miakelekia

Nära här intill går en kanal, eller å, eller både ock tydligen. *s* Det är Mölndalsån som går ihop med gamla Fattighusån.  Den är stenkantad och där finns gamla slussar som vittnar om fornom båttrafik. Vid dess kant går jag med mina hundar, och tydligen är jag inte ensam om det om man tyder spillningen som ligger och dräller överallt... *muttrar lite* men det var inte skälla jag skulle göra även om jag tycker det är dålig stil att inte ta upp efter sina djur. Så, så Mia... lugn och fin.
Nyss tog jag och valpen en solskenspromenad längs med ån. Det var klart vatten idag och jag kunde se ner till botten. Vattnet står ganska lågt, och där är fullt med småfisk. Stora stim rör upp ytan när jag kommer gående. När jag och barnen gick där fick vi se en yttepytteliten gädda ligga och sola sig i kanten, men idag fick jag se en stor en. Okej, den var inte gigantisk och garanterat ganska ung, men den var såpass stor att den var värd att verkligen kalla fisk.
De är inte de vackraste i världen, men det är roligt att kunna se dem i ett såpass naturligt habitat... (hur naturlig nu en kanal kan kallas men ni förstår vad jag menar?)
Den låg alldeles stilla och insöp atmosfären innan jag störde den så att den plaskade iväg in i sjögräshavet i mitten av kanalen. Lite längre bort såg jag en liten igen, med jättevacker teckning på ryggen.
Härmed är min nya hobby att gå på gäddspotting i kanalen. Hihi.

Snart har den här "arbetsdagen" tagit slut, valpen blir hämtad och jag ska ställa min rumpa i duschen och bli fin och fräsch innan det är dags att göra tisdagskvällsrutinen. Inga mer ska för idag, inga  mer måsten...
Jo.. lite ska ska ni ha! Here goes The Liptones!

Ha en finfin dag!

Jag hade en svag aning om att en alika inte bara är någonting svart och smutsigt. För så kan det ju inte vara, eller hur? Ingenting är så enkelt. Jag såg i mitt sinne en mycket vacker blomma, och inte alls en tjattrig kaja. Fyllekaja, hör man ju titt som tätt, och kanske beror det på tjattrandet? Eller så är det bara så att kajan, eller alikan som den på vissa platser i Sverige kallas, är allmänt illa sedd? Jag är iofs av annan ståndpunkt, för jag tycker att kajorna är vackra... och häpnadsväckande mäktiga när de lyfter i flock så att de bildar stora moln på hösthimlen. Efter vad jag har hört så söker de sig till varandra för att kunna skydda sig mot rovdjur. Tillsammans kan de göra det de inte ensamma klarar av...


Full som en alika hör man ju också då och då, och det vet ju alla vad det står för. Ibland kallas också alkisar för alikor, vilket jag härmed kommer att anamma. För se vad jag fann när jag sökte internationellt på alika;

Jag har haft en underbar helg. Björnbröderna har tankat mamma och jag har tankat dem. Det blir väldigt mycket gos när vi tankar på varandra efter att ha varit isär så länge. I fredags gjorde vi inte mycket mer än kramades och pratade om allt och ingenting. På tåget ner till Göteborg, då han lagt sig tillrätta på rygg i mitt knä och med händerna placerade på mina kinder, förklarade lillebror (snart 5) att;
- Jag älskar dig mamma!
- Jag älskar dig också, svarade jag.
- Jaa, och mamma... Jag ÄLSKAR din skalle!
Tjaa, vad säger man? Jag har tydligen en väldigt fin skalle. För så heter benet som vi har i huvudet. Tack för anatomilektionen, älskade hjärtat mitt.
Det här är samma kille som i våras satt på en klätterställning med benen i kors och huvudet tungt lutat i handen, tittade på mig och sa;
- Mamma, jag är tankemannen.
- Är du tankemannen? svarade jag.
- Jaa, jag tänker så himla mycket...
- Ja, jag vet nog inget barn som tänker så mycket som du.
- Neej, (här slår han ut med händerna i en grande gest) och jag haar så många minnen.
Och det är sant. Han är inte fyllda fem ännu, men han har samlat på sig väldigt många minnen, det har han.
Storebror behöver öva på sina komplimanger, tycker DGM, för han utbrast glatt att jag har en VÄLDIGT stor rumpa. Mm... Tack för den liksom... Sist jag kollade så var den inte jättestor... Men för honom kanske det är någonting jättebra?  Kanske är han inne på "Da Biggah, Da bettah"-filosofin helt enkelt.

Lördagen spenderades i Slottskogen bland getter, gotlandsruss, älgar och sälar. En kronhjort var på parningshumör och friade högljutt till en ko, som inte verkade ett dugg intresserad. Hon var så blasé att hon gick och la sig bland de andra korna och totalignorerade honom. Stackarn.. han stod där alldeles villrådig över dem. Bilder på dem kommer senare.
När vi tittat färdigt på djuren gick vi till lekplatsen där vi mötte Roger och Max. De lekte där en stund innan vi gick för att köpa kaffe och glass. Sedan gick vi till busklabyrinten där de sprang sig svettiga. Det är synd att den inte kunde få vara en riktig labyrint. Nertrampad för att folk har genat genom snåren. Men killarna uppskattar den ändå, och det är väl huvudsaken. Vi tog en sväng förbi naturhistoriska för att titta på världens farligaste djur, men som jag trodde så finns inte det i entrén längre (om det nån gång har gjort det vet jag inte) så det blev mest en titt på souvenirerna som fanns där och på sköldpaddor och lungfisken. Jag fick lova barnen att vi skulle gå dit en annan gång. Då ska vi ha god tid på oss och verkligen titta. Jag gillar naturhistoriska. Det har jag alltid gjort.
När vi kom hem åt vi potatisgratäng och fläskfile.  Sen gick kvällen i lugnt mak och vi myste ordentligt framför filmen Robotar innan barnen gick till sängs.

Söndagen började trist. Jag hade feber och kände mig snordålig när jag vaknade. Gick upp och gav barnen frukost och slängde på barnkanalen innan jag damp i säng igen. Sedan låg jag där och svettades tills jag var tvungen att gå upp. Vi skulle ju på bio! Jag kastade ihop mannagrynsgröt medan jag fick ett jätteskönt samtal med Carro, väntade på att treon skulle ta, och så åt vi och promenerade iväg. Lite småbråttom fick vi, men vi hann i tid till reklamen. Där fick vi se trailern till Madagaskar II, och den verkar faktiskt bli bättre än ettan. En kortfilm som var sjukt rolig drog upp stämningen i biosalongen innan Wall-E började.
Wall-E, Wall-E. Jag måste säga att jag blev helt betagen av den filmen. Wow. Jag kände ensamhetens ångest krypa i mitt bröst där i början för att sedan förvandlas till spänning och mysande gott, och i nästa stund kastas om till sorg och vemod och sedan bli spänning igen och så humor som kittlade hela kroppen. Wall-E är den bästa filmen jag sett på länge, och barnen uppskattade den lika mycket.
Hela storyn påminde mig om en gammal låt jag brukade sjunga på i tonåren; "Vi vaknar, vi vaknar upp, på jorden på en sopstation. Beskådar mänskans skit. Vi vaknar upp, vi vaknar upp på jorden å vi saknar luft till en förklaring varför, till en förklaring varför, till en förklaring varför vi smet från vår joooooord."
Efter filmen gick barnen, och jag, och härmade huvudkaraktärerna Wall-E och Eva då de lärde sig säga varandras namn, hela vägen hem.

Jag har blivit så in i hell arg och ledsen och irriterad. Jag är pigge piggsvin... ett vresigt pigge piggsvin. Massa vassa taggar på min rygg. Jag är inte i balans, just nu. När jag finner balans på ett ställe så gungar det på ett annat. Det jag är obalanserad i just nu är dock de mest grundläggande behoven ett djur har. Jag har brusitit i att ta hand om mig själv. Så, nu säger jag halt. "HALT för HELVETE" som en vän sa.
H
A
L
T
Jag ska inte vara hungrig, inte arg, inte ledsen eller ensam och inte trött. Och det är precis vad jag har varit på sistone. Trött så in i bängen, och ledsen... jag sörjer en massa... Ensam är jag också, trots att jag är sambo. Trist läge, verkligen. Så vidare värst arg är jag egentligen inte, men det är lätt att hamna i harm när jag är trött, ledsen eller hungrig. Och hungrig, ja, det har jag tillåtit mig att vara, för jag har i min trötthet inte haft kraft. Nu får det vara slut på det. Nu gör jag halt, ett tag, och tar hand om mig själv och min kropp.

Därför mina goda vänner, tar jag en paus över helgen. Barnen är här, hos mig, och jag njuter av att krama på dem och prata med dem. Och så klart lukta på dem! De är mina.... det är de verkligen. Vi ska leka. Jag ska baskimej också leka.
Vi ska äta god mat och lördagsgodis och vara ute i parken och fota i höstlöven. Så, ha en finfin helg. Åter på måndag med mer musik från mitt liv och uppdatering i övrigt.

Kram!

Idag har liten valp sprungit omkring och kräkits, i omgångar, hela dagen. Har hon ätit något så har det kommit upp igen. Med en slutkläm på dörrmattan deklarerade hon att hennes inre är fullt av spolmask. Hur får de plats i en så liten kropp? Jag har sett skräckexempel på denna mask i kanin och hästtarmar och det är nog det vidrigaste som finns. Nåväl, Tia verkar inte specielt berörd av de vita långa parasiterna så det räcker väl med en avmaskning där för att hon ska bli bra.
Matte såg måttligt road ut när jag visade henne hur de ser ut och påtalade avmaskning hos valpar. Nu ska här avmaskas. Hunden har inte blivit det på länge och katten var ca ett år sedan. Det är dags, helt enkelt.

Ja så tog jag mod till mig och ringde city akuten, men de har bara specialister för att skriva ut lite medicin och skicka hem sina patienter. De gör alltså inga utredningar. Så modernt, tänkte jag. Jag blir mao tvungen att vända mig till vårdcentralen iaf... och åter igen dra min historia för en allmänpraktiserande läkare. Kan det vara tillfälle för mig att få lite belöning för att jag bor i city?  Vården sägs vara lite bättre här där det bor folk som inte nöjer sig med en axelryckning... Vem vet, kanske det stämmer. Jag hoppas det. Hälsoundersökningen jag tänkte göra kostade 2000 spänn. Vad ska jag med den till om de ändå inte gör någon utredning på plats?
Hopp... det blir väl att ringa till vårdcentralen nu då och förklara läget... efter att jag lugnat mina nerver lite. Fattar inte att det här ska vara förknippat med så mycket rädsla... Urk.
Jo, jag förstår mig själv lite... Jag har inga roliga erfarenheter av läkare. Och jag hade hoppats på att jag skulle kunna ignorera värken, så som jag gjort under en tid nu innan den blev såhär outhärdlig, men det går alltså inte. Hade jag haft ett arbete så hade jag inte kunnat gå dit vissa dagar under den här sensommaren/hösten. Jag hade intalat mig själv att jag skulle kunna ta vilket arbete som helst utan att låta värken påverka mig, till och med tunga arbeten (som det t ex kan vara att jobba i en djuraffär). Jag är besviken på min kropp. Det gör mig ledsen att vara svag. Och det äter upp alla mina ambitioner. Vilket iofs är bra, för då får jag en möjlighet att sänka hastigheten, tillika garden och böja nacken åter igen. Ske Din vilja, inte min. Jag är hotad i min trygghet. Allt det här slår ner på min självkänsla. Känslan av att vara ett vrak som är redo för tippen återkommer allt som oftast, och jag vet att det inte är sant men jag känner det ändå.
Så försöker jag tänka om då, tänka positivt. Vad vill jag göra och hur skulle jag vilja att mitt liv såg ut, om jag fick välja helt och hållet?

Jag skulle vilja ha ett arbete som jag trivs med och tycker är roligt och inspirerande. Jag skulle vilja möta människor i mitt yrke, gärna olika människor från olika situationer i livet. (Det gjorde jag i butiken och tyckte det  var jättekul.) Jag vill ge dem service av något slag. Gärna hjälpa dem få bort spänningar och värk. Bemöta dem med förståelse och acceptans.
Vad passar in här? Massage känns som ett naturligt val, men där är jag tyvärr förhindrad av min värk. Jag skulle förmodligen inte klara av att stå och knåda människor dagligen. Så vad är jag inte förhindrad att göra, som ändå går inom samma genre? Akupunktur. Jag tog upp det som förslag i natt när jag samtalade med DGM och han tyckte jag skulle börja leta kurser på stört. Sen skulle jag kunna starta eget, menar han, och bara jobba på.
Det kan ju inte vara påfrestande för muskler och leder iaf? Eller?
Sen finns det ju en hel uppsjö av olika sorters naturmedicin och sånt som kan vara nog så bra, men akupunktur känns mer allmänt godkänt. Det används ju inom vår vanliga sjukvård, t ex på förlossningen (med god effekt kan jag lova), och verkar vara högt uppskattat bland personer med olika spänningar och värker.
Jag får väl söka runt lite på nätet och se vad som erbjuds helt enkelt... sen får det kalkyleras om det finns en ekonomissk möjlighet att gå igenom en kurs, men det är en annan historia. Jag tänker inte ens gå in på ekonomi just nu... då kommer jag inte komma utanför dörren mer idag utan gräva ner mig i soffan igen i ångest för framtiden. En annan dag...
Fler tips på yrkesval välkomnas. Någon därute som vill ha en lärling? Jag finns här! Så länge jobbet inte är för tungt och passar inom mina intresseområden; Djur, människor (förutom pers ass, vårdarbeten och dyl) eller skrift. Jag lär mig snabbt och har en glupande aptit på kunskap. Så länge det kan leda till att jag någon gång får en fast inkomst. Någon? Anyone?

---

Efter att ha kikat lite på akupunktur-utbildningar så förstår jag ju hur banalt det var av mig att tro att det går att utbilda sig till det, bara sådär. Den treåriga utbildning som krävs för att kunna utöva yrket i samklang med SAFTKM måste föregås av tre års gymnasie eller fem års arbetande. Och så ska man vara sjuksköterska, eller likvärdigt...
Ja  ja, jag vet att jag borde prata med en studievägledare....... jag vet.........

---

Nu ska jag belöna mig med korv stroganoff. Enligt vissa gör jag den godaste korv stroganoffen i världen, och det tycker jag är väldigt roligt. Någonting kan jag iaf... *ler snett* (nej, jag vet att jag inte är värdelös och jag självömkar inte mer from nu!)

Må väl!

Jag har tre gaddar, varav jag är nöjd med två. De står för saker jag tycker hör till mig. Ett är ett kinesiskt tecken.... Jopp. Klassiskt. Det var den första jag gjorde när jag var arton år och äntligen kunde gå och göra en utan att ha mina föräldrars tillstånd. Jag gjorde den hos Gurka på Hihi tattoo i Falköping. Han är bra... Mia rekommenderar!
Det var så klart inga bekymmer för honom att slänga upp en kina-gadd så det var snabbt över och efteråt gick jag ut, riktigt nöjd med min kroppskonst. "Vilt djur" betyder tecknet enligt Cecilia Lindqvist i boken Tecknens Rike som jag hittade på skolbiblioteket. Och jag hoppas att det stämmer. **s** Jag fattade tycke för tecknet för att jag är född fri, och det kommer jag alltid sträva efter att få fortsätta vara.  Så här ser den ut tillsammans med ett par snygga skor och under svarta nylons...




På min vänstra höft har jag benämningen Mrs Agony, som följt mig genom livet. Mycket mörkt, kan tyckas, men en stor del av mitt liv har varit mörkt och skuggat av tunga tankar. Den har töjts och skrumpnat fram och tillbaka under åren och är inte vad den en gång varit, men det gör mig inget. Den är fin ändå. Den är väl min, helt enkelt. Mrs Agony, eller agony, är vad jag hetat på många communitys genom åren. Tiden på communityn är nu förbi. Tills vidare åtminstone, så namnet har antingen försvunnit eller tagits över av andra där ute i cybern. Endast på ett ställe finns jag kvar nu mera, och det är enbart för att kunna anmäla mig till eventuella fester framöver.

Min tredje gadd sitter på höger överarm... Den är jag inte nöjd med, än... Det är en orm som en kille skissade upp och sedan tatuerade in i sin lägenhet för 400 spänn en gång för längesen då pengar var viktigare än resultatet... Den här snäken kommer ordnas till, så småningom.. Hur vet jag inte, men min dröm är att kunna gå in till Kat på LA Ink och ge henne i uppdrag att fixa till den. Fria händer, helt enkelt. Det vore roligt... men tveksamt är väl om hon går med på att ändra en redan befintlig tatuering? Tills vidare så får den vara som den är.


Igår var jag och två av mina goa vänner ute och spelade biljard. Jag hade riktigt kul faktiskt, även om det kanske inte var helt genomtänkt att vara ute sent när jag inte blivit frisk än... Idag vaknade jag helt igentäppt av snor. Men vet ni vad? Det var det värt. Jag går ut så sällan och har kul numera så det var värt det. Och det är helt okej att vakna sjuk av en förkylning så länga jag slipper vakna och vara bakfull. =0)
Så här såg vi ut, mitt lilla fejs och jag, nattsuddiga:

                 

Vem försöker jag lura? Mig själv? Här röjs inte. Inte idag iaf. Mat blev varma koppen och polly. =oP Mycket god kombination.
Gardinerna kan gott hänga i några dagar till och karrén som ligger i kylen går lika bra att steka till kvällen. Barnens rum är okej, jag kan plocka lite där sedan, när valpen blivit hämtad, vilket hon borde bli snart? Hon ska bli hämtad runt fyra...
Att försöka lura i mig själv att jag har en massa måsten att ta tag i bara för att få känna mig lite viktig, är inte det ganska dumt? Speciellt med tanke på att jag faktiskt inte är helt kry och på att jag har tid att göra allt det där sen, senare, när jag har mer ork.

Jag har en hund som fäller mer än vad som någonsin kan kallas normalt. Hon fäller alltid, och mycket. När de stora fälltiderna kommer så kan man inte längre kalla det hon gör för att fälla, utan snarare överproducerar hon hår. Hon kastar det omkring sig. Jag dammsög allting i förrgår. Dammsög, skakade, tvättade och borstade tills alla gemensamma ytor var helt hårfria. I går låg det redan drivor! av hundlurv på golvet. Nästa hund jag skaffar ska inte fälla, så det blir nog ingen beauceron... trots allt. Jag vill ju verkligen ha en irländsk varghund, men de är ju lite stora dårå... Nåväl, det blir en senare fråga. Kanske bor jag på landet när det är dags att börja tänka på en hund igen, och då skulle det ju kunna gå med en stor best. Det ligger förhoppningsvis många år framåt i tiden. Jag ska testa en sån där antifällbehandling på hundspa... Nån gång när jag har pengar. Får väl göra en antifällbehandling här hemma i badkaret tills vidare. Gnugga, kamma, rycka och skrubba.... sen köra med gummiskrapa några gånger om dagen.

Nu blev valp hämtad, ungefär en timma senare än överrenskommet. Inte helt bra. Bra att jag inte hade något annat för mig idag. Och nu är Kalle på väg också... dags att kliva ur soffan på allvar nu då.

Ha en underbar helg!

Tiden går fort när man har roligt. Fast hur roligt har jag då? Ligger i soffan och surfar runt på nyheter medan hundarna sover i ombytta bäddar. Pasha har snott valpens säng, så klart, så valpen ligger på Pashas stora kudde. Katten ligger på stolen strax ovanför deras huvud. Det ska bli väldigt intressant att se om jag kan få in hela Pashas stora dyna (den som förut låg i buren) i tvättmaskinen... Valpusling på pencilin har kissat på den nämligen. Hon är som en dyngsur badsvamp och gör fläckar efter sig var hon går. Inte så farligt idag som tidigare i veckan dock. Snart är hon färdigmedicinerad och då blir det lättare igen.

Jag ska nu pallra mig upp och börja dona med mat. Eventuellt ska jag också tvätta lite gardiner. Det där jag inte hann göra igår... Sovit har jag inte gjort nåt än, men det hinns med innan Kalle kommer. Så, nu iväg.
Ajöken ajö!

Jo, jag tycker det är märkvärdigt när jag går och köper tre filmer utan att riktigt bry mig om att kolla exakt vad de handlar om och sedan märker att de berör aids och tbc i afrika, droger och illegal vapenhandel i mellanöstern och så politiskt korrumption och maktspel i sydstaterna... Vad är det jag ska lära mig nu tro? Är det dags att gå vidare och läsa andra boken i "Samtal med Gud"?

I dag har jag städat. Jag har plockat ihop den stora hemska buren som tog upp all plats i vardagsrummet och som inte används, använt kudden som låg i den till större bädd för hundarna som oftast väljer att ligga tillsammans och tvättat både stor och liten hunds egna kuddar... den senare blev kissad på av sin ägare, som har urinvägsinfektion och inte kan hålla alla skvättar som kommer hipp som happ. Tyvärr regnar det ute, annars hade det passat mycket bra att vara utomhus med liten hund idag, ja. Blir lite mer spring på det här viset.
För att återgå till städningen så har jag gjort en egen liten tron till katten. Hans matplats försvann iom att jag tog bort buren (han åt på några plankor uppe på den) så nu har han fått ett helt eget litet soff-mat-bord, en egen filt och en egen kudde i en helt egen fåtölj. Hihi. Jaa, mina djur är kungligheter och det är inte för inte jag kallar honom Frassis Onassis. Jag har dammsugit också, helt hysteriskt mycket... gudars vad HÅR!!! Jag ska definitivt testa antifällbehandling på både hund och katt när jag får pengar en dag.
Så snart valp har åkt hem idag så ska jag torka golven, mycket omsorgsfullt. Dvs om inte fin-Caroline kommer innan, för då ska vi dricka kaffe och mötesmanualflooooowa. Ja, och jag ska få ett studievägledaresamtal. Perfekt, nu när jag står i dilemmat inför eventuella kurssökerier, jag ska ställa kluriga frågor och vara besvärlig och svår. På band. *flinar elakt*  Nej då, jag ska vara snäll. Det är till hennes skolarbete så... De kluriga frågorna väntar jag med ett år eller så.
Men annars ska jag skura golv. Och i morgon ska jag ta ner och tvätta gardinerna, för de luktar fortfarande rök sedan den tid vi rökte inomhus. På fredag ska jag ta hand om toaletten och barnens rum. Där står grejer som ska packas ner och saker som ska packas upp... och sorteras och sånt. Det kommer bli fint det här. *ler*


Sänder tankar till en vän på avstånd och till hennes familj.

Och den gången var sandad? Nej då... jag ska utveckla min "det var en gång"-tanke... Det var en gång en tjej som satt i en lägenhet och mådde ganska pyrt. Hon ville inte öppna dörren när det kom vänner, trots att hon hade bestämt att träffa dem bara några timmar tidigare, för att hon i ett plötsligt infall av social fobi inte ville ha med någon annan människa att göra. Hon gick inte gärna till ICA och handlade eftersom hon där kunde möta människor hon kände och det var ungefär det värsta tänkbara scenariot i hennes världsbild just då. Hon vadade i disk och sopor och rökte inomhus när hennes barn inte var närvarande, och hon duschade kanske en gång i veckan bara för att ge ett gott intryck då hon skulle gå på något av de möten som hon var tvungen att gå på för att få pengar. Omkring sig byggde den här tjejen en mur som var skyhög och såpass kraftig att ingen kunde nå in ens om de skrek för full hals.
Det var en gång, och det är inte att förglömma...
Att en gång ha suttit där i isoleringen borde skapa kärleksfull förståelse för andra som hamnar där av olika anledningar.
Någonting att tänka på när egot börjar pumpa en full med självhävdelse och högmod. Mig, ska jag skriva, för det är mig det handlar om. Jag är inte där längre, och det har varit en ganska lång väg ut ur det tillståndet. Jag är tacksam som sjutton för att jag inte är kvar där, det har jag skrivit förut här i bloggen. Det finns en väg ut. Oavsett hur illa det kan se ut för var och en därute, av helt olika anledningar, så finns det en väg ut ur det. Det finns hopp.
Ändå kan jag sitta här och döma... och irritera mig... och bortse från nuet och önska mig bort, långt bort.
Men jag vet en sak, och det är att jag har kraft. Jag har en sådan styrka inom mig så jag vet inte vad som kan mäta sig med den styrkan. Jag har också en yttre kraft som aldrig sviker såvida jag inte vänder ryggen åt den. Och om det finns EN person som jag kan hjälpa, på det vis som så många hjälpte mig när jag var där jag var, så borde jag omfamna den personen. OM viljan finns hos den personen så finns även jag.

Karma... Jag tänker på karma...

Dagens ord är tacksamhet. Tack för att jag får vara en del av någonting större. Någonting så stort så att det inte går att förklara. Tack, tack, tack!

Är det någon som vill sponsra mig med ett hus? En liten stuga  på landet i trakterna runt Falköping eller Herrljunga? Eller varför inte en liten fiskarstuga någonstans i kanterna av Göteborg. Jag skulle inte ha någonting emot om det fanns en trädgård som går att näta in och ha ett gäng lånade hundar springande i, och med en hel massa fruktträd och bär som jag kan sylta, safta och mosa och ställa i skafferiet eller ge bort i små presenter till den som vill ha.
Är det sedan någon som kan tänka sig att skaffa mig en liten moped också som jag kunde ta in till bygden när jag behöver fylla på mina skafferier eller behöver åka in på möte då och då...
Inte det? Nehe.. ne...

Idag ska jag ringa cityakuten... jag har lovat mig själv det. Varför har jag inte gjort det än? Jo, jag är rädd för läkare. Jag tycker inte om dem. Men det här är ju privat och en helt annan historia än de allmänpraktiserande jag träffat på hittills. Det här är experter är det. De om någon ska kunna hjälpa mig. Förhoppningsvis tar de också itu med en annan person i min närhet. Ja ja... jag ringer väl då. Inget svar.

Jag ska städa. Det är dagens uppgift. Tvätta och städa. För här luktade f*n när jag kom hem igår. Aja... bott med mig...

Valphusse hämtar valp tidigare så att jag utan problem hinner med tåget vid fyra.

Jag är gråtig idag. Känslorna åker bergodalbana och jag hänger med. Många tårar blir det. Jo, jag behöver söka hjälp. För min pms-problematik. Det hopar sig. Var finns den doktor som tar tag i samtliga mina fysiska och psykiska besvar? På city-akuten! Javisst!

*ger mig själv ett löfte om att ringa nästa vecka*

Nu på riktigt... Hej svejs! Soolong! Ses på måndag!

Bara ett tillägg... Fick en kommentar i en annan blogg om att tänka på hur mycket media kan lägga till och dra ifrån.
Jag förstår kommentaren och jag kan lova att jag är väl medveten om det. Här är en notis om min brors bortgång som är rent för jävla fel. Inte mycket i den artikeln är rätt kan jag lova. Var var t ex den krishantering som sägs ha funnits till hand för min brors sambo? Det var inte mycket av den varan. På plats fick hon t ex vänta i en halvtimme på att någon skulle lyssna på henne och förstå att min bror faktiskt varit på olycksplatsen. Ingen sökte honom under den tiden. Där var väldigt mycket som gick fel... Jag vet att de som var på plats gjorde så gott de kunde, och att det var ett virrvarr av chockade människor, och jag var inte där så jag kan inte med säkerhet veta någonting. Det min fd svägerska har berättat är ändå fruktansvärt kränkande och grymt. Brorsan hade inte kunnat räddas oavsett om de letat eller inte. Men han var ung och stark och kanske hade kunnat fungera som donator?
Nåväl... Det var då och nu är nu. Och jo, jag vet att media vrider till saker ibland. (ofta)

Aftonbladets artikel

Sticker ut på landet över helgen. Ska vara med mina grabbar, äntligen, och med mamma och pappa. Det blir en datorfri helg. Den extremt korta tid jag har med killarna ska ägnas åt dem. Vi ska vara i skogen och förhoppningsvis hitta lite kantareller, och så ska vi läsa sagor... och ligga bredvid varandra och bara vara.
Fan vad ont det gör att inte vara hos dem alltid... men det är en period... bara en period i livet.
Ska packa nu och göra mig i ordning. Hoppas på att hinna med fyra-tåget... Vi får se, helt enkelt. Annars får jag ta fem-tåget. Inte hela världen. Hur jag ska betala biljetten har jag inte en aning om ännu heller, men det är sånt som får lösa sig. I värsta fall får jag dra den på kortet så den betalas när det finns pengar på kontot igen.

Det är skönt att inte behöva jobba, men jävligt tråkigt att inte ha några egna pengar. Sånt är livet. Antingen eller, sällan mitt i mellan. Or something... Ah well.

Ha en fin helg!

Jag brukade vilja kalla mig poetissa när jag var yngre. Jag hade gott självförtroende på den tiden när det gällde att framföra mina dikter. Det var tonårsdikter och vissa av dem var puburtala, det ser jag idag, men vissa var fantastiska.
Numera skriver jag sällan på det viset. När det kommer en dikt så kommer den trillande över mina fingrar som om de hade ett eget liv och tanken var bortkopplad. Ofta ser jag först efter en tid betydelsen i dem.
De kommer när de kommer, helt enkelt. Jag skulle inte kunna sätta mig ner och spotta ut en dikt just nu. Den skulle bli helt utan känsla och rytm. Precis som den bok jag håller på att skriva, försöker plita ner, antar jag? Jag har satt mig några gånger och försökt skriva för skrivandets skull, men det tar stopp redan vid första meningen.

Funderade på att lägga ut ett av de episoder i min bok som jag faktiskt har skrivit, men kom fram till att det är för personligt. Det är ingenting jag vill att min familj ska läsa, inte för att jag skäms över det utan för att de ska slippa känslan helt enkelt.
Alltså kommer jag, om det någonsin blir en bok av allt material jag har, få ge ut boken under pseudonym.
Boken handlar inte om mig, men jag har upplevt mycket av det den kommer att beröra.

Vad jag kan göra är att bjuda er på en kort dikt, skriven mitt i den värsta tiden... Så skönt det är att inte vara kvar där.

Den här natten ska jag förhoppningsvis kunna sova gott. Värken är där, den tänker inte ge upp i första taget. Jag hoppas på att slippa bli sängliggande. Än är jag inte där, så jag ber på det.
Det är svettigt i mitt hem. Jag tog ett varmt bad förut, med olja i. Väldoftande ligger jag på soffan i vardagsrummet där jag byggt bo.

Så godnatt!

Det tar på krafterna att inte sova på en hel natt, men jag kan inte säga att jag mår dåligt direkt. Natten var givande.
Här sover alla utan jag och det är nu dags att springa ut med hundar och sedan sätta igång med maten. Ingenting besvärligt, bara pyttipanna i dag. Väldigt skönt. Sen ska jag nog lägga mig och sova i ett par timmar, innan valp åker hem och jag ska laga middag... karré med klyftpotatis och nån god sås. Det blir bra, det blir det.
Förhoppningsvis blir jag trött igen till kvällen så att jag jag kan få en hel natts sömn och vakna utvilad klockan sju i morgon igen. Äsch, jag bara blajar...

Tjing!

Jag är vaken för att lyssna på regnet i natt. Var varm och öm och lite ledsen när jag skulle sova. Kvällens inventering blev vacker och orden som surrar i mitt huvud nu är "What goes around comes around." Nyttig lärdom, om än inte så lustig.
Med kärlek är allting möjligt, och tills vidare släpper jag allt annat än det. Jag är precis där jag ska vara.

Nu ligger jag med balkongdörren på vid gavel och lyssnar på det ihärdiga regnet där ute. Illustrerar gator som rinner bort och ger plats för grönska. Regnet som piskar, vinden som ruskar om och jorden som vrider sig under asfalt och gatsten. Ropar efter befrielse, efter näring och tillväxt.


Nog är det höst, och mig gör det inget. Gatubelysta parkpromenader med prasslande kulörer runt tassar och skor. Skrattande barn i lövregn och doft av mull som inte ens avgaserna i en svensk storstad kan pressa undan.
Sol, men inte kvävande, och luft som bäst liknas med isvatten, så svalkande. Höstregn och stormvindar. Jag välkomnar dem. Jag fasar dem. Jag beundrar och respekterar dem.
Snart plockar jag upp min första kastanj och lägger den i min rock, för att ha den där som en lugnande lyckoklump då jag behöver en påminnelse om livets vackra. Jag såg dem redan igår men väntar en stund till. Snart kan jag välja och vraka.

Det värker mer i natt än på länge. Jag har smörjt kroppen innanpå och utanpå samt lindat mina ömma, men ingenting hjälper. I natt ska det värka. I natt ska jag inte sova utan lyssna på regnet och staden utanför balkongen. Inte känna mer, inte tänka, bara lyssna. Andas och lyssna. Inåt och utåt.

När jag var i Englandet på språkresa, jag var 16 år och mer världsvan då än nu, så bodde jag hos en jättego familj och fick vara med i deras vardagsliv. Jag minns en del kul därifrån, som t ex när mannen i familjen frågade mig om jag drack mycket alkohol hemma i Sverige och jag svarade ja, det gjorde jag ju. Då gick han vidare med att fråga om vad mina föräldrar tyckte om det och sen vad min favoritdryck var... Jag kunde inte svara honom eftersom jag redan då anade att jag drack på ett osunt sätt och det där med favoritdryck? Wtf? Man drack väl bara det som hamnade framför en liksom?
Jag minns att jag rodnade, sådär panikångest-liknande, och skruvade på mig i stolen där vi satt och han fattade ingenting.
Kvinnan i familjen gick emellan och pratade bort hela situationen. Tack Bisi!

En kväll var vi hemma hos min familj och ett par nära vänner kom över, de hade en son som var lika gammal som min familjs dotter. Jag tror de var nio. De lekte uppe på mitt rum, fast de inte fick, och jag hade överseende med det. Dagen efter mådde dottern i min familj dåligt och jag fann att förutom att mitt godis som jag haft på mitt rum var borta så saknades också alla piller i en av mina p-pillerkartor. Det blev till att åka till doktorn med tösen. Hon tog inget mer av mitt godis efter det.
Den andra familjen hade också en språkelev hemma, en från Spanien. Han kunde nästan ingen engelska alls men försökte kommunicera efter den lilla skrangliga engelskan han hade. "Are you and your friends walking?"
Vad svarar man på det? "Sorry?"  *s* Vi försökte väl ha en liten konversation, men den rann snart ut i sanden. Istället tittade vi på mtv och jag gjorde allt i min makt för att låtsas att de låtar han gillade var bra. Det var en tapper ung man... han rodnade så fort jag tittade på honom men försökte ändå prata med mig.


När kvinnan i spaniorens familj kom över en kväll för att färga mitt hår, så fick vi oss ett redigt skratt på den stackars pojkens bekostnad. Hon berättade att hennes man kommit ut till henne, högröd i ansiktet, och undrat vad sjutton han skulle tro om pojken egentligen. De hade suttit och spisat skivor, tydligen gillade de samma sorts musik och det hade funkat som en isbrytare med den blyga pojken från spain. Kvällen hade gått mot sitt slut och grabben tog ett par av skivorna, gäspade och sa "I'm going to bed now. Is it okej if I play with myself?"

En annan smårolig sak som hände på den där resan var den exploderande blonderingflaskan i två andra grabbars rum... vita fläckar på blå tapeter, sängkläder, golv.
En tråkig sak var att jag blev rånad sista natten, fick en sönderslagen flaska mot halsen och blev muddrad av en drogpåverkad man på avtändning. Men det var inte värst för mig, jag kom undan med en märre chock. Värst var för en annan tjej i gänget som på fyllan hade kaxat sig mot ett gäng engelska kickers.... Smart drag... NOT. Hon var totalt sönderslagen och kräktes hela vägen hem till Sverige. Det fanns nog en anledning till att vi inte skulle vara ute efter klockan elva på kvällarna.

Nu är det dags för käk... en timma för sent men vafan... Hemmagjorda köttbullar bliré, med potatismos, lingon och brunsås. Ajöken ajö!

Jag är något av en parfymsnobb. Mina parfymer köps inte på ica och får inte vara några kopior. Det ska vara någorlunda bra märken och det ska gärna finnas en doft för varje tillfälle. Mina favoriter till vardags är ett par av Tommy Hilfigers fräscha och sportiga sorter, Tommy Girl och Tommy True Star. Om jag ska dra en sväng på stan vill jag ha DKNYs Be Delicious, om jag vill vara söt och sockrig så vill jag dofta Tommy Hilfigers Tommy T Girl och om jag ska gå ut med min sambo bär jag Diors Pure Poison. 
Jag ogillar missbruk av parfym. Jag ogillar blandade dofter som inte trivs tillsammans, t ex kan en starkt parfymerad tvål skära sig med parfymen. Därav är det en fördel att välja svagt doftande tvålar och neutralt doftande hårprodukter. En annan sak som jag har märkt att en del inte uppfattar är hur en parfym kan skära sig mot en persons kroppslukt. Var och en av oss är liksom alla levande varelser begåvade med en alldeles egen individuell doft, den doften stämmer inte överrens med alla andra sorters dofter. Så ett tips är att verkligen känna på lukten av parfymen, alltså spraya på kroppen, innan köp. Gå med den, låt andra tycka till. Då kan det inte misslyckas.
Jag duschar mig i parfymen efter tips från Fab Five-gänget från tv.

Det är ett annat litet tips jag kan föra vidare. Att spraya i luften framför och gå igenom det. Alltså inte spruta rakt på kroppen. Det ger en jämn doft och blir inte överdoserat, dessutom vill ingen gå omkring och lukta som en parfymfabrik... det är inte fräscht. Det är en hemsk upplevelse för den som lider av olika andningsbesvär att hamna bredvid en person som stinker starkt av parfym, och de tvingas till det dagligen i bussar och på andra offentliga platser. Rökare får mycket skit för samma sak, men för någon som har svårt att andas kan det vara lika besvärligt med parfym som det är med rök, och jag tycker att det är trevligt när alla tar hänsyn till varandra. Lider man av ett missbruk, som cigaretter är, så är det bra att ta hänsyn, men det gäller även gemene man som använder sig av parfym. Just my two cents.

Häromdagen kom min kärlek hem med en hudvårdsserie till mig som jag älskar. Tack Mickan för tipset! Boots No 7 står numera i mitt badrum och väntar på att få behandla mitt finniga ansikte till att bli ett mjukt och vackert ett. Då han köpte detta till mig kom han också hem med en hel packe med herrparfymsprover. Jippie! Min dag var gjord. Inte bara fick jag en hel hudvårdsserie, utan jag fick spraya och lukta och mysa i dessa underbara dofter. En av dem var Versaces Man, som jag bara älskade. Den är ett måste till mannens växande samling. I vanliga fall har han Hugo Boss Baldessarini som passar mycket bra på honom. En annan, som är alldeles nyinhandlad och som jag verkligen älskar är Burberrys Touch for Men.
Bland proverna kom också en parfym som fick oss att rygga tillbaka enbart på grund av namnet. Det var första gången jag sprang på Bruno Banani... "Not for everybody" är deras slogan... Och nej, det kan jag ju förstå. *asg* Alltså ärligt talat?!! Vill du gå omkring med en doft vars namn påminner om en brun banan? Brun banan ger åtminstone mig associationer som jag inte vill förknippa med parfym. Nåväl, när jag så googlade lite så fick jag också fram att Bruno Banani inte bara är parfym utan även kläder... T ex ett par ?sexiga? string...

Med detta avslutar jag dagens blogginlägg med att be om ursäkt till er som storgillar Bruno Banani... men come on... jag kunde verkligen inte låta bli. Parfymen var inget vidare... stringen är inte heller helt snygga... och namnet är i mina öron katatrof! Det enda jag tänker skämmas lite granna över är att jag inte vetat om detta märke sedan tidigare. Jag undrar om det kan ha med namnet att göra eller om det bara är det faktum att jag inte längre läser Elle från pärm till pärm? Jag får väl börja med det igen så jag hänger med lite bättre.

Klockan ringer kl 07:00 här om morgonen. Inte alltid jag bryr mig om att gå upp, men idag gjorde jag det och har hittills hunnit städa köket (som rymde två stora maskiner disk på bänken... jättesunkigt), ge hunden mat, göra morgonfräschören (som numera tar en stund med alla krämer och medel som ska duttas och smörjas, masseras och gnidas), och jag har hunnit göra dagens smoothie och breda smörgåsar till både mig och mannen. Han gick upp ca en halvtimma efter mig idag. Mycket bra! =o) Det är lite sensation varje gång han kommer upp på morgonen och inte går och lägger sig vid den tiden. Ah, just det... jag har ju tagit emot valp också.

Dagen består av en del telefonsamtal att ringa, en promenad till banken för att se vad som hänt med min internetdosa och mina ?kommande? uppdrag på kontot. Jag vill att mina betalningar ska gå iväg typ igår, eftersom 27e var det datum jag satte dem på, men de har fortfarande inte kommit iväg och jag förstår inte problemet. Hoppas att de kan förklara på banken.
Jag måste också till affären och inhandla mer frukt till frukosten samt fler sockerbönor, salladsärtskidor och minimorötter att snacka på istället för choklad. Igår lyckades jag hålla mig borta rån godiset, nåväl... nästan iaf, till på kvällen då jag till slut gjorde chokladkakssmet i en liten mugg för att stilla sockersuget. Sjukt? Ja, en aning... men jag hade panik. =oP
Hade inte alla grönsaker varit slut så hade jag inte gjort det. Då hade jag hunnit i säng innan suget kom. Så japp... absolut till affären. Vad mer behöver jag göra. Tvätta lite. Sen får det vara bra för idag. Vet inte hur jag ska lyckas komma iväg till banken med en valp här hemma, men jag får försöka lösa det. Det ordnar sig.

Ost... I USA är det ost i precis allting. Rachel  Ray är på teven och hon kladdar i enorma mängder ost i all sina rätter. Tom i valpburgarna hon gjorde till sin hund igår var det ost. Ok, jag håller med om att det kan vara väldigt gott med ost, men exakt hur nyttigt är det för tarmarna? Jag tror på att allting är okej att äta, i måttliga mängder, jag är ingen liten hälsofascist, men när någonting blir överkonsumerat så tycker jag att det är oroande. Okej, just nu kanske jag överdoserar minimorötter och sockerbönor, men det är åtminstone efter vad jag har hört aningen nyttigare än fett, flöt och choklad.

Nu är det dags att ta morgonpromenix med hundarna. Mätt och belåten är jag, och de, och om jag bara slänger in en maskin tvätt när jag kommer hem så får jag lov att lägga mig på soffan och sova en stund till innan lunch. *ler*

God morgon Sverige!!!