miakelekia

Jag kan inte leva i oärlighet med mig själv och människor omkring mig. Det skadar mig själv men framför allt skadar det andra. Idag trädde jag in i sanningen, med smärta, och fann lättnad i att göra så.
Nu behöver jag akut ha tag i en bostad.
Nästa vecka vet jag om jag kommit in på skolan... hur länge har jag sagt det nu? Jag vet inte. Men nästa vecka vet jag med säkerhet om jag kommit in på bara två kurser eller om jag kommit in på många. Om jag kommit in på samtliga så bor jag kvar i Gbg. Om inte så flyttar jag tillbaka till hemstaden. Inget av det är något speciellt hemskt alternativ.
Nu kula, igen... jag är singel... ensamstående... Please God, now that I found it can I keep it?
Det känns okej, i själen. Ärligt och bra. Samvetsmässigt är det en helt annan sak... men det går över antar jag?
Det vore väl inget liv om det inte kändes?
Nu far jag uppåt Skaraborg över nattten för att sedan fortsätta till Smålandia i morgon. På resande fot. Igen.
Kram!