Mitt liv i musik, 17 år!
Anouk - Nobodys Wife
Aqua - Barbie Girl
Bloodhound Gang - Fire Water Burn
Blur - Song 2
Dilba - I'm sorry
Natalie Imbruglia - Torn
The Prodigy - Breathe
Vilket sjukt bra musikår 1997 var... jag trodde jag skulle få svårt att hitta musik det här året, men icke. Okej, allt här ovan tillhör kanske inte mina favoriter som t ex aqua... men det gjorde det då. Och jag är förlåten, för jag var sjutton år... Idag är det nostalgi, som skööen att lyssna på.
Mitt liv i musik, 16!
Ja, ledsen folks att det dröjt så länge... men here goes år 1996.
The Fugees med Killing Me Softly
Alanis Morisette med Head Over Feet
No Doubt med Don't Speak
Och sist men inte minst...
Rancid med Ruby Soho
The Fugees med Killing Me Softly
Alanis Morisette med Head Over Feet
No Doubt med Don't Speak
Och sist men inte minst...
Rancid med Ruby Soho
Alla de här banden lyssnades det på mycket detta år, året då jag flyttade hemifrån och lekte vuxen med kompisarna... Så små vi var... Men men, musik var det gott om. Förutom det här så var det väääldigt mycket Asta Kask, Charta 77, defenitivt 50 spänn och röjarskivan. Och röjde, det gjorde vi. Vilt. =o)
Mitt liv i musik, 14 år!
Rivstartar året med underbara Green Day och deras megahit "Basket Case". Megadeth kom med en ny skiva, som jag lyssnade på för att impa på en kille i klassen till en början men sedan lärde mig trivas med. Under en tid detta år varvade jag den med Metallicas Black Album. Även det en skiva jag fortfarande lyssnar mycket på. Punken trädde in i mitt liv på allvar under den här perioden också med Ebba Grön, Asta Kask, Charta 77, Attentat, NOFX, Sex Pistols, Dia Psalma, Strebers... ja men hur många band som helst... Här kommer en av de låtar jag lyssnade allra mest på. De Lyckliga Kompisarna med Hockeyfrilla. ( Långt ifrån den bästa de gjort, men den enda jag fann en video på. )
Det här var en av de bästa, och värsta somrarna i mitt liv. Första kärleken drabbade mig med full styrka och nattsvart sorg kastade mig mellan ilska och förtvivlan då min morfar tog sitt liv. Den här låten är svensk sommarmusik när den är som allra bäst. Tack Nordman!
Mitt liv i musik, 13 år!
Det här året firade vi min kompis som fyllde år i samma veva som melodifestivalen. Vi festade loss med pyjamasparty hemma hos henne och blev tagna med storm av Arvingarna med Eloise. Hennes föräldrar hade bänkat sig framför TVn i deras sovrum ihop med lillebror för att vi skulle få vara nyblivna tonåringar alldeles ifred nere i gillestugan.
Eloise, låt nummer tio? vann till slut och vi var överlyckliga. Jag har för mig att föräldrarna höll på We are all the winners, vilket inte vi gjorde för det var inte svenskt att sjunga på engelska. Och jag var lite kär i Kim, för han var så himla söt. Haha.
Eloise, låt nummer tio? vann till slut och vi var överlyckliga. Jag har för mig att föräldrarna höll på We are all the winners, vilket inte vi gjorde för det var inte svenskt att sjunga på engelska. Och jag var lite kär i Kim, för han var så himla söt. Haha.
Mja... jag är inte lika imponerad längre. Det var då... ett litet svart hål i min musikbana, och eftersom det var väldigt mycket kompisar, av olika slag, så blev det en hel del av vad de lyssnade på. T ex:
Aahhahaha.. jag fattar inte att jag visar er det här, men jorå... så var det. Kennet and the Knutters-skivan gick varm. Erkänn att de är lite kul? Jo, lite? Den här låten gör fortfarande succé på uteställena i Falköping, Sveriges ko-tätaste kommun. Hihihi. Den där killen på dacken hade garanterat tagit mig med storm när jag var tretton år. Ohja.
Jag lyssnade även på den här godingen, om och om igen. Hur?! kunde jag tycka att han var snygg?
Jag lyssnade även på den här godingen, om och om igen. Hur?! kunde jag tycka att han var snygg?
Det fanns ju såklart en del bra musik det här året också. Tyvärr vete sjutton om jag hängde med så mycket dock. Jag köpte min första egna skiva... för egna pengar alltså... Och det var... Håll i er...
Japp! Ronny och Ragge! Underbara. Klart underbara. Vilka minnen. Vi åkte upp till Stockholm på klassresa med vår lilla klass. Vi var två tjejer och tio killar. Så sjukt kul hade vi. Hela vägen upp i bussen ville vi som bestämde i klassen lyssna på R o R, men det ville inte föräldrarna som var med, och inte några av de stackarna som inte var med oss där längst bak i bussen. Så vi synkade våra freestylar och sjöng istället. Får trettonåringar hålla allsång så blir det på det viset. Hahaha.
Jag lyssnade även detta året mycket på Roxette. Mr Music lånade jag av kompisar och Absolute Lovesongs snurrade väldigt mycket. Så det var inte bara bondrock, även om det är den jag minns eftersom det var den jag hade som roligast till det här året. Let's PÖÖÖÖÖÖK!
Jag lyssnade även detta året mycket på Roxette. Mr Music lånade jag av kompisar och Absolute Lovesongs snurrade väldigt mycket. Så det var inte bara bondrock, även om det är den jag minns eftersom det var den jag hade som roligast till det här året. Let's PÖÖÖÖÖÖK!
Mitt liv i musik, 12!
Jag älskade filmen Bodyguard, och skönsjungande Whitney Houston får mig fortfarande att rysa när hon sjunger "I will always love you". Jag är en stor Dolly Parton-beundrare och jag gillar den här sången även med henne, men tja... Whitney gör den starkare... det bara är så.
En annan artist jag såg upp till på den tiden, och som jag fortfarande känner varmt för, är Izabella Scorupco. Här med "Shame, shame, shame".
Jag lyssnade på massor av musik det här året. Såpass mycket att jag äntligen kunde få en egen cd-spelare i julklapp. Det var en sån där bärbar som gick att mata med batterier och ta med ut. Jag var otacksamt besviken över att det inte var en "riktig" med högtalare som kunde spränga hela huset men jag hoppas att jag inte visade det. Skivor fick jag med. Peter Le Marcs album "Det finns inget bättre" som jag efter mycket lyssnande lärde mig att älska, och vackraste Cinead O'Connors "Am I Not Your Girl?" På den skivan fanns hennes tolkning av "Don't cry for me Argentina" från musikalen Evita, och det är en av de absolut vackraste tolkningarna jag någonsin hört av den. Madonna gjorde den okej i jämförelse... bara okej...
Jag lyssnade på massor av musik det här året. Såpass mycket att jag äntligen kunde få en egen cd-spelare i julklapp. Det var en sån där bärbar som gick att mata med batterier och ta med ut. Jag var otacksamt besviken över att det inte var en "riktig" med högtalare som kunde spränga hela huset men jag hoppas att jag inte visade det. Skivor fick jag med. Peter Le Marcs album "Det finns inget bättre" som jag efter mycket lyssnande lärde mig att älska, och vackraste Cinead O'Connors "Am I Not Your Girl?" På den skivan fanns hennes tolkning av "Don't cry for me Argentina" från musikalen Evita, och det är en av de absolut vackraste tolkningarna jag någonsin hört av den. Madonna gjorde den okej i jämförelse... bara okej...
Och jag grät bittra tårar av den här scenen, om och om igen efter att ha spelat in den på video... Jag kunde inte fatta att människor kunde vara så grymma. Så lite jag förstod om världen... Cinead O Connor på Bob Dylan Tribute. "War!"
Usch... ja, jag blir fortfarande tagen av den... Jag låter det vara den avslutande videon i 1992 års musiken i mitt liv. Det fanns så mycket bra det året så det är helt galet. Jag var också extremt mottaglig för musik då jag hade ett stort behov av att vara för mig själv under den här perioden. Musiken blev ett sätt för mig att fly vardagen. Annat jag lyssnade på var Svenne Rubins, Mr Big, Lisa Nilsson, Atomic Swing, Dr Alban, Tracy Chapman, The Pogues m fl...
Mitt liv i musik, 11!
Det här året bodde jag i princip i en hästhage med syrrans sto och föl. Jag sov till och med hos dem i hagen. Däremellan åkte jag till badet, gick på bio eller käkade pizza med kompisar. Jag började bli "stor" och min värld växte utanför den lilla byn jag bodde i. Vi lyssnade på musik, tittade på MTV och skrev ner texter för glatta livet.
Sang "Senza Una Donna"
I skolan skulle vi ha melodifestival. Vårt bidrag var "Obsession", med galna Army of Lovers.
Tyvärr blev jag galet osams med resten av gänget och blev utesluten innan vi skulle uppträda. Jag tror att jag och några andra vänner ställde upp med en annan sång. Minns inte vilken dock.
We were "Shiny Happy People"
Sang "Senza Una Donna"
I skolan skulle vi ha melodifestival. Vårt bidrag var "Obsession", med galna Army of Lovers.
Tyvärr blev jag galet osams med resten av gänget och blev utesluten innan vi skulle uppträda. Jag tror att jag och några andra vänner ställde upp med en annan sång. Minns inte vilken dock.
Mitt liv i musik, 10! (samt en liten story)
Det var bara en skiva som gällde det här året. Jag hittade ett band inne hos någon av bröderna, sjöng låtarna i skolan och mamma konfiskerade det till slut för att det var olämpligt. Jag tror inte hon tyckte det var så farligt, men vi bodde i ett samhälle där minst 70 % av befolkningen var missionare... Det gick inte i god ton att sjunga om himlen och djävulen på det viset, och inte om att supa heller... inte som tio-åring. *s* Här är några smakprov ur Thåströms Thåström-skiva, den i mitt tycke sista skivan han gjorde som var bra.
Djävulen och jag
Karenina
(så vacker)
Alla vill till himlen
Djävulen och jag
Karenina
(så vacker)
I februari detta år åkte jag in akut med sprucken blindtarm. Jag hade bara några minuter kvar i livet när jag klev ur bilen på akutmottagningen i Alingsås. Min syster, som inte var mer än tjugo, var barnvakt och mina föräldrar var utomlands på sin första gemensamma charterresa. Jag förstår än idag inte hur min syster fixade att ta hand om mig när jag var så sjuk. Hennes bombade chef tvingade henne tillbaka i arbete när jag hade legat inne i mindre än en vecka. Jag var långt ifrån stabil och hon har berättat att hon grät hysteriskt hela vägen till jobbet den dagen. Hon var min rl-idol. Tack syrran!
Jag svarade inte på pencilinet, kräktes upp det eller fick klåda. Läkaren sa att de var rådvilla när min mor och far äntligen kom hem igen och fann mig på barnavdelningen, inte mycket fetare än ett skelett. Vi hade varit överrens om att inte ringa hem dem, för vi tyckte de skulle få ha sin semester i lugn och ro och ville inte oroa dem i onödan. Men läkaren hade sagt till mamma att de sökt upp dem om de inte hade kommit hem då, för de var osäkra på om jag skulle klara mig eller inte.
Det gjorde jag. Jag sitter ju här. Men det var tydligen närmare ögat än jag förstod.
Mina bröder kom in en dag, det var väldigt långtråkigt ibland på avdelningen, och gav mig ett band. De sa att jag inte fick tala om det för mamma, och att det skulle vara vår hemlighet. Det var thåström-bandet. Tiden på sjukhuset blev lite roligare när jag kunde sitta med min freestyle och rocka. Tack brorsorna!
Strax därpå flyttades jag till isoleringen, för jag fick sjukhussjukan i mitt öppna sår, och de kunde inte sy igen det förrän de hävt infektionen... Jag låg många nätter och var livrädd för den nattsköterska som slet upp kompressen och gnuggade bort varet med saltlösning. Snäll som jag var så sa jag ingenting utan grät i tysthet... men oj vad jag skulle vilja säga till den räpan idag. Så behandlar man inte en tioåring, så behandlar man inte någon, men speciellt inte ett värnlöst barn! Samma räpa tyckte det inte var så viktigt att byta mina sängkläder om jag kissat i dem. Jag förtjänade antagligen att ligga i kallt kiss. *morrar*
Min tioårsdag firade jag på nämnda isolering med ett par kompisar som fick lov att komma och hälsa på. Personalen från röntgen kom upp med presenter och jag fick mängder med krya på dig-grattiskort från släkt och vänner. I skolan hade de ritat ett helt häfte med bilder som de skickade med. Så fint.
Det var ensamt i det lilla rummet, och otäckt då mannen i rummet intill skrek så fruktansvärt plågat... Jag undrar ännu vad som smärtade honom så. Stackaren.
Till slut kunde de sy igen mitt sår och jag fick åka hem, men mådde fortfarande inte bra. Jag fick stanna över natt på barnavdelningen igen och vaknade med prickar över hela kroppen. Snacka om ödets ironi... jag hade fått vattkoppor och åkte bums in på isoleringen igen. Hahaha. Helt sjuk-sjukt.
Ja ja... musik var det... men när jag skulle berätta det speciella med Thåström här så blev det att minnena ploppade upp medan jag skrev.
Jag slänger härmed ut ett tack till evigheten, för att jag fick leva. Jag är övertygad om att all den jordiska kärlek som omgav mig var avgörande. Tack!
Jag svarade inte på pencilinet, kräktes upp det eller fick klåda. Läkaren sa att de var rådvilla när min mor och far äntligen kom hem igen och fann mig på barnavdelningen, inte mycket fetare än ett skelett. Vi hade varit överrens om att inte ringa hem dem, för vi tyckte de skulle få ha sin semester i lugn och ro och ville inte oroa dem i onödan. Men läkaren hade sagt till mamma att de sökt upp dem om de inte hade kommit hem då, för de var osäkra på om jag skulle klara mig eller inte.
Det gjorde jag. Jag sitter ju här. Men det var tydligen närmare ögat än jag förstod.
Mina bröder kom in en dag, det var väldigt långtråkigt ibland på avdelningen, och gav mig ett band. De sa att jag inte fick tala om det för mamma, och att det skulle vara vår hemlighet. Det var thåström-bandet. Tiden på sjukhuset blev lite roligare när jag kunde sitta med min freestyle och rocka. Tack brorsorna!
Strax därpå flyttades jag till isoleringen, för jag fick sjukhussjukan i mitt öppna sår, och de kunde inte sy igen det förrän de hävt infektionen... Jag låg många nätter och var livrädd för den nattsköterska som slet upp kompressen och gnuggade bort varet med saltlösning. Snäll som jag var så sa jag ingenting utan grät i tysthet... men oj vad jag skulle vilja säga till den räpan idag. Så behandlar man inte en tioåring, så behandlar man inte någon, men speciellt inte ett värnlöst barn! Samma räpa tyckte det inte var så viktigt att byta mina sängkläder om jag kissat i dem. Jag förtjänade antagligen att ligga i kallt kiss. *morrar*
Min tioårsdag firade jag på nämnda isolering med ett par kompisar som fick lov att komma och hälsa på. Personalen från röntgen kom upp med presenter och jag fick mängder med krya på dig-grattiskort från släkt och vänner. I skolan hade de ritat ett helt häfte med bilder som de skickade med. Så fint.
Det var ensamt i det lilla rummet, och otäckt då mannen i rummet intill skrek så fruktansvärt plågat... Jag undrar ännu vad som smärtade honom så. Stackaren.
Till slut kunde de sy igen mitt sår och jag fick åka hem, men mådde fortfarande inte bra. Jag fick stanna över natt på barnavdelningen igen och vaknade med prickar över hela kroppen. Snacka om ödets ironi... jag hade fått vattkoppor och åkte bums in på isoleringen igen. Hahaha. Helt sjuk-sjukt.
Ja ja... musik var det... men när jag skulle berätta det speciella med Thåström här så blev det att minnena ploppade upp medan jag skrev.
Jag slänger härmed ut ett tack till evigheten, för att jag fick leva. Jag är övertygad om att all den jordiska kärlek som omgav mig var avgörande. Tack!
Mitt liv i musik, 9 år!
Året är 1989, jag lyssnar på Troll ihop med mina jämnåriga. Vi står med hopprep och sjunger framför speglar och de sätter upp dansföreställningar. ( Jag har aldrig varit intresserad av såna tjejiga grejer...)
Jag var mer intresserad av att sjunga. Pappa tjatade på mig om att jag skulle bli någonting stort om jag satsade på min röst. Det gorde jag aldrig, men jag tycker fortfarande om att sjunga. Följande grupp gick varm då, och spelas fortfarande här hemma, just för att de är så behagliga att sjunga med.
Ytterligare en skiva med Uggla kom ut och den här låten väckte ilska och förskräckelse bland landets elit. *s* I min familj älskade vi den!
Ja, det får räcka för mitt nionde år... men det finns mer. Mycket mer. För här börjar jag lyssna på lite egen musik och intresserar mig för annat än det mina sykon lyssnar på.
Mitt liv i musik, 8 år!
Utan kommentarer för jag är så trött. =o) Here goes mitt 1988;
Bara ett litet tack till LSVagabond som klippt ihop den lilla videon. =oP
Mitt liv i musik, 7 år!
Nu lyssnar jag på egen musik, med kompisarna, men banden vi lyssnar på är ofta stulna av brorsorna. Från det här året kommer jag själv mest ihåg "Fyra bugg och en coca cola" för att den gick varm på radion mamma hade på hemma i köket. Men jag vet att den här också var en stor hit, även om jag främst minns att den spelades lite senare i livet. Den
håller absolut ännu.
håller absolut ännu.
En annan goding från detta år var den här, som jag fortfarande får rysningar av...
Det är så mycket från det här året som jag lyssnat på senare i livet. Det skulle bli hur mycket som helst om jag la upp allt. Det får räcka med de två klippen. Det kommer mera, nästa år. *ler*
Mitt liv i musik, 6 år!
Den här låten gick inte att lägga in här, men länka funkar... Den är en av mina absoluta favoritlåtar genom tiderna och låg på listorna år 1986. Annat som kom att bli tonårsfavoriter var Strebers alla skivor. Jag hade strebersskallen på min lilla punkarskinnjacka och var Ung och Arg;
Det här är ett klipp med Strebers på hultan 2003. Det går inte att bortse från att en medlem saknas och att bandet som det en gång var dog med trummisen Johnny Rydh, 1992. Men en eloge ändå till gubbsen (=oP) för att de körde en streberskonsert igen till slut. Tack som f-n.
Den låt som jag_verkligen_lyssnade på när jag var sex år, och gillade mycket, var den här;
Mitt liv i musik, 5 år!
Här är en låt som inte bör ha lämnat någon oberörd det året? We are the world... USA for Africa...
Och så har vi en av mina favoriter, som fortfarande duger att lyssna på.
Och jag vet att jag lyssnade på Magnus Uggla när jag var fem år, för han var brorsornas favorit då.
Jag minns att jag och mamma köpte kassettband till dem, vittring och ett till, när vi var och letade rätt på en present till min morfar som fyllde 60. Jag var en rätt ung rebell som gick och sjöng "Jag skiter..."
Videon nedan är förvisso inspelad 1977 i programmet Häftig Fredag, som direkt får mig att börja gnola på textraderna "Det finns ett program som heter häftig fredag. Kanske har ni hört om det nån gång..." Vilka var det som sjöng? Rätt svar får en hemlig låda.
Jag minns att jag och mamma köpte kassettband till dem, vittring och ett till, när vi var och letade rätt på en present till min morfar som fyllde 60. Jag var en rätt ung rebell som gick och sjöng "Jag skiter..."
Videon nedan är förvisso inspelad 1977 i programmet Häftig Fredag, som direkt får mig att börja gnola på textraderna "Det finns ett program som heter häftig fredag. Kanske har ni hört om det nån gång..." Vilka var det som sjöng? Rätt svar får en hemlig låda.
