2009
Året har börjat väldigt lugnt. Jag tänker inte så mycket utan hänger mest med, och hittills har det fungerat bra. Det är klart att det känns lite surt att jag inte kom in på samtliga av mina sökta kurser. Hade jag sökt enbart sånt som jag inte läst tidigare så hade jag varit safe, men det är ju sånt som händer. Jag kom in på biologi A och spanska A, dessa två kurser kickar igång den tolfte då jag ska vara på introduktion på skolan.
På onsdag ska jag gå ner och prata med dem på vuxenutbildningen och höra om det finns någon möjlighet för mig att komma upp i heltidsstudier. Om inte så får jag helt enkelt fatta ett beslut, och handla därefter. Jag klarar mig inte på halvtidsstudier, det klarar inte min ekonomi, och jag vill verkligen verkligen verkligen inte tillbaka till soc nu när jag tagit mig ifrån dem. Det finns andra eventuella lösningar, men varför kämpa så förbenat när det går att göra det enkelt. Det är ju svajigt nog som det är ändå.
Så, govänner, på onsdag kanske jag har mer besked att ge. Till dess lämnar jag det.
I lägenheten där jag för tillfället bor råder ett förträffligt lugn. Jag har återintagit min sida av sängen och allt är fridfullt. Framför oss ligger ett år av nya val och händelser, vi får se var vi slutar. Inte heller det är någonting som jag tänker låta mina tankar börja härja över just nu.
Jag har i helgen återsett en gammal fin vän. Jag tog mig iväg för en övernattning hos en av de närmaste. Vi spelade kort, kollade på film och sov i princip inte alls. Det var närande för mig, på många sätt. Jag fick även en möjlighet att krama om min kusin, vilket inte var igår. En påminnelse om hur vilsen jag var en gång... och om hur skönt det är att svälja stoltheten och gamla oförrätter och se världen för vad den är idag och inte för vad den var då livet var som värst.
Nyttig läxa.
Över nyår fick jag tillfälle att spendera tid med min store pojk utan att lillebror var med. Det var fint. Det blir skillnad och ger verklig kvalitet att kunna ge ett av sina barn sin odelade uppmärksamhet. Vårt nyår var helt underbart och han fick uppleva sitt allra första tolvslag. Vi stod med utsikt över staden i vår varma, stora bil och skålade i barnchampagne och åt chokladtårta. Det var otroligt vackert när hela stan exploderade inför vår syn och blev ett himlaspel av alla regnbågens färger. Egon myste ikapp med sin mamma och på radion spelade Sveriges alla domkyrkor, en i sänder. Det var nog det finaste nyår jag upplevt hittills i mitt liv. Nästa år har jag båda mina grabbar hos mig och oberoende på var vi bor så ska vi helt klart göra en riktigt, riktigt fin afton av det med.
Pasha satt i bak och var såklart märkbart uppstressad, men ändå mycket lugnare än hon är om hon får lite yta under fötterna då det smäller. Hon tar smällarna bättre om hon är ute, eller i bilen, än om hon är inne i lägenheten. Då hon är inne gömmer hon sig eller springer omkring, springer, springer, springer.... ihopkurad och med svansen mellan benen och med en mycket skrämd uppsyn. Det är för jävligt övergrymt mot henne, och jag förbannar alla som inte kan hålla sina raketavfyrningar till speciella tillfällen och inte hela tiden överallt och jämnt för att det är så loligt...
Jag anser helt klart att all pyroteknik skall hanteras av utbildade pyrotekniker enbart, och hållas borta från gemene mans händer. Men nu nog om det...
Igår gick jag från vännen med trötta steg. Hade det inte varit för kaffet och iskylan utomhus så hade jag kunnat somna mot en lyktstolpe (det var värt det, men ändå). Mot stationen med mellanlandning hos barnens farmor där jag fick plocka upp minste sonen. Vi reste i fullt mys mot staden och fick sedan en underbart god middag med hemmagjorda hamburgare. Avokado, sallad, tomat... dressing och majonäs... blandfärsburgare stekta i hickorystekolja. Tack för det DGM, det var verkligen farligt gott. Bortsett från dressingen och det vita brödet så följde det till och med min diet. =oP
Jorå, även denna fisk har lovat sig själv ett sundare liv. Jag ska ta hand om mig själv i år. Nyårslöftet från förra året hänger kvar. Jag ska bli självförsörjande. Bidrag får jag väl iofs för att jag pluggar, men det är ju ändå för att jag gör något. Inte för att jag sitter hemma och gör inget. (Nej, jag vet att jag gjorde mängder när jag gick på soc, och att jag har utvecklats a la hoppsan, men det känns ändå lika fullt, väldigt bra, att göra någonting fysiskt för att få pengar.)
Jag har lovat mig själv att ta hand om mig bättre. Det gäller nu att äta mer och få en mer balanserad kurva mellan mat och motion. Jag ska inte börja tokträna eller pressa inför beachen 2009. Målet är att orka gå upp för trapporna utan att stöna som ett telefonpervo och att helt enkelt få en sundare inställning till mat. För lets face it... jag är kass på att äta. Jag tycker att mat är en ångestframkallande stor klump och undviker det in i det sista. Dessutom är jag lat, trött och bekväm och det blir inte bättre av att jag låter mig själv vara sån. Jag får ångest av mat... av någonting som är livsviktigt för både fysisk och psykisk hälsa. Äta bör man, annars dör man... inte sant? Jag ska ägna tid, det här året, att ta tillbaka njutningen med mat.
Självklart ska jag också fortsätta min andliga utveckling i arbetet med att bli en bättre medmänniska.
Jag ser faktiskt fram emot att lägga det här året under mina fötter. Ett steg i taget.
Nu ska jag sluta skriva och ägna mig åt min son. Han sitter och myser i soffan. Undrar om någon läser min blogg numera. (Ja, det var ett fåfängt försök till nån liten kommentar... Jag är ju inte mer än människa. ;oP)
Kramar till alla som behöver och vill ha!
På onsdag ska jag gå ner och prata med dem på vuxenutbildningen och höra om det finns någon möjlighet för mig att komma upp i heltidsstudier. Om inte så får jag helt enkelt fatta ett beslut, och handla därefter. Jag klarar mig inte på halvtidsstudier, det klarar inte min ekonomi, och jag vill verkligen verkligen verkligen inte tillbaka till soc nu när jag tagit mig ifrån dem. Det finns andra eventuella lösningar, men varför kämpa så förbenat när det går att göra det enkelt. Det är ju svajigt nog som det är ändå.
Så, govänner, på onsdag kanske jag har mer besked att ge. Till dess lämnar jag det.
I lägenheten där jag för tillfället bor råder ett förträffligt lugn. Jag har återintagit min sida av sängen och allt är fridfullt. Framför oss ligger ett år av nya val och händelser, vi får se var vi slutar. Inte heller det är någonting som jag tänker låta mina tankar börja härja över just nu.
Jag har i helgen återsett en gammal fin vän. Jag tog mig iväg för en övernattning hos en av de närmaste. Vi spelade kort, kollade på film och sov i princip inte alls. Det var närande för mig, på många sätt. Jag fick även en möjlighet att krama om min kusin, vilket inte var igår. En påminnelse om hur vilsen jag var en gång... och om hur skönt det är att svälja stoltheten och gamla oförrätter och se världen för vad den är idag och inte för vad den var då livet var som värst.
Nyttig läxa.
Över nyår fick jag tillfälle att spendera tid med min store pojk utan att lillebror var med. Det var fint. Det blir skillnad och ger verklig kvalitet att kunna ge ett av sina barn sin odelade uppmärksamhet. Vårt nyår var helt underbart och han fick uppleva sitt allra första tolvslag. Vi stod med utsikt över staden i vår varma, stora bil och skålade i barnchampagne och åt chokladtårta. Det var otroligt vackert när hela stan exploderade inför vår syn och blev ett himlaspel av alla regnbågens färger. Egon myste ikapp med sin mamma och på radion spelade Sveriges alla domkyrkor, en i sänder. Det var nog det finaste nyår jag upplevt hittills i mitt liv. Nästa år har jag båda mina grabbar hos mig och oberoende på var vi bor så ska vi helt klart göra en riktigt, riktigt fin afton av det med.
Pasha satt i bak och var såklart märkbart uppstressad, men ändå mycket lugnare än hon är om hon får lite yta under fötterna då det smäller. Hon tar smällarna bättre om hon är ute, eller i bilen, än om hon är inne i lägenheten. Då hon är inne gömmer hon sig eller springer omkring, springer, springer, springer.... ihopkurad och med svansen mellan benen och med en mycket skrämd uppsyn. Det är för jävligt övergrymt mot henne, och jag förbannar alla som inte kan hålla sina raketavfyrningar till speciella tillfällen och inte hela tiden överallt och jämnt för att det är så loligt...
Jag anser helt klart att all pyroteknik skall hanteras av utbildade pyrotekniker enbart, och hållas borta från gemene mans händer. Men nu nog om det...
Igår gick jag från vännen med trötta steg. Hade det inte varit för kaffet och iskylan utomhus så hade jag kunnat somna mot en lyktstolpe (det var värt det, men ändå). Mot stationen med mellanlandning hos barnens farmor där jag fick plocka upp minste sonen. Vi reste i fullt mys mot staden och fick sedan en underbart god middag med hemmagjorda hamburgare. Avokado, sallad, tomat... dressing och majonäs... blandfärsburgare stekta i hickorystekolja. Tack för det DGM, det var verkligen farligt gott. Bortsett från dressingen och det vita brödet så följde det till och med min diet. =oP
Jorå, även denna fisk har lovat sig själv ett sundare liv. Jag ska ta hand om mig själv i år. Nyårslöftet från förra året hänger kvar. Jag ska bli självförsörjande. Bidrag får jag väl iofs för att jag pluggar, men det är ju ändå för att jag gör något. Inte för att jag sitter hemma och gör inget. (Nej, jag vet att jag gjorde mängder när jag gick på soc, och att jag har utvecklats a la hoppsan, men det känns ändå lika fullt, väldigt bra, att göra någonting fysiskt för att få pengar.)
Jag har lovat mig själv att ta hand om mig bättre. Det gäller nu att äta mer och få en mer balanserad kurva mellan mat och motion. Jag ska inte börja tokträna eller pressa inför beachen 2009. Målet är att orka gå upp för trapporna utan att stöna som ett telefonpervo och att helt enkelt få en sundare inställning till mat. För lets face it... jag är kass på att äta. Jag tycker att mat är en ångestframkallande stor klump och undviker det in i det sista. Dessutom är jag lat, trött och bekväm och det blir inte bättre av att jag låter mig själv vara sån. Jag får ångest av mat... av någonting som är livsviktigt för både fysisk och psykisk hälsa. Äta bör man, annars dör man... inte sant? Jag ska ägna tid, det här året, att ta tillbaka njutningen med mat.
Självklart ska jag också fortsätta min andliga utveckling i arbetet med att bli en bättre medmänniska.
Jag ser faktiskt fram emot att lägga det här året under mina fötter. Ett steg i taget.
Nu ska jag sluta skriva och ägna mig åt min son. Han sitter och myser i soffan. Undrar om någon läser min blogg numera. (Ja, det var ett fåfängt försök till nån liten kommentar... Jag är ju inte mer än människa. ;oP)
Kramar till alla som behöver och vill ha!
God fortsättning...
Jag ser fram emot att få återgå till vardagen. Så trött, så trött har jag varit nu sedan julafton och sovit har jag gjort. En massa gammal lagrad stress som vill vilas bort kanske?
Jag tycker att det är väldigt onödigt med de här helgdagarna efter jul som gör att inte affärerna är öppna som de ska. Store sonen har inga riktiga vinterskor så jag måste köpa nya till honom. Jag behöver också köpa hundmat till vargen... det kokta fläsket räcker bara till frukosten idag. Bra att glömma hundmaten, inte sant? Kopplet kom inte heller med, så nu används provosoriskt rep... schnyggt... not.
Julaftonen var trevlig, rolig och bra. Guitarrhero och singstar regerade övervåningen. Man kan säga att hela julaftonen har gått i spelens tecken. Nintendo DS och playstation, vilken det nu var de hade... 2? Jag vet nu att jag inte är speciellt bra på trummor... men med övning kanske? *s*
God mat fick vi. Jag gjorde som vanligt Janssons.
Nu ska jag gå in i duschen, tror jag, eller gå upp och lägga mig och gosa med barnen. De sitter och tittar på nån film.
Kramen och god fortsättning!
Jul...
Jag antar att det är oundvikligt. Det är min jul med barnen. En vecka. Jag hoppas att mina föräldrar står ut med att ha mig inneboendes under en vecka, och att jag inte blir skogstokig på köpet.
Jag vill helst att det ska vara förbi för några månader sedan. Att jag sitter i min nya bostad och äter ostmackor och tittar ut på våren som är i antågande. Tyvärr går inte människan i ide. Jag tror att det hade varit en bra sak annars. Käka granbarr, regla dörrar och täta alla fönster, sedan bädda storsängen och bygga en riktigt fin sovgrop mitt på för att så rulla ihop sig till en liten mjuk och varm boll av hud och hår.
Drömma sköna drömmar och sedan vakna när snön är på väg bort och snödropparna bryter marken. Fast jag skulle kunna tänka mig att vänta till maj... då är det mer min tid...
Nåväl.. så funkar nu inte livet för människorna, så jag får väl ta en dag i taget och fortsätta bara. Några månader av konsekvenser, sedan? Morgondagen vet vi ingenting om.
Jag fattar inte att folk fortfarande firar jul när allting man hör om det någonsin är gnäll över hur stressigt, själsdödande och dyrt det är... För barnens skull? För barnens skull ska vi vara vresiga, gnälliga, stressade och skälliga från november till nyår. Sen ska ungarna lämnas bort så att vi kan supa skallen i bitar och glömma alltihop... För att gå tillbaka till jobbet i januari helt slutkörda och fortsätta gnället över att vi måste städa bort all jävla jul.
En stilla och kärleksfull högtid my ass...
Christ... sorry. Jag är visst inte riktigt mig själv just nu. Jag ska nog ta och dra täcket över mig och sova i några månader iaf. Egentligen vill jag bara ha en lång kram av någon i en soffa framför en film. Gömma ansiktet i någons bröst och försvinna i några sekunder förvissad om att allting ordnar sig. Att jag inte måste vara den som tar hand om allt... jag är så trött på att vara den som tar hand om allt. Look how good it gets when I do?
SNyft.
Jag vill helst att det ska vara förbi för några månader sedan. Att jag sitter i min nya bostad och äter ostmackor och tittar ut på våren som är i antågande. Tyvärr går inte människan i ide. Jag tror att det hade varit en bra sak annars. Käka granbarr, regla dörrar och täta alla fönster, sedan bädda storsängen och bygga en riktigt fin sovgrop mitt på för att så rulla ihop sig till en liten mjuk och varm boll av hud och hår.
Drömma sköna drömmar och sedan vakna när snön är på väg bort och snödropparna bryter marken. Fast jag skulle kunna tänka mig att vänta till maj... då är det mer min tid...
Nåväl.. så funkar nu inte livet för människorna, så jag får väl ta en dag i taget och fortsätta bara. Några månader av konsekvenser, sedan? Morgondagen vet vi ingenting om.
Jag fattar inte att folk fortfarande firar jul när allting man hör om det någonsin är gnäll över hur stressigt, själsdödande och dyrt det är... För barnens skull? För barnens skull ska vi vara vresiga, gnälliga, stressade och skälliga från november till nyår. Sen ska ungarna lämnas bort så att vi kan supa skallen i bitar och glömma alltihop... För att gå tillbaka till jobbet i januari helt slutkörda och fortsätta gnället över att vi måste städa bort all jävla jul.
En stilla och kärleksfull högtid my ass...
Christ... sorry. Jag är visst inte riktigt mig själv just nu. Jag ska nog ta och dra täcket över mig och sova i några månader iaf. Egentligen vill jag bara ha en lång kram av någon i en soffa framför en film. Gömma ansiktet i någons bröst och försvinna i några sekunder förvissad om att allting ordnar sig. Att jag inte måste vara den som tar hand om allt... jag är så trött på att vara den som tar hand om allt. Look how good it gets when I do?
SNyft.
Bor i kappsäck...
Jag är "hemma" för att städa, packa, tvätta och titta till djur men kommer inte vara här så mycket mer ett tag framöver. Det är av hänsyn till lägenhetsinnehavaren. Jag lever och har hälsan även om det är lite gungigt och jag har många goa vänner omkring mig.
Vi ses när vi ses helt enkelt. Var rädda om er över julen och ta hand om varandra.
Vi ses när vi ses helt enkelt. Var rädda om er över julen och ta hand om varandra.
Utmanad! Enkätte!
Önskelista:
3 hårda paket du önskar:
Ny dator!
Iphone med betalt abonnemang för ett år...
Mobilt bredband, betalt för ett år...
3 mjuka klappar:
Stövlar... med klack eller i gummi...
Morgonrock i fluffig froté...
Jeans.
3 viktiga klappar:
Gymkort... (känner att jag stjäl lite idéer... men de är bra!)
Frisering! (har jag redan fått och det är en toppenklapp!)
En fin julafton med hela familjen!
Utmaningen kom ifrån Milou! Tackar och bockar. =o)
Och jag skickar vidare utmaningen till Mickan och Angelica!
3 hårda paket du önskar:
Ny dator!
Iphone med betalt abonnemang för ett år...
Mobilt bredband, betalt för ett år...
3 mjuka klappar:
Stövlar... med klack eller i gummi...
Morgonrock i fluffig froté...
Jeans.
3 viktiga klappar:
Gymkort... (känner att jag stjäl lite idéer... men de är bra!)
Frisering! (har jag redan fått och det är en toppenklapp!)
En fin julafton med hela familjen!
Utmaningen kom ifrån Milou! Tackar och bockar. =o)
Och jag skickar vidare utmaningen till Mickan och Angelica!
Mia Direkt, kan jag hjälpa till med något? =oP
Jag ska starta datasupport! Hahahaha!
I går morse ungefär vid sjutiden, innan jag ens hunnit tänka på kaffe eller frukost, så flög det i mig att det var dags att rensa ur datorn. Inuti. Alltså, inte på program eller bilder, musik eller andra filer, nej nej... Det hade ju varit underkurs, no?
Jag skulle rensa ur datorn från damm. Inuti burken. Eftersom den brummar som en hel liten v8-motor när jag startar den... Jag hade en bra bild om hur detta skulle gå till. Jag skulle skruva upp den, blåsa eller dammsuga ur där det fanns damm, ta en titt på fläktarna och sedan skruva ihop den igen.
Men... tja... ok. Det är en laptop, by the way... en sunk-laptop.
Jag hämtade skruvmejslar men där fanns ingen som passade. . Sen började jag skruva. Jag är faktiskt lite förvånad över att jag hade vett att dra ur strömmen först, och att plocka ur batteriet, innan jag satte igång. Jag stängde tom av den, vilket den iofs gör av sig själv numera så fort den inte får ström från väggen. Batteriet är helt slut. Datorn är gammal, gammal.
Jao, så skruvade jag väl då. Vissa skruvar var snälla. Andra inte lika snälla. Vissa skruvar satt som järnet, och dem var jag tvungen att bli lite arg på innan de gick med på att komma upp.
Nåväl, när alla skruvar till slut var utmobbade ur burken så bände jag isär den här och var. Allt gott, det gick bra. Tills det inte gjorde det längre. Jag stötte på patrull när jag kom till kortsidan där usb-portar och sån skit sitter... där ville den inte öppna sig. Det var ju lite irriterande, för jag tänkte att det väl är där fläktf*nskapet sitter, no? Jag försökte med att bända försiktigt, på olika sätt och olika platser, sedan försökte jag med att slita lite extra... sen tittade jag om det satt några fler skruvar någonstans som jag inte sett tidigare. Det gjorde det inte. Då blev jag lite (bara lite) förbenad och slog på datorn.
Det hjälpte inte. Den ville inte öppna sig mer för det.
Så, jag gick runt till andra sidan och började bända där, tänkte att om jag får upp den runt hela så kanske den ger upp där borta i hörnet också och ger efter för grupptrycket eller nåt... det gjorde den inte. Jag slog lite till, men det hjälpte inte den här gången heller. Så jag gav upp. Plockade fram hårfönen och blåste in där jag kom åt att blåsa, sen återgick jag till skruvandet, den här gången righty tighty... Jag startade datorn och den lät jävligare än någonsin förut. Ungefär som en gammal båtmotor... BRRRRRROOOOOOOOOOMMMMMMMMMM........
Tja, jag hade ju redan gett upp, trodde jag, men så fick jag se i skenet från skärmen att där fanns en liten ihålighet där man kunde sätta ner en skruvmejsel och bända upp fronten. Så tja, det var vad jag gjorde. Jag var lycklig! när jag fick upp den, men upptäckte snart att jag nådde inga fläktar den vägen heller. Stängde av datorn och hugg in på sidorna av burken, men det gick inte. Då bände jag lite försiktigt vid kanten av tangentsatsen... där gav det efter. Så jag fortsatte. Lossade hela tangentbordet nästan... men kom sedan på att där kom jag ju inte heller åt några fläktar utan bara kretskort till tangenterna, och vad skulle jag där att göra? Så jag bände tillbaka tangentbordet. M-tangenten studsade loss så den fick jag banka fast igen. Nu vet jag hur man får fast borthoppade tangenter, men tyvärr har a-tangenten och dess lilla gummiplopp lyckats försvinna för längesen. Annars hade jag kunnat bonka dit den också.
Nåväl. När jag hade fått tillbaka tangentbordet så startade jag om datorn, som fortfarande lät som min farbrors gamle hemmabygda båt, och tänkte skriva till Dysnomias om mitt projekt då jag upptäckte att jag inte bara fått datorn att sjunga högre utan även fått tangenterna att totalt tappa greppet. Som det är nu så verkar det som om jag har alla konsonanter men inga vokaler. Så nu skriver jag på ett externt tangentbord och har lagt ner tanken på att min gamla burk någonsin ska återfå sin forna glans.
Det är dags att jag ser mig om efter en ny.
Tills vidare fungerar det fint så här. =OP
Så, hojta hörni, om ni vill ha hjälp med era datorer! Jag vet precis hur man INTE ska göra. Hihihi.
Bidde ingen systerson...
Han var hemma och kunde därmed inte hämta upp mig efter jobbet. Så jag har sovit istället. SKönt med sömn.
Puss på er!
Puss på er!
Jag ska åka min väg...
Får se när jag återkommer... Ska åka med systerson hem och hjälpa honom städa inför helgens kalasande. Han jobbar mycket, finingen, och jag har ändå ingenting för mig. Inte har jag nåra pengar heller... så jag ska hitta på nåt bra presentigt städtrick eller nåt. Det är väl sånt man ska ha mostrar till? Städ och bak-tips... *S* Jag är nog inte den där typen av gammelmoster kanske.
På onsdag bär det alltså av till Borås, torsdag blir det Falköping och snötisMickan med familj, fredag hämtar jag barnen och åker till Herrljunga och mamma... som jag saknar just nu (När blir man av med mammigheten? *S* och jo, jag saknar faktiskt pappa också...) vi ska titta på mamma mia och gå ut och gå i skogen ihop med barnen tror jag, kanske se ut en fin gran och sånt julpyssligt.
På lördag kommer alla syskonbarn med tillhörande föräldrar redan klockan elva på förmiddan och vi ska umgås och ha lilla julafton. Min bortgångde brors grabbar är ju inte med oss på julafton utan med sin plastpappa, som är den ende far de vet om. De är för små för att minnas. Väldigt synd. Men nu ska jag inte gräva ner mig i det....
Iaf så kommer de på lördag och sen går väl den dagen undan rätt snabbt misstänker jag. Och sen på söndag ska vi på kalas hos ovan nämnde systerson som numera är så gammal att jag inte längre håller räkningen. Fyller du 20 eller 21 vännen? Född 88 väl? Jag är åtta år äldre och såg din mamma vaka över din säng för att se om du andades när du var nyfödd. Jaja.. sånt är det. Nu lät jag verkligen mostrig. Hihi.
Efter Borås ska vi till Falköping och lämna barnen hos deras pappa, eftersom sexåringen ska börja spela fotboll på söndagseftermiddagarna. Jag tycker det är ett jättebra initiativ, han behöver sysselsättning. Jag tycker det är ledsamt bara, att det drar bort timmar från min tid med killarna och att det gör söndagarna stressiga här borta. Förhoppningsvis lägger de om fotbollen till en annan dag framöver. Blir det på lördagar så är jag ledsen, men då kommer jag säga nej. Mammatid är viktigare än fotboll.
Ah well. Efter att ha lämnat killarna så blir det hem, ta en dusch och duka upp adventsfika med töserna. Det ska bli mysigt. På måndag kanske jag sover... typ hela dagen.
Snälla gode fantastiska Gud... ge mig ett besked i morgon...
Hejs!
På onsdag bär det alltså av till Borås, torsdag blir det Falköping och snötisMickan med familj, fredag hämtar jag barnen och åker till Herrljunga och mamma... som jag saknar just nu (När blir man av med mammigheten? *S* och jo, jag saknar faktiskt pappa också...) vi ska titta på mamma mia och gå ut och gå i skogen ihop med barnen tror jag, kanske se ut en fin gran och sånt julpyssligt.
På lördag kommer alla syskonbarn med tillhörande föräldrar redan klockan elva på förmiddan och vi ska umgås och ha lilla julafton. Min bortgångde brors grabbar är ju inte med oss på julafton utan med sin plastpappa, som är den ende far de vet om. De är för små för att minnas. Väldigt synd. Men nu ska jag inte gräva ner mig i det....
Iaf så kommer de på lördag och sen går väl den dagen undan rätt snabbt misstänker jag. Och sen på söndag ska vi på kalas hos ovan nämnde systerson som numera är så gammal att jag inte längre håller räkningen. Fyller du 20 eller 21 vännen? Född 88 väl? Jag är åtta år äldre och såg din mamma vaka över din säng för att se om du andades när du var nyfödd. Jaja.. sånt är det. Nu lät jag verkligen mostrig. Hihi.
Efter Borås ska vi till Falköping och lämna barnen hos deras pappa, eftersom sexåringen ska börja spela fotboll på söndagseftermiddagarna. Jag tycker det är ett jättebra initiativ, han behöver sysselsättning. Jag tycker det är ledsamt bara, att det drar bort timmar från min tid med killarna och att det gör söndagarna stressiga här borta. Förhoppningsvis lägger de om fotbollen till en annan dag framöver. Blir det på lördagar så är jag ledsen, men då kommer jag säga nej. Mammatid är viktigare än fotboll.
Ah well. Efter att ha lämnat killarna så blir det hem, ta en dusch och duka upp adventsfika med töserna. Det ska bli mysigt. På måndag kanske jag sover... typ hela dagen.
Snälla gode fantastiska Gud... ge mig ett besked i morgon...
Hejs!
Gott morgon?
Här sitter jag i lugnan ro och lyssnar på lite sådär lugn och harmonisk musik på iTunes, i mina snäckor, och rätt vad det är skriker det till i öronen och ut kommer The Liptones. De e fina grabbar det... snacka om att väcka liv i de döda.
Låten passade sjukt bra in i sammanhanget och jag blev lite full i skratt, faktiskt.
God morgon alla! Nu kickar jag igång den här dagen, med tre timmars sömn i bagaget och bara en aning flimmer bakom ögonlocken. De e lugnt. Jag sov igår. I kväll kanske jag får kommit i säng såpass att jag kan gå upp normalt tidigt med normalt mycket sömn avklarad.
Nä... kaffe var det. På rätt sida dygnet för en gång skull.
Kram!
Låten passade sjukt bra in i sammanhanget och jag blev lite full i skratt, faktiskt.
God morgon alla! Nu kickar jag igång den här dagen, med tre timmars sömn i bagaget och bara en aning flimmer bakom ögonlocken. De e lugnt. Jag sov igår. I kväll kanske jag får kommit i säng såpass att jag kan gå upp normalt tidigt med normalt mycket sömn avklarad.
Nä... kaffe var det. På rätt sida dygnet för en gång skull.
Kram!
Jamen... fillåt Dysnomias och TACK!
Jag fick ju en bloggaward! Och det värmer ju verkligen i den snö-tomma vinterkylan. Tack fina vän!
Dysnomias finner ni här!
Reglerna är som följer:
1. De som mottagit awarden ska lägga upp en bild på den.
2. Länka till den bloggen du fick den ifrån.
3. Ge den vidare till sju andra bloggare & länka till deras sidor.
4. Lämna ett meddelande i deras bloggar, så de vet att de fått awarden.
Men... jag har inte sju bloggar att länka vidare till. Alla har redan fått pris av dem jag läser förutom raraste
och
Så mina awards går till dem!
Och idag 4 månader!
Idag är det fyra månader sedan jag fattade det slutgiltiga beslutet om att inte röka eller på annat sätt dra i mig nikotin. Det har funkat fint enligt nån slags "cigaretteräräckligtochjagvillkunnaandasfritt"-princip. Och det har verkligen inte varit svårt, alls, någonstans. Så det är häftigt.
Ok, jo... de första fem veckornas abstinens var inget rolig. De tre första veckornas mardrömmar och sömnlöshet ihop med äckelbrunt svett och frossa var för jävliga, rent ut sagt. Men mitt i det där så visste jag ju att skiten var på väg ut, och att jag om jag hade gett upp ändå skulle få genomlida samma helvete längre fram. Så att gå upp och röka när jag för var äckligt stinkande sekund i sängen under den perioden kom längre ifrån beroendet, det fanns liksom inte.
Och nu är jag fri. Det kan komma plötsliga pustar av abstinens fortfarande. Korta små puffar då det rinner till ett överskott på saliv, men de är borta lika snabbt. Och något sug har jag faktiskt inte haft. Helt ärligt. Jag vill aldrig mer i mitt liv känna den där vedervärdiga smaken.
Så, jag är fri från sug... ! Vad gäller både alkohol och nikotin. YAY ME!!!!
Ok, jo... de första fem veckornas abstinens var inget rolig. De tre första veckornas mardrömmar och sömnlöshet ihop med äckelbrunt svett och frossa var för jävliga, rent ut sagt. Men mitt i det där så visste jag ju att skiten var på väg ut, och att jag om jag hade gett upp ändå skulle få genomlida samma helvete längre fram. Så att gå upp och röka när jag för var äckligt stinkande sekund i sängen under den perioden kom längre ifrån beroendet, det fanns liksom inte.
Och nu är jag fri. Det kan komma plötsliga pustar av abstinens fortfarande. Korta små puffar då det rinner till ett överskott på saliv, men de är borta lika snabbt. Och något sug har jag faktiskt inte haft. Helt ärligt. Jag vill aldrig mer i mitt liv känna den där vedervärdiga smaken.
Så, jag är fri från sug... ! Vad gäller både alkohol och nikotin. YAY ME!!!!
Arton månader...
På dagen idag är det arton månader sedan jag fattade det slutgiltiga beslutet att inte förtära alkohol något mer. Sedan dess har jag hållt mig nykter enligt 24 timmarsprincipen, en dag i taget. Det har funkat bra. Livet har tagit en vändning mot det positiva. Det är inte särskilt svårt. Faktiskt är det tvärtom, mycket lättare.
Idag har jag en skön magkänsla. och den tänker jag suga lite på.
Kram alla!
Idag har jag en skön magkänsla. och den tänker jag suga lite på.
Kram alla!
På tal om kalas...
Har Du kastat omkring din mormor idag?
På bilden är min systerson Jens och min mamma Inga-Lill. =o) Taget på kalaset igår. Det var ett härligt kalas!
Idag har jag inte tid...
Innan klockan två vill jag ha bakat två satser godismuffins-tårta, en sats drömmar och en sats kolakakor. Klockan två behöver vi bege oss iväg till Herrljunga och ställa iordning inför kalaset. Klockan fyra ska barnen li hämtade hos sin pappa. Klockan sex kommer gästerna. För en gång skull tycker jag inte att jag har varit tidsoptimist. Jag orkade inte baka igår, jag var för mätt och däst när vi kom hem från La Vacca efter shoppingrundan. Det blev för sent. Jag tänkte att jag hinner i morgon på förmiddan. men nu är klockan snart tolv och jag har inga ingredienser hemma. Sucks! att vara beroende. På alla tänkbara sätt man kan vara beroende. Måtte det bli januari snart. Nu. Nyss.
Nuuu åker vi!
Nuuu åker vi!
ont det gör ont...
Det gör ont... Men det går... det gör ont en stund på natten och sen hela dan...
Så äre.. och jag vill inte nämna det vita som singlade ner under en timma här förut vid namn, men jag fattar inte varför det inte bara kan komma alltihop på en gång och ligga där sen.
Nu ska jag laga mat. Jag är inte det minsta sugen på det just nu, men jag gör det ändå. För att det ska göras. Sen kryper jag nog under täcket igen och läser en bok eller två.
*nynnar mig iväg mot köket*
Tack för smörgåsar och makrill i tomatsås, och för honungsmelon. Gott var det, mätt är jag och snart ska jag krypa ner i sängen.
Så äre.. och jag vill inte nämna det vita som singlade ner under en timma här förut vid namn, men jag fattar inte varför det inte bara kan komma alltihop på en gång och ligga där sen.
Nu ska jag laga mat. Jag är inte det minsta sugen på det just nu, men jag gör det ändå. För att det ska göras. Sen kryper jag nog under täcket igen och läser en bok eller två.
*nynnar mig iväg mot köket*
Tack för smörgåsar och makrill i tomatsås, och för honungsmelon. Gott var det, mätt är jag och snart ska jag krypa ner i sängen.
Sömnlös...
En sån här mjuk mule skulle jag kunna tänka mig att mysa in nosen i just nu. Känna den fräna hästdoften som jag redan som liten lärde mig att älska. Just den här killen skulle dessutom tillåta en kall människonos att gosa in sig i hans päls för det är en av de kramigaste hästar jag har träffat. Diesel heter han, och han har lyckan att ha blivit född hemma hos min syster.
Jag är sömnlös... som ni kanske förstår på inläggets rubrik... Jag är så in i helvete sömnlös. Det är ledsamt och jag blir överkänslig för alla intryck. I går gick jag upp efter att ha sovit i högst tre timmar, ändå hade jag lagt mig så att jag skulle kunna få minst fem timmar... och sen kämpade jag med att hålla mig vaken fram till kvällen. Vid sex var jag på väg att trilla ihop av trötthet och gjorde natt. Men kunde jag somna? Nej... Jag hann titta på CSI innan jag törnade in och kunde sova i hela en timma. Somnade om för att vakna igen vid två och nu var det stört omöjligt. Det tog ett bra tag innan jag gav upp. Testade tom att lägga mig på golvet bredvid hunden, men inte heller det fungerade. ( jo, ibland fungerar jag så att jag sover bättre på hårt och svalt underlag )
Det vibrerar i hela skallen, som om jag har tagit nåt. Rösten är skrovlig och går i bastoner. Huvet värker. Klockan närmar sig uppgång och jag hade tänkt sitta på möte mellan elva och ett, men jag tror jag får se mig i stjärnorna efter det.
Jag får besök i eftermiddag, hoppas jag. Goa systerdottern kommer och vi ska gå på stan en liten sväng och sen softa framför nån film. Jag ser fram emot att få spendera lite tid med dig tjejen!
Stan skulle förresten stängas av i morgon, på vissa ställen, till förmån för ett bröllop i tyska kyrkan. Internationellt så det förslår. Bill Gates är best man... bara en sån sak. Microsoftmiljardären och ö-tösen blir man och fru, och det tycker jag är kul. Jag gillar kärlek och bröllop och sånt. Det enda jag har att invända mot spektaklet är att våra göteborska poliser kommer att få sättas i arbete för att omdirigera trafik och ordna med avspärrningar... 1. De har bättre saker för sig. 2. Det är inte rätt att skattebetalarna pröjsar övervakning av ett bröllop? Jag tycker faktiskt inte det.
Jag fattar väl att det är en säkerhetsrisk för alla höjdare som ska delta på det här bröllopet. Mick Jagger och Elton John t ex kan nog behöva bli lite skyddade. Och visst är det polisens sak att se till att förebygga brott. Och om det hade varit politik så hade jag tyckt annorlunda, för det berör oss alla... men ett bröllop?
Det kommer inte finnas fler poliser ute i morgon, om jag fattat saken rätt, utan de festa av de som finns kommer att bevaka en speciell plats i stan. Typ runt tyska kyrkan... mao. Det borde innebära att resterande patrullerande poliser, om det nu finns några kvar, kommer att ha större områden att se till under timmarna runt själva ceremonin.
Jag vet inte, men jag tycker det luktar lite illa om det hela... faktiskt. Bra reklam för Göteborg, tänker de som är okej med det hela, fast mig veteligen så satt Göteborg på kartan redan innan det här paret bokade in sitt bröllop.
Skulle jag tyckt annorlunda om det var ett litet bröllop, där bruden eller brudgummen stod med skyddad identitet och ett uttalat hot över sig? Ja, det hade jag.
Vad tycker ni? Ser ni någon skillnad? När jag tänker på det från den vinkeln så blir jag kluven... men minimalt kluven...
*** I tv 4, lokala nyheter, intervjuades en polis... (en av de snygga gatupoliserna) som fick arbetet för polisen att låta aningen större än vad som nämns i artikeln... Vem som talar mest sanning får vi se i morgon. Jag kommer ta en sväng förbi området och kolla läget. ***
Fest i dagarna tre förresten... var då och vem dirigerar om trafiken där?
Nu ska jag göra ytterligare ett försök att somna. Klart att det kommer ta en stund extra nu när jag suttit vid datorn, för den är en sömn-killer, men jag borde kunna somna och sova några timmar till. Och har jag inte vaknat av mig självt innan elva så hoppar jag mötet den här gången. Min egen hälsa går först, den här gången.
Kram på er!
Jag är sömnlös... som ni kanske förstår på inläggets rubrik... Jag är så in i helvete sömnlös. Det är ledsamt och jag blir överkänslig för alla intryck. I går gick jag upp efter att ha sovit i högst tre timmar, ändå hade jag lagt mig så att jag skulle kunna få minst fem timmar... och sen kämpade jag med att hålla mig vaken fram till kvällen. Vid sex var jag på väg att trilla ihop av trötthet och gjorde natt. Men kunde jag somna? Nej... Jag hann titta på CSI innan jag törnade in och kunde sova i hela en timma. Somnade om för att vakna igen vid två och nu var det stört omöjligt. Det tog ett bra tag innan jag gav upp. Testade tom att lägga mig på golvet bredvid hunden, men inte heller det fungerade. ( jo, ibland fungerar jag så att jag sover bättre på hårt och svalt underlag )
Det vibrerar i hela skallen, som om jag har tagit nåt. Rösten är skrovlig och går i bastoner. Huvet värker. Klockan närmar sig uppgång och jag hade tänkt sitta på möte mellan elva och ett, men jag tror jag får se mig i stjärnorna efter det.
Jag får besök i eftermiddag, hoppas jag. Goa systerdottern kommer och vi ska gå på stan en liten sväng och sen softa framför nån film. Jag ser fram emot att få spendera lite tid med dig tjejen!
Stan skulle förresten stängas av i morgon, på vissa ställen, till förmån för ett bröllop i tyska kyrkan. Internationellt så det förslår. Bill Gates är best man... bara en sån sak. Microsoftmiljardären och ö-tösen blir man och fru, och det tycker jag är kul. Jag gillar kärlek och bröllop och sånt. Det enda jag har att invända mot spektaklet är att våra göteborska poliser kommer att få sättas i arbete för att omdirigera trafik och ordna med avspärrningar... 1. De har bättre saker för sig. 2. Det är inte rätt att skattebetalarna pröjsar övervakning av ett bröllop? Jag tycker faktiskt inte det.
Jag fattar väl att det är en säkerhetsrisk för alla höjdare som ska delta på det här bröllopet. Mick Jagger och Elton John t ex kan nog behöva bli lite skyddade. Och visst är det polisens sak att se till att förebygga brott. Och om det hade varit politik så hade jag tyckt annorlunda, för det berör oss alla... men ett bröllop?
Det kommer inte finnas fler poliser ute i morgon, om jag fattat saken rätt, utan de festa av de som finns kommer att bevaka en speciell plats i stan. Typ runt tyska kyrkan... mao. Det borde innebära att resterande patrullerande poliser, om det nu finns några kvar, kommer att ha större områden att se till under timmarna runt själva ceremonin.
Jag vet inte, men jag tycker det luktar lite illa om det hela... faktiskt. Bra reklam för Göteborg, tänker de som är okej med det hela, fast mig veteligen så satt Göteborg på kartan redan innan det här paret bokade in sitt bröllop.
Skulle jag tyckt annorlunda om det var ett litet bröllop, där bruden eller brudgummen stod med skyddad identitet och ett uttalat hot över sig? Ja, det hade jag.
Vad tycker ni? Ser ni någon skillnad? När jag tänker på det från den vinkeln så blir jag kluven... men minimalt kluven...
*** I tv 4, lokala nyheter, intervjuades en polis... (en av de snygga gatupoliserna) som fick arbetet för polisen att låta aningen större än vad som nämns i artikeln... Vem som talar mest sanning får vi se i morgon. Jag kommer ta en sväng förbi området och kolla läget. ***
Fest i dagarna tre förresten... var då och vem dirigerar om trafiken där?
Nu ska jag göra ytterligare ett försök att somna. Klart att det kommer ta en stund extra nu när jag suttit vid datorn, för den är en sömn-killer, men jag borde kunna somna och sova några timmar till. Och har jag inte vaknat av mig självt innan elva så hoppar jag mötet den här gången. Min egen hälsa går först, den här gången.
Kram på er!
Hos doktorn...
Det är nog skillnad på vårdcentral och vårdcentral. Här i Göteborgs centrum är det lite bättre ställt än i Fal -staden som Gud glömde - köping. Eller så hade jag tur som fick träffa en väldigt bra läkare som lyssnade på mig som patient och frågade mig om vad jag kunde tänka mig för behandling. Fast jag tyckte att det rådde en annan stämning där över huvud taget.
Jag fick mycket riktigt recept på antibiotika, men i gel-form. Det är det andra steget i trappan. Nästa steg blir förhoppningsvis inte nödvändigt men är en antibiotikakur. Efter det går det över till lite hårdare kurer. En stark salva, laser... osv osv...
Jag hyser gott hopp om den här gelen i alla fall. Jag är inte det värsta pizzafejset i världen, men det är absolut tillräckligt för att vara överjävligt irriterande och fult. Dessutom gör det ont... Men men... om en månad är de borta? Eller hur?
Jag fick en tid för uppföljning. Bara en sån sak? I januari ska jag tillbaka.
På tillbakavägen gick jag förbi leksaksaffären och köpte presenter till lill-Oll... Han fyller år på onsdag och på fredag klockan aderton firas det med stort kalas hemma hos morfar och mormor.
Morfarn är galen, säger barnen, för han kan släcka ljus med fingrarna. Han bara slickar på dem och så tschsst säger ljuset. De har visat det med himlande ögon och stora gester flera gånger den senaste tiden. Det är verkligt imponerande. Olle tycker om att vara morfarns gottepåse, för det är han. Egon tycker att morfar går som en trana och att han är jättejättegammal, hela 68! år. Han vill bli så gammal, Egon. Efter att han har varit polis i Göteborg och bott granne med mig mitt emot, så att han kan kasta slängkyssar till mig genom fönstret om kvällarna så att jag kan sova gott. Fast han ska ha persienner att dra ner också, så att vi inte kan se när han är naken. Olle ska bli polisbagare. Han ska baka, och jaga tjuvar. Och Pasha ska hjälpa till.
Olle önskade sig transformers i present men jag kände att de små som var lite billigare var för lätta att trasa sönder. Det fanns större och lite rejälare också, men de kostade lite mer. Får titta på det när jag får in pengar i nästa vecka. Det blev en Wall-E som går att dra upp och köra på en liten bana som man kan bygga ihop på olika sätt, och två Mega Block Dragons för 40 kr styck. Inte fel med prissänkta varor. Cirrusfire, som ni ser nedanför, och Darkcrown. Får se om jag lyckas köpa nån transformers också... Det var ju det han önskade mest av allt.
Jag fick mycket riktigt recept på antibiotika, men i gel-form. Det är det andra steget i trappan. Nästa steg blir förhoppningsvis inte nödvändigt men är en antibiotikakur. Efter det går det över till lite hårdare kurer. En stark salva, laser... osv osv...
Jag hyser gott hopp om den här gelen i alla fall. Jag är inte det värsta pizzafejset i världen, men det är absolut tillräckligt för att vara överjävligt irriterande och fult. Dessutom gör det ont... Men men... om en månad är de borta? Eller hur?
Jag fick en tid för uppföljning. Bara en sån sak? I januari ska jag tillbaka.
På tillbakavägen gick jag förbi leksaksaffären och köpte presenter till lill-Oll... Han fyller år på onsdag och på fredag klockan aderton firas det med stort kalas hemma hos morfar och mormor.
Morfarn är galen, säger barnen, för han kan släcka ljus med fingrarna. Han bara slickar på dem och så tschsst säger ljuset. De har visat det med himlande ögon och stora gester flera gånger den senaste tiden. Det är verkligt imponerande. Olle tycker om att vara morfarns gottepåse, för det är han. Egon tycker att morfar går som en trana och att han är jättejättegammal, hela 68! år. Han vill bli så gammal, Egon. Efter att han har varit polis i Göteborg och bott granne med mig mitt emot, så att han kan kasta slängkyssar till mig genom fönstret om kvällarna så att jag kan sova gott. Fast han ska ha persienner att dra ner också, så att vi inte kan se när han är naken. Olle ska bli polisbagare. Han ska baka, och jaga tjuvar. Och Pasha ska hjälpa till.
Olle önskade sig transformers i present men jag kände att de små som var lite billigare var för lätta att trasa sönder. Det fanns större och lite rejälare också, men de kostade lite mer. Får titta på det när jag får in pengar i nästa vecka. Det blev en Wall-E som går att dra upp och köra på en liten bana som man kan bygga ihop på olika sätt, och två Mega Block Dragons för 40 kr styck. Inte fel med prissänkta varor. Cirrusfire, som ni ser nedanför, och Darkcrown. Får se om jag lyckas köpa nån transformers också... Det var ju det han önskade mest av allt.
Franciskusbönen...
Herre
Låt mig få bli en förmedlare av Din frid,
låt mig bringa kärlek där det nu råder hat.
Låt mig föra in förlåtelsens anda där det nu råder orättfärdighet,
låt mig bringa harmoni där det nu råder tvedräkt.
Låt mig bringa sanning där det nu råder villfarelse,
låt mig bringa tro där det nu råder tvivel.
Låt mig bringa hopp där det råder misströstan,
låt mig bringa ljus där det råder mörker och
låt mig bringa glädje där det råder sorg.
Giv Herre,
att jag hellre må söka trösta än bli tröstad,
förstå hellre än bli förstådd, älska hellre än bli älskad.
Ty det är genom att glömma sig själv som man finner.
Det är genom att förlåta som man får förlåtelse.
Det är genom att dö som man får blir medveten om det eviga livet.
Tack
Lägenheter...
Idag trillade det in mail från boplats Göteborg. Två lägenheter med inflyttning i februari låg ute. Jag anmälde intresse, så får vi se hur det artar sig. Jag är underligt förvissad om att oavsett hur det går med allting så kommer det bli väldigt bra.
Jag har tillit till att det blir det.
Min trygghet har varit ute och flugit i orkanbyar sedan jag flyttade hit, och så kan jag inte ha det. Då måste jag rädda mig själv. Jag har det väldigt bra här också, det är inte bara skit. Jag skulle absolut kunna bo kvar, om jag inte kände mig hotad av ekonomisk kollaps var och varannan månad. Och så länge det inte ens finns ett intresse för en gemensam lösning så får jag ta ansvar för min del och helt enkelt flytta mig bort från problemen. Det finns mycket jag skulle kunna säga om det här, men jag väljer att låta bli. Det blir som det blir helt enkelt.
Samtidigt hänger allting på om jag kommer in på skolan eller inte. Gör jag inte det så får jag flytta tillbaka hemåt och plugga där. För plugga ska jag. Nu, en gång för alla.
Kramen!
Jag har tillit till att det blir det.
Min trygghet har varit ute och flugit i orkanbyar sedan jag flyttade hit, och så kan jag inte ha det. Då måste jag rädda mig själv. Jag har det väldigt bra här också, det är inte bara skit. Jag skulle absolut kunna bo kvar, om jag inte kände mig hotad av ekonomisk kollaps var och varannan månad. Och så länge det inte ens finns ett intresse för en gemensam lösning så får jag ta ansvar för min del och helt enkelt flytta mig bort från problemen. Det finns mycket jag skulle kunna säga om det här, men jag väljer att låta bli. Det blir som det blir helt enkelt.
Samtidigt hänger allting på om jag kommer in på skolan eller inte. Gör jag inte det så får jag flytta tillbaka hemåt och plugga där. För plugga ska jag. Nu, en gång för alla.
Kramen!
Vilken hund är du?
Jag blev (till min stora lycka);
Gör testet här.
Bullmastiff
Bullmastiffen är en muskulös och kraftig hund, stark utan att verka klumpig. Den skäller sällan och har inte så starka jaktinstinkter. Bullmastiffen kanske ser lite ruff ut, men det är inte en hund som är trolig att bita människor. Tvärtom så är bullmastiffen en fantastisk sällskapshund. Bullmastiffen har aldrig blivit använd i flock utan har alltid arbetat ensam. Detta gör att den har utvecklat en hög grad av självständighet. Denna självständighet gör att bullmastiffen har en stark självtillit och är väldigt trygg i sig själv. Bullmastiffen har ett mycket kärleksfullt lynne samtidigt som den är psykisk stark. I en familjesituation anpassar den sig lätt till familjens rytm. Den är inte så beroende av fasta rutiner. Bullmastiffen är glad och utåtvänd mot vuxna och barn och är en lugn och behärskad familjemedlem.
Gör testet här.
