Beslut...
Sedan det ur mitt liv försvann möjlighet att se saker som rätt eller fel så har jag varit lite mjukare i sinnet än tidigare. Tanken på att det inte finns någonting som heter fel är underligt lugnande när jag står vid ett vägskäl. Hur jag än väljer att agera, vilka mål jag än sätter upp och hur jag än gör för att nå dit så kan det inte vara fel, för fel som ord och fenomen, existerar inte. Om jag väljer att agera på rädsla och lögner så får jag konsekvenser därefter. Det behöver inte betyda att det är fel eller ont att göra det, men resultatet blir därefter. Om jag väljer att agera på kärlek och värme så kommer resultatet med all säkerhet bli därefter också, och då är det varken fel eller rätt, det är bara efterdyningar. Heaven or hell? Vilka konsekvenser vill jag ha av mitt handlande? Vilka val ska jag göra? Åt vilket håll ska jag gå?
Jag sitter just nu i valet och kvalet. Jag har ett enormt vägskäl framför mig och hur jag än väljer att agera så känns det inte som om det kan bli något helvete av det. Det ena valet innebär att jag gör det väldigt enkelt för mig själv. Det innebär ett avsked, någon månad av balansgång på tunna trådar och sedan all världens möjligheter för lugn och ro.
Den andra vägen leder eventuellt till en trygg framtid med arbetsmöjligheter, en god portion lugn och ro, några månader först av balansgång på tunna trådar (de tunna trådarna är oundvikliga i vilket fall som helst), och sedan en övergång på det förstnämnda valet. Det tredje alternativet är det som tar emot mest av allt. Det är att acceptera läget precis som det är, fortsätta på den väg jag är nu, vilket även det kommer att innebära ett avsked framöver... samt välja till ett litet val som kan äventyra min plats i himmelen. (Himlen är de konsekvenser jag får som känns rätt och bra och underbara.)
I det här läget skulle jag verkligen, verkligen behöva en riktigt bra vägledar som inte bara visste vad h*n pratade om utan även såg in i framtiden. ;oP Det vore rätt bra om h*n inte heller hade ont av att använda sig av rätt och fel, för just u vore det så mycket enklare om det var uppdelat i rätt/fel och svart/vitt... Ah well!?
Jag vet att jag kan luta mig tillbaka och låta allting ske av sig självt, men utan fotarbete? Att luta mig tillbaka i det här läget ger mig inte en lägenhet, inte en utbildning, inte några pengar... så jag tja, jag får se hur jag gör helt enkelt. Beslutet bör vara fattat senast i morgon.
Wish me luck!
Jag sitter just nu i valet och kvalet. Jag har ett enormt vägskäl framför mig och hur jag än väljer att agera så känns det inte som om det kan bli något helvete av det. Det ena valet innebär att jag gör det väldigt enkelt för mig själv. Det innebär ett avsked, någon månad av balansgång på tunna trådar och sedan all världens möjligheter för lugn och ro.
Den andra vägen leder eventuellt till en trygg framtid med arbetsmöjligheter, en god portion lugn och ro, några månader först av balansgång på tunna trådar (de tunna trådarna är oundvikliga i vilket fall som helst), och sedan en övergång på det förstnämnda valet. Det tredje alternativet är det som tar emot mest av allt. Det är att acceptera läget precis som det är, fortsätta på den väg jag är nu, vilket även det kommer att innebära ett avsked framöver... samt välja till ett litet val som kan äventyra min plats i himmelen. (Himlen är de konsekvenser jag får som känns rätt och bra och underbara.)
I det här läget skulle jag verkligen, verkligen behöva en riktigt bra vägledar som inte bara visste vad h*n pratade om utan även såg in i framtiden. ;oP Det vore rätt bra om h*n inte heller hade ont av att använda sig av rätt och fel, för just u vore det så mycket enklare om det var uppdelat i rätt/fel och svart/vitt... Ah well!?
Jag vet att jag kan luta mig tillbaka och låta allting ske av sig självt, men utan fotarbete? Att luta mig tillbaka i det här läget ger mig inte en lägenhet, inte en utbildning, inte några pengar... så jag tja, jag får se hur jag gör helt enkelt. Beslutet bör vara fattat senast i morgon.
Wish me luck!
Kommentarer
Trackback
