miakelekia

Mycket blod från ett djupt jack i långfingret. Fick strypa det till slut, med plåstret. Det är fascinerande med blod. Jag kan inte hjälpa att jag tycker det. Hur det blandar sig med vatten t ex, det är snyggt. För mig representerar blodet liv och liv är vackert. Det är en så intensivt röd färg också. Väldigt, väldigt fin färg... blodröd. Jag hade varit den perfekta representanten för de som skär sig med mening, om det inte hade varit för att jag inser hur förbannat sjukt det är. Lika sjukt som att varje helg supa sig totalt bortom förståndet, följa med okända män hem och aldrig vakna där minnena tog slut kvällen innan. Lika sjukt som att stoppa fingrarna i halsen efter att ha tryckt i sig några kilo godis. Lika sjukt som att vägra äta för att ha någonting i sin lilla förvirrade värld som man kan ha kontroll över... Precis så sjukt.
Jag kan med glädje berätta att jag känner mig tillfrisknad idag. Jag är snart tjugo månader ifrån sista fyllan. Yay me.
Jag är också snart ett halvår ren från nikotin. Yay me. Men den största förändringen sitter inte i det. Den största förändringen sitter i att jag idag kan se mitt eget ansvar i allting som händer omkring mig. Förr var allting alla andras fel. Idag är det mesta min egen orsak. Det är lättare att ta smällarna när de kommer nu när jag inte längre sitter i offerkoftan. Mycket lättare.
Idag har jag gjort ett par väldigt små steg, men ändock ett par steg. Känns bra. Tänk att för ett par år sedan kunde jag ine ringa ett sånt där viktigt samtal. Jag skakade av panik när jag slog numret och nio gånger av tio la jag på innan det kopplade upp. Idag slår jag det med lätthet. Jag undviker det fortfarande gärna, men jag gör det om jag behöver det. Idag ringde jag två såna där samtal utan att direkt tänka. Sen mailade jag till studievägledaren.
Sen vek jag tvätt och diskade... fick ta den sista disken med en hand... klurigt, men det går. =0)
Det blöder igenom plåstret... ska byta...
Kram på eder!