. Så, jag håller fokus i nuet... och en liten vecka framåt... och allting är precis så bra som det ska vara.
Kram!
Update... En liten en... Jag har nu varit på af och skrivit in mig. Studievägledaren ringde inte så jag får ringa henne på måndag. Egentligen är jag sömnig och skulle kanske kunna lägga mig en liten stund, men det tar emot av nån anledning så jag tvingar mig att vara uppe... Helt utan någonting att göra.
Knäppt. Äsch... jag lägger mig lite ändå.
Vet ni? Min mamma är världens bästa. Så är det. Världens bästa.
Skar mig när jag diskade...
Mycket blod från ett djupt jack i långfingret. Fick strypa det till slut, med plåstret. Det är fascinerande med blod. Jag kan inte hjälpa att jag tycker det. Hur det blandar sig med vatten t ex, det är snyggt. För mig representerar blodet liv och liv är vackert. Det är en så intensivt röd färg också. Väldigt, väldigt fin färg... blodröd. Jag hade varit den perfekta representanten för de som skär sig med mening, om det inte hade varit för att jag inser hur förbannat sjukt det är. Lika sjukt som att varje helg supa sig totalt bortom förståndet, följa med okända män hem och aldrig vakna där minnena tog slut kvällen innan. Lika sjukt som att stoppa fingrarna i halsen efter att ha tryckt i sig några kilo godis. Lika sjukt som att vägra äta för att ha någonting i sin lilla förvirrade värld som man kan ha kontroll över... Precis så sjukt.
Jag kan med glädje berätta att jag känner mig tillfrisknad idag. Jag är snart tjugo månader ifrån sista fyllan. Yay me.
Jag är också snart ett halvår ren från nikotin. Yay me. Men den största förändringen sitter inte i det. Den största förändringen sitter i att jag idag kan se mitt eget ansvar i allting som händer omkring mig. Förr var allting alla andras fel. Idag är det mesta min egen orsak. Det är lättare att ta smällarna när de kommer nu när jag inte längre sitter i offerkoftan. Mycket lättare.
Idag har jag gjort ett par väldigt små steg, men ändock ett par steg. Känns bra. Tänk att för ett par år sedan kunde jag ine ringa ett sånt där viktigt samtal. Jag skakade av panik när jag slog numret och nio gånger av tio la jag på innan det kopplade upp. Idag slår jag det med lätthet. Jag undviker det fortfarande gärna, men jag gör det om jag behöver det. Idag ringde jag två såna där samtal utan att direkt tänka. Sen mailade jag till studievägledaren.
Sen vek jag tvätt och diskade... fick ta den sista disken med en hand... klurigt, men det går. =0)
Det blöder igenom plåstret... ska byta...
Kram på eder!
Jag kan med glädje berätta att jag känner mig tillfrisknad idag. Jag är snart tjugo månader ifrån sista fyllan. Yay me.
Jag är också snart ett halvår ren från nikotin. Yay me. Men den största förändringen sitter inte i det. Den största förändringen sitter i att jag idag kan se mitt eget ansvar i allting som händer omkring mig. Förr var allting alla andras fel. Idag är det mesta min egen orsak. Det är lättare att ta smällarna när de kommer nu när jag inte längre sitter i offerkoftan. Mycket lättare.
Idag har jag gjort ett par väldigt små steg, men ändock ett par steg. Känns bra. Tänk att för ett par år sedan kunde jag ine ringa ett sånt där viktigt samtal. Jag skakade av panik när jag slog numret och nio gånger av tio la jag på innan det kopplade upp. Idag slår jag det med lätthet. Jag undviker det fortfarande gärna, men jag gör det om jag behöver det. Idag ringde jag två såna där samtal utan att direkt tänka. Sen mailade jag till studievägledaren.
Sen vek jag tvätt och diskade... fick ta den sista disken med en hand... klurigt, men det går. =0)
Det blöder igenom plåstret... ska byta...
Kram på eder!
LOL
Nu har Mia pratat med handläggare på soc och fått veta att det inte kan bli aktuellt med ekonomiskt bistånd förrän tidigast i slutet av februari. Jag har nämligen missat en väsentlig del i den här processen och det är att skriva in mig på arbetsförmedlingen i Falköping. När man inte är inskriven där så har man en månads karens innan socialen går in och hjälper till med betalningen. Jag sitter och garvar här i min ensamhet. Så jävla dumt! Jag visste ju detta... och ändå har jag inte haft en tanke på att jag borde gå till af. Haaallååååå Miiiiiaaaaa!! Syntax errorrrrrr!
Jag var hjärtligt välkommen åter i slutet av februari iaf, om det skulle visa sig att csn strular med sin handläggning vilket ju inte är helt ovanligt. Han lät inte lika road som jag när vi sa tack och hej till varandra. Men så är det faktiskt. Jag är road. Jag är totalt utblottad. Fantastiskt är det att jag åtminstone har någonstans att sova och mat att äta. Tack vare goda vänner som ställer upp. Och familj.
Kaos a la Mia Bye bye!
Jag var hjärtligt välkommen åter i slutet av februari iaf, om det skulle visa sig att csn strular med sin handläggning vilket ju inte är helt ovanligt. Han lät inte lika road som jag när vi sa tack och hej till varandra. Men så är det faktiskt. Jag är road. Jag är totalt utblottad. Fantastiskt är det att jag åtminstone har någonstans att sova och mat att äta. Tack vare goda vänner som ställer upp. Och familj.
Kaos a la Mia Bye bye!
Go go booooys å dunka huvet i väggen....
Nej då... Jag är okej. Det vill till värre saker än hemlöshet för att få den här tösen att vika sig. Jag kommer få en lya, så klart, det blir bara inte så snabbt och lätt som jag först hade hoppats på. Nu sitter jag och väntar på att klockan ska bli åtta så att jag kan bita i det suraste av surkarten och ringa till soc. Jag förödmjukar mig. En sista gång. En sak är fullständigt klar nämligen. Den här sitsen ska jag aldrig mer hamna i. Motgångar gör en stark och jag är knappast något offer. Jag har satt mig här alldeles på egen hand. Så, det är lugnt. Det är det.
Klockan tio tar jag tåget från Jkp central för att landa i Fkp efter 45 minuters tågresa. Därefter går jag till studievägledaren och har ett förhoppningsvis givande samtal med henne. Ju snarare jag kan komma igång med studierna desto bättre.
Efter det vet jag inte riktigt vad som händer. Jag kanske ska knalla upp till banken och begära ut ett par sidor av mitt kontoutdrag. Sen ta en sväng förbi Kalle och se om jag fått någon post.
Sen borde jag väl ta mig neråt Göteborg och packa, städa, ordna... men jag vill inte. Jag vill helst av allt gömma mig under ett täcke i en soffa och inte komma fram förrän allt är över. Haha. Ja ja, jag vet, jag har sagt det förr. Saker händer inte av sig självt. =o) Inte såna här saker iaf.
Det absolut tyngsta just nu är att jag förmodligen blir tvingad att göra mig av med min mest älskade pälsboll herr Fransson. Frassis Onassis. Frasse. Frans. Vet ni något ställe som tar in katter under perioder då ägaren inte har något hem? I så fall hojta. Det får inte kosta överdrivet mycket pengar och det måste vara hos någon som förstår sig på katter av deprimerad natur. Jag vill verkligen inte förlora honom. Det bästa för honom, och för mig, vore ett temporärt hem där han får vara ensamkatt. Där någon går hemma och pysslar och där han får vara med. Han trivs inte med andra katter och han protestkissar som sagt när han blir ensam på okända platser. Nej... det blir väl till att sätta ut en annons antar jag. Men vet ni hur hårt det suger?
Råttorna ska också placeras ut, men de är inte lika svåra. Jag ska höra på djuraffären om de kan ta in dem under en tid. Där jag jobbade och förhoppningsvis kommer jobba så snart jag är på plats i stan. De driver ett småskaligt smådjurspensionat för billiga pengar. Så jag kan nog lämna in råttorna där och vara tryggt förvissad om att de har det bättre än på väldigt länge. Ska höra med dem... efter att ha varit på banken idag. Perfekt. Då har jag ytterligare ett ärende att uträtta.
Återstår att sätta en dag för att tömma lägenheten i Gbg på mina prylar. De ska bunkras på Berga. Det blir bra.
Jahopp... nu har ni fått delta i Mias morgonplanering... där tankarna far som de vill och jag plockar upp ochs ätter ihop dem till ett schema. Nu till handling!
Mors!
Barely alive...
Fick inte lägenheten. Och nu har jag god lust att sitta här och skälla och vara grinig för att Pileströms fastigheter är rasister när det kommer till hundar och för att de har så fula lägenheter så jag vill ändå inte ha dem. Jo, jag har känt det, och sagt det för mig själv i min panik och rädsleattack mitt inne på ikea för ca en tiomma sedan innan jag hann plocka ihop mig och fortsätta titta på vad jag kan tänkas vilja ha i mitt nya hem som jag ska få tag på nån gång.
Det var kanske inte hunden som var det absolut största problemet för Pileströms fastigheter AB utan det faktum att jag inte har någon inkomst just nu att betala min lägenhet med. Det får man ju faktiskt förstå, att man som hyresvärd inte vågar satsa på så osäkra kort. Och jag förstår. Det gör bara lite ont i bröstet att veta att jag just nu och i en oviss framtid inte har något ställe att kalla hem.
Det som gör etter värre ont är att jag inte har någonstans att göra av min katt. Han kan inte åka runt med mig. Jag kan inte placera honom tillfälligt hos någon som är borta hela dagarna eftersom han då med största sannolikhet kommer sabotera ett parkettgolv med sin frätande och illaluktande urin.
Det finns andra hyresvärdar i Fkp... det är inte alls omöjligt att få tag i en. Det kräver en borgenär bara, och en inkomst. I morgon åker jag till studievägledaren och söker in på komvux. När jag får kursbesked därifrån söker jag csn. När jag får inkomst från csn ser mina utsikter aningen bättre ut. Men nej... om jag får välja så vill jag nog slippa bo hos Pileströms fastigheter. Det drar kallt i deras lägenhet och köken är inte renoverade sedan 60-talet... Och de är ras-ister som inte accepterar rottweiler, doberman och andra arbetande raser i sina hus. Så. Det. Så.
Bye... so long... seeya....
Det var kanske inte hunden som var det absolut största problemet för Pileströms fastigheter AB utan det faktum att jag inte har någon inkomst just nu att betala min lägenhet med. Det får man ju faktiskt förstå, att man som hyresvärd inte vågar satsa på så osäkra kort. Och jag förstår. Det gör bara lite ont i bröstet att veta att jag just nu och i en oviss framtid inte har något ställe att kalla hem.
Det som gör etter värre ont är att jag inte har någonstans att göra av min katt. Han kan inte åka runt med mig. Jag kan inte placera honom tillfälligt hos någon som är borta hela dagarna eftersom han då med största sannolikhet kommer sabotera ett parkettgolv med sin frätande och illaluktande urin.
Det finns andra hyresvärdar i Fkp... det är inte alls omöjligt att få tag i en. Det kräver en borgenär bara, och en inkomst. I morgon åker jag till studievägledaren och söker in på komvux. När jag får kursbesked därifrån söker jag csn. När jag får inkomst från csn ser mina utsikter aningen bättre ut. Men nej... om jag får välja så vill jag nog slippa bo hos Pileströms fastigheter. Det drar kallt i deras lägenhet och köken är inte renoverade sedan 60-talet... Och de är ras-ister som inte accepterar rottweiler, doberman och andra arbetande raser i sina hus. Så. Det. Så.
Bye... so long... seeya....
Alive and kickin'
Livet är helt okej, kan jag säga... helt okej. Jag är så otroligt nöjd över de beslut jag har tagit det sista. Motiven är rena och ärliga och jag känner hur friheten släpper in mig i sitt rike. Det finns saker jag inte har förstått tidigare, om livet, som plötsligt står så självklara inför mitt inre öga. Jag får aldrig mer än jag klarar av för stunden. Så är det. Just nu känns det som om jag kan hantera vad som helst. Kalla det övermod om ni vill, men så är det.
Angående lägenheten så sökte jag två, och får besked i nästa vecka om jag får någon av dem. Det ser halvljust ut pga att jag har en hund som jag inte känner till raserna till och pga att jag har betalningsanmärkningar och måste till soc första månaden. Jag kunde lämna lugna och städade referenter som hyr av samma bolag, vilket var mitt plus i kanten... i övrigt vet jag faktiskt inte. Det kan gå precis hur som helst. Precis hur som helst...
Går det inte vägen så tar jag tag i det då. På något sätt känns det som om det här inte ska vara självklart och lätt. Det känns som om det finns ett litet syfte bakom att det inte går på räls allting. Alltså, jag har ju det knappast så motigt att jag behöver klaga, det är inte så jag menar... Det jag menar är att om jag får arbeta lite för att få det jag vill ha den här gången så kanske jag har bättre vett på att uppskatta det när det kommer till mig.
Jag trivs där jag är nu. För att det är början på någonting helt nytt. Jo, helt nytt. Aldrig tidigare har jag mött livet med de förutsättningar som jag har nu, och det känns helt gudomligt häftigt och bra.
Nej, jag är inte helt på rosa moln. Jag svär lite över min situation då och då, och jag darrar av bävan inför det som ligger framför mig. Jag är rädd för att misslyckas nu liksom jag alltid gjort förut. Rädd för att jag ska strula till det igen. Jag är inte omänsklig. Jag är tvärtom mycket mera människa nu än förr, och det är just det jag har som min styrka idag.
Jag är mänsklig. Jag har dåliga dagar och ångesten får min panna att släppa en och annan svettdroppe ibland. Så vad ska jag göra åt det? Ska jag lyssna på den delen av mig själv som vill att jag ska rusta ner och lägga mig platt. Som vill att jag ska följa gamla fotspår för att det är den trygga vägen för mig att gå?
Nej. Jag kör på. En dag i taget. Jag sniffar ansvar och frihet. Gör mitt fotarbete och lyssnar på det i mig som ropar efter mest uppmärksamhet. Lyckan. Strävan efter den. Och jag skrattar, ler och slappnar av... mitt i kaoset. För jag är förvissad om att jag tar de steg som jag behöver ta för att bli, eller fortsätta vara, ren och hel och lycklig.
Puss på er!
Angående lägenheten så sökte jag två, och får besked i nästa vecka om jag får någon av dem. Det ser halvljust ut pga att jag har en hund som jag inte känner till raserna till och pga att jag har betalningsanmärkningar och måste till soc första månaden. Jag kunde lämna lugna och städade referenter som hyr av samma bolag, vilket var mitt plus i kanten... i övrigt vet jag faktiskt inte. Det kan gå precis hur som helst. Precis hur som helst...
Går det inte vägen så tar jag tag i det då. På något sätt känns det som om det här inte ska vara självklart och lätt. Det känns som om det finns ett litet syfte bakom att det inte går på räls allting. Alltså, jag har ju det knappast så motigt att jag behöver klaga, det är inte så jag menar... Det jag menar är att om jag får arbeta lite för att få det jag vill ha den här gången så kanske jag har bättre vett på att uppskatta det när det kommer till mig.
Jag trivs där jag är nu. För att det är början på någonting helt nytt. Jo, helt nytt. Aldrig tidigare har jag mött livet med de förutsättningar som jag har nu, och det känns helt gudomligt häftigt och bra.
Nej, jag är inte helt på rosa moln. Jag svär lite över min situation då och då, och jag darrar av bävan inför det som ligger framför mig. Jag är rädd för att misslyckas nu liksom jag alltid gjort förut. Rädd för att jag ska strula till det igen. Jag är inte omänsklig. Jag är tvärtom mycket mera människa nu än förr, och det är just det jag har som min styrka idag.
Jag är mänsklig. Jag har dåliga dagar och ångesten får min panna att släppa en och annan svettdroppe ibland. Så vad ska jag göra åt det? Ska jag lyssna på den delen av mig själv som vill att jag ska rusta ner och lägga mig platt. Som vill att jag ska följa gamla fotspår för att det är den trygga vägen för mig att gå?
Nej. Jag kör på. En dag i taget. Jag sniffar ansvar och frihet. Gör mitt fotarbete och lyssnar på det i mig som ropar efter mest uppmärksamhet. Lyckan. Strävan efter den. Och jag skrattar, ler och slappnar av... mitt i kaoset. För jag är förvissad om att jag tar de steg som jag behöver ta för att bli, eller fortsätta vara, ren och hel och lycklig.
Puss på er!
Resan... nybyggd liten historia...
"Milen tickade på och några gånger hade de stannat och ätit på vägen. De skulle åka långt, långt för att göra ett nytt försök. Komma närmre. Hitta tillbaka till det de haft en gång. Det var vad de sagt, men hon kände att ingenting de haft var någonting hon ville tillbaka till. Hon var osäker på om den här resan skulle göra någon skillnad, men hon hade gått med på den. Det hade varit hennes förslag att ge det en sista chans. Att kämpa för det lilla de ännu hade, även om glöden i princip falnat och sotet spreds för vinden likt sandkorn i en ökenstorm. Som förtrollad aska sökte den sig nya vägar, nya platser, som för att hitta hem och återuppbyggas där och då men utan den värmande och kvävande eld som förtärde all levande lust och vilja... den eld som fick symbolisera honom, och hans kärlek. Hon hade inte mer bränsle att ge honom, hon var uttömd, endast en droppe liv levde kvar och den darrade nu av förskräckelse inför hennes val att låta den utkämpa det sista slaget. Hon hoppades att det skulle finnas nytt virke för dem längs vägen, men hon var svag i tron. Hur skulle de någonsin kunna överbrygga alla hinder?"
För den som vill läsa hela novellen finns den på min sidoblogg; http://miakelekia.blogg.se/alster
Det bör tilläggas att "Resan" är fiktiv. Det är ingen självupplevd händelse och har ingen som helst återkoppling till några personer jag känner. Den bör inte heller ses som en termometer på min nyligen avslutade relation.
Med detta sagt. Håll till godo.
På "alsterbloggen" kommer det då och då dyka upp små hittepågrejer som flödat ur mina fingrar... jag kommer annonsera här då det sker men ni är naturligtvis välkomna att sprida adressen precis som ni själva behagar ifall ni finner den värd att sprida.
Allt gott till er alla!
Jag lever...
Och för första gången på länge så kan jag tänka klart. Jag lämnar stan. Jag flyttar hem. Sväljer stoltheten och erkänner mig besegrad. *s* När det känns så totalt uppåt väggarna som det gjorde för mig att flytta till Göteborg så bör man lita till den känslan. Det gjorde inte jag. Jag körde på. Skyllde på ditten och datten och hittade på ursäkter för att jag mådde som jag gjorde. Blundade stenhårt för sanningen.
Nu när jag sänkt garden och gett mig själv lite tid så ser jag att jag inte var färdig. Jag hade saker kvar att uträtta.
Jag har flytt verkligheten lite i några dagar, och sumpat några chanser som kanske aldrig var meningen från början att jag skulle satsa på. Det känns helt okej.
Det har varit som att köra en film i slow motion, en ruta per sekund, inte se mer än till de absolut mest basala behoven. Stoppa livet runt omkring. Jag stannar så klart inte kvar i slow mo så länge, men en stund. Ett litet tag. Snart ska jag trycka på play och möta livet igen. Jag ställer mig på gå. I startblocket. Jag börjar bli redo.
Kram allihopa!
Nu när jag sänkt garden och gett mig själv lite tid så ser jag att jag inte var färdig. Jag hade saker kvar att uträtta.
Jag har flytt verkligheten lite i några dagar, och sumpat några chanser som kanske aldrig var meningen från början att jag skulle satsa på. Det känns helt okej.
Det har varit som att köra en film i slow motion, en ruta per sekund, inte se mer än till de absolut mest basala behoven. Stoppa livet runt omkring. Jag stannar så klart inte kvar i slow mo så länge, men en stund. Ett litet tag. Snart ska jag trycka på play och möta livet igen. Jag ställer mig på gå. I startblocket. Jag börjar bli redo.
Kram allihopa!
Beslut... igen
Jag kan inte leva i oärlighet med mig själv och människor omkring mig. Det skadar mig själv men framför allt skadar det andra. Idag trädde jag in i sanningen, med smärta, och fann lättnad i att göra så.
Nu behöver jag akut ha tag i en bostad.
Nästa vecka vet jag om jag kommit in på skolan... hur länge har jag sagt det nu? Jag vet inte. Men nästa vecka vet jag med säkerhet om jag kommit in på bara två kurser eller om jag kommit in på många. Om jag kommit in på samtliga så bor jag kvar i Gbg. Om inte så flyttar jag tillbaka till hemstaden. Inget av det är något speciellt hemskt alternativ.
Nu kula, igen... jag är singel... ensamstående... Please God, now that I found it can I keep it?
Det känns okej, i själen. Ärligt och bra. Samvetsmässigt är det en helt annan sak... men det går över antar jag?
Det vore väl inget liv om det inte kändes?
Nu far jag uppåt Skaraborg över nattten för att sedan fortsätta till Smålandia i morgon. På resande fot. Igen.
Kram!
Nu behöver jag akut ha tag i en bostad.
Nästa vecka vet jag om jag kommit in på skolan... hur länge har jag sagt det nu? Jag vet inte. Men nästa vecka vet jag med säkerhet om jag kommit in på bara två kurser eller om jag kommit in på många. Om jag kommit in på samtliga så bor jag kvar i Gbg. Om inte så flyttar jag tillbaka till hemstaden. Inget av det är något speciellt hemskt alternativ.
Nu kula, igen... jag är singel... ensamstående... Please God, now that I found it can I keep it?
Det känns okej, i själen. Ärligt och bra. Samvetsmässigt är det en helt annan sak... men det går över antar jag?
Det vore väl inget liv om det inte kändes?
Nu far jag uppåt Skaraborg över nattten för att sedan fortsätta till Smålandia i morgon. På resande fot. Igen.
Kram!
Beslut...
Sedan det ur mitt liv försvann möjlighet att se saker som rätt eller fel så har jag varit lite mjukare i sinnet än tidigare. Tanken på att det inte finns någonting som heter fel är underligt lugnande när jag står vid ett vägskäl. Hur jag än väljer att agera, vilka mål jag än sätter upp och hur jag än gör för att nå dit så kan det inte vara fel, för fel som ord och fenomen, existerar inte. Om jag väljer att agera på rädsla och lögner så får jag konsekvenser därefter. Det behöver inte betyda att det är fel eller ont att göra det, men resultatet blir därefter. Om jag väljer att agera på kärlek och värme så kommer resultatet med all säkerhet bli därefter också, och då är det varken fel eller rätt, det är bara efterdyningar. Heaven or hell? Vilka konsekvenser vill jag ha av mitt handlande? Vilka val ska jag göra? Åt vilket håll ska jag gå?
Jag sitter just nu i valet och kvalet. Jag har ett enormt vägskäl framför mig och hur jag än väljer att agera så känns det inte som om det kan bli något helvete av det. Det ena valet innebär att jag gör det väldigt enkelt för mig själv. Det innebär ett avsked, någon månad av balansgång på tunna trådar och sedan all världens möjligheter för lugn och ro.
Den andra vägen leder eventuellt till en trygg framtid med arbetsmöjligheter, en god portion lugn och ro, några månader först av balansgång på tunna trådar (de tunna trådarna är oundvikliga i vilket fall som helst), och sedan en övergång på det förstnämnda valet. Det tredje alternativet är det som tar emot mest av allt. Det är att acceptera läget precis som det är, fortsätta på den väg jag är nu, vilket även det kommer att innebära ett avsked framöver... samt välja till ett litet val som kan äventyra min plats i himmelen. (Himlen är de konsekvenser jag får som känns rätt och bra och underbara.)
I det här läget skulle jag verkligen, verkligen behöva en riktigt bra vägledar som inte bara visste vad h*n pratade om utan även såg in i framtiden. ;oP Det vore rätt bra om h*n inte heller hade ont av att använda sig av rätt och fel, för just u vore det så mycket enklare om det var uppdelat i rätt/fel och svart/vitt... Ah well!?
Jag vet att jag kan luta mig tillbaka och låta allting ske av sig självt, men utan fotarbete? Att luta mig tillbaka i det här läget ger mig inte en lägenhet, inte en utbildning, inte några pengar... så jag tja, jag får se hur jag gör helt enkelt. Beslutet bör vara fattat senast i morgon.
Wish me luck!
Jag sitter just nu i valet och kvalet. Jag har ett enormt vägskäl framför mig och hur jag än väljer att agera så känns det inte som om det kan bli något helvete av det. Det ena valet innebär att jag gör det väldigt enkelt för mig själv. Det innebär ett avsked, någon månad av balansgång på tunna trådar och sedan all världens möjligheter för lugn och ro.
Den andra vägen leder eventuellt till en trygg framtid med arbetsmöjligheter, en god portion lugn och ro, några månader först av balansgång på tunna trådar (de tunna trådarna är oundvikliga i vilket fall som helst), och sedan en övergång på det förstnämnda valet. Det tredje alternativet är det som tar emot mest av allt. Det är att acceptera läget precis som det är, fortsätta på den väg jag är nu, vilket även det kommer att innebära ett avsked framöver... samt välja till ett litet val som kan äventyra min plats i himmelen. (Himlen är de konsekvenser jag får som känns rätt och bra och underbara.)
I det här läget skulle jag verkligen, verkligen behöva en riktigt bra vägledar som inte bara visste vad h*n pratade om utan även såg in i framtiden. ;oP Det vore rätt bra om h*n inte heller hade ont av att använda sig av rätt och fel, för just u vore det så mycket enklare om det var uppdelat i rätt/fel och svart/vitt... Ah well!?
Jag vet att jag kan luta mig tillbaka och låta allting ske av sig självt, men utan fotarbete? Att luta mig tillbaka i det här läget ger mig inte en lägenhet, inte en utbildning, inte några pengar... så jag tja, jag får se hur jag gör helt enkelt. Beslutet bör vara fattat senast i morgon.
Wish me luck!
Från filmen Horton...
Vi köpte och såg filmen Horton förra veckan. Den är okej för att vara en barnfilm, varken bra eller dålig, men just det här lilla klippet framkallade en underbar bryt-rolig skrattattack hos både mig och Egon.
Gott folk... meet Katie!
Gott folk... meet Katie!
