Right now... in Gothenburough city...

Mia får en musikalisk totalsmocka av Skunk Anansie och jublar högt av lycka.




Why do I sense, benevolence
You stand tall at my great expense
Thick words of gratitude, what a price to pay
Stuck in my throat, I sell every word I say

But I don't want your charity
Twisting me round
I don't want your charity
Keeping me down...

Why does your world keep burying
Gorging much deeper, than it's ever been
Rubbing still harder, salt on my hurt
Licking my burns while I grovel in your dirt

But I don't want your charity
Twisting me round
I don't want your charity
Keeping me down...

You pity me with your tasteless gestures
Gratitude for kind
But your bludgeoned, intentioned objectives
Are screwing with my mind, screwing with my mind

But I don't want your charity
Twisting me round
I don't want your charity
Keeping me down...

But I don't want your charity
Twisting me round
I don't want your charity
Keeping me down...

God Jul...


Snyft...



En av mina absoluta favoritlåtar... genom tiderna... Filmen är på väg hit nu och ska tittas på i eftermiddag. Uj vad jag ska gråta då. *ler lite snett*

Dagens låt...





Harpo med Moviestar

Bätter...

Visst ä dä bätter, men int ä dä bra...
Jag sov, i nästan ett och ett halvt dygn. Har varit vaken några timmar då och då men vaknade vid tiotiden idag och tog mig upp. Utvilad, äntligen. Inte så mycket mindre gnällig ändå eftersom det är de där berömda dagarna före det stora blodsläppet, då jag blir mordisk på alla plan. Dessutom är vädret underbart vackert och gör fruktansvärt ont. Jag avskyr att gnälla, verkligen avskyr det. Det är inte roligt att läsa och det är inte roligt att skriva, men det är sanningen just nu.
Jag hade tänkt lägga in en gnäll-låt a la underbara Allan Edvall här men hittar den tyvärr inte på tuben. Om ni klickar på länken så bör ni komma till låtens text, vilken är läsvärd även utan musik. Här är en annan goding av samme man.





Till den bästa vägledaren i 12 o 12 goes;



Tack för att du finns!


( Ni andra... Det kanske ser konstigt ut att skicka fisar till någon som tack, men internt så blir det väldigt rätt. Ett skratt är en bra gåva att ge bort till någon man tycker om. )

Till de gamla... ;o)



Vem har sagt att det måste vara original?
Haha, jag? Gammal? Pha!

Pink...



Fyttesjutton vad
hon kan... Jag ser upp till henne lite. Här är tre låtar som lämnar avtryck.





Family Portrait




Sober




Just like a pill



Mitt liv i musik, 4 år!

Året är 1984,mina syskon är 2x12, 14 och 17 år gamla, och nu börjar det hända saker i det stora huset i den lilla byn. Systrarna har diskon i fritidslokalen och det spelas hitmusik för fulla muggar. Min första kärlek dök upp den här sommaren. Han hette Patrik och var arton år... jag kunde inte vara i samma rum som honom utan att rodna. Haha.
Jag minns att jag då verkligen inte tänkte vara någon hårdrockare, hur mycket mina systrar än tjatade på mig. Hårdrock var fult! Svart och mörkt och konstigt. Äldsta syrran var lite så. Men min andra syster, hon var så vacker tyckte jag. Det var rosa rouge och ljusblå ögonskugga och limegrön kajal. Och vingarna, dessa extrema vingar som hon stod och kämpade med för att få till. Hårfön, hårspray och tuperingskam... Kamma rakt ut, blås och sen bakåt.
Som lillasyster till fyra, i en tid som denna, så kunde man ju inte låta bli att bli influerad?
De bänkade sig framför bergsprängarna och spelade in tracks-listan för att vara med på det senaste och jag blev matad med Alphaville, Magnus Uggla, Motörhead, Kiss och den här gruppen:




Jag minns att jag kunde vissa delar av den här låten när jag var fyra. Jag minns också att jag vid ett tillfälle bar mina bröders röda boxhandskar, fotbollsstrumpor, sverigelinne och röda adidasshorts och sjöng den för ett helt gäng av mina syskons kompisar på ett av diskona. Blöjan var väck, och hur lite jag än ville medge det så var jag redan en fullfjädrad liten rocker. I wanted to rock!

En färgglad vitaminkick... ;)


Mitt liv i musik, 3 år!



Om jag själv fick bestämma vad jag ville lyssna på under den här tiden så var det "dansa min docka". Mamma har berättat att jag spelade sönder mitt första kassettband i den här åldern och visan, ja det var den. "Dansa min docka medan du är unger, när du blir gammal så blir du så tunger..." Knasig text... var den så? Nåväl... Jag lämnar medvetet ingen kommentar på ovanstående men här nedan får ni ett smakprov på ett band som skulle bli ett av de mer vällyssnade senare i mitt liv.



Mitt liv i musik, 2 år!

1982, vilket år... Jag var fortfarande inte mer än en liten blöjrockare, men jag KAN INTE ha stått stilla när denna låt spelades på radion där hemma:




Den här dängan fann jag på ett närpå sönderspelat gammalt kassettband när jag rensade ur i lådorna i senaste flytten. Klingar inte lika högt som ovan framförda låt, men är ändå en bra representant för år 1982, i mitt liv.



Mitt liv i musik, 1 år.

1981 bildades Metallica i ett garage någonstans i världen, men det skulle ta en stund till innan de kom ut i världen, annars är de ett band jag lyssnat mycket på, redan innan jag hade ett val. (Jag är sladdbarn och äldsta syrran är 13 år äldre än jag.)
Hon var alltså fjorton det här året och jag kan tänka mig att jag lyssnade på vad hon lyssnade på. Mer om det längre ner...
Men nu ska jag bjuda på några egna favoritlåtar från det året. Mitt första minne är att mina systrar och det sommarbarn som bodde hos oss den här tiden satt och sjöng för mig i skrubben under trappan i vårt gamla hus. Vi flyttade därifrån strax därefter... Så here goes:





Jag lyssnade så klart på barnvisor när jag var ett år, men ett annat band kom ut med en låt som jag har lyssnat mig sjuk på under tonårens sommardagar... Jag, och en sådär fem miljoner andra svenskar...





Gyllene tider... Jag var en av de svenskar som åkte till kusten för att se dem på återtåget, var det 1996? och stod lyrisk under hela konserten. När fyrverkerierna exploderade över Varbergs fästning den kvällen så var jag gråtfärdig... Och det är ganska knasigt, eftersom jag inte annars tycker att gyllene tider egentligen är nåt att hänga i granen. (naturligtvis inte, det är ju sommarmusik??) Jag åkte med min dåvarande pojkvän som köpt biljetter till oss båda och med ett gäng kompisar från den lilla hålan Floby. Vilket minne... svensk sommar då den är som bäst...
Garanterat hörde jag en och annan låt med detta band även när jag var ett år. Eftersom syrran och jag satt, fjorton år senare i hennes hus, och spelade av gamla kassetband till mig med alla svenska band som var stora under början av 80-talet.

Mitt liv i musik...

Jag är född den 17e mars 1980. Just den dagen kom Noice med den här låten.



Jag tror att jag kan ha haft en syster eller två som faktiskt lyssnade på dem... och i så fall lär jag inte ha kommit undan.

Det här blir en utmaning för er andra bloggare. Lägg om det är möjligt upp en video per år ni levt, och helst en låt då som ni faktiskt lyssnade på. I vilken takt ni gör det bryr jag mig inte om. Jag ska göra en video om dagen, om jag ids. *s* Good luck!

I'm a little copycat... ;oP And I likes it!

Men här kommer ett eget inlägg... eller tja... bara lite snuvat efter att ha funderat på det där med konvertering och grejer. Jag har ju aldrig direkt smugit med min läggning. It's allbout love...  Here it goes.




Om jag skulle konvertera... öh... tja... eller nåt... Så skulle jag göra det för Fergie... med flera... Heh... Ah well... Jag är iaf en av dem som verkligen, verkligen vill ha hennes kropp, inte bara bredvid mig utan liksom gå omkring i den. Leva i den. Kolla magen! Kolla energin! Me want.... me gets?

Minns ni?

Johohoo då... Jag får sno från Dysnomias! Men, eftersom jag inte kunde minnas med henne så skickar jag upp en annan låt, som jag minns från ungefär samma tid. So come on baby, come on over, let me be the one to show you!



Gnolar mig iväg ut i stadens lördagssorl för en latte och grillad macka på espressohouse. Sooolong! Tjingeling!

Hans Zimmer, en av världens i särklass största kompositörer...





Sång till dig... (dagens YouTube)


Sång till Dig

Här är sången till dig den som jag aldrig skrev,
när du trodde på hästen den jag aldrig red
om att ibland blir saker man tänkt lite fel
du ville lära mig flyga men jag blev lite feg.
Den handlar inte om saker som vi borde gjort
utan om när tempot ökade gick allt lite fort
35 mil av motorväg den smalna till sist
och 35 mil av kostig till sist blev för trist

Jag ville gå vid din sida aldrig gå på ett led
aldrig skymma din sikt eller gå i din väg
inte suga ur din kraft utan ge energi
inte vara dina bojor utan göra dig fri
Du sa att har man lärt sig krypa vill man lära sig stå
och när man kan stå vill man lära sig gå
men jag sprang lite före rakt in i en vägg
och när du klättrade över blev jag lite rädd.

Idag så strålar du, du strålar där nån annanstans.
Och hellre att du strålar där än att vi slocknade tillsammans
Tvivla aldrig på dig själv fast andra människor inte lyser.
För trots att natten kan va kall och svart, en stjärna aldrig fryser.

Du kom med våren och sen blev det höst
och då blev jag dåren och saknade din röst
gå du vidare med våren, ge någon annan din lust
du gav mig lusten att flyga och andas ny luft.
För att livet är vackert och så är du med
och för någon har rätt,måste ingen ha fel
vem vet var vi hamnar, vem vet vad som ges
för saker är alltid lite mer än man ser.

Nej aldrig saker som blev gjorda
och aldrig orden som vi sa.
Det gäller alltid vad man vill
det gäller alltid vad man tar
förlorade vi, nej, förlorade aldrig mej.

Charta 77


Dagens YouTube...




Life for rent

I haven't really ever found a place that I call home
I never stick around quite long enough to make it
I apologize that once again I'm not in love
But it's not as if I mind
that your heart ain't exactly breaking

It's just a thought, only a thought

But if my life is for rent and I don't lean to buy
Well I deserve nothing more than I get
Cos nothing I have is truly mine

I've always thought
that I would love to live by the sea
To travel the world alone
and live my life more simply
I have no idea what's happened to that dream
Cos there's really nothing left here to stop me

It's just a thought, only a thought

But if my life is for rent and I don't learn to buy
Well I deserve nothing more than I get
Cos nothing I have is truly mine

While my heart is a shield and I won't let it down
While I am so afraid to fail so I won't even try
Well how can I say I'm alive

by Dido

Happy Birthday... med flipside...

Ytterligare en låt som berör... Mig berör den här speciellt. Och med mig, många andra som gått igenom det jag, den här mannen och hans flickvän gjort...




Stora änglavingar kom till mig för att föra ett litet, litet hjärta tillbaka till evigheten. Tack!



Tidigare inlägg
RSS 2.0