miakelekia

Det var telefonsvarare hos läkarna jag ringde till. Lämnade mitt nummer och bad dem ringa mig. Kom på när jag pratade med den ena svararen att jag sa att jag haft ont sedan 14 års-åldern och tidigare än så, men att jag inte nämnde hur gammal jag är nu. Jag gillar INTE telefonsvarare. Jag ogillar också att lämna ut nummer så de kan ringa när som helst. Jag vill inte stå och redogöra viktig information i kön på ICA. Och när de ringere så vill jag inte heller undvika att svara av rädsla för att de inte återkommer.
Nåväl, får hoppas de ringer på en bra tid, då jag är hemma och vaken och pratbar.  =0)

Valpkräks luktar skunk. Ungefär lika illa som zoegas kaffe smakar. =oP Det blir lätt att det kommer upp igen när det stoppas in en massa ludd och småskit man kan hitta på de mest omöjliga ställena på golvet... Jo, jag har städat!
Här ska skuras golv om en stund, när vi har varit ute och kissat hundar.

Soo long!

Idag ville jag börja dagen lite nyttigare än tidigare dagar den här veckan, då det inte blivit mycket till frukost alls och när jag väl ätit så har det blivit fet gratäng och massor av choklad. Eftersom mitt sockerberoende har skjutit i höjden sedan jag la ner cigaretterna tänkte jag börja kompensera med annat socker när suget kommer och sluta proppa i mig choklad vid varje tillfälle jag får. =0P
Min favoritfrukost är smoothie, och nu när jag har en mixer så känns det rätt onödigt att köpa dyr froosh, så nu har jag byggt en jättefruktbomb. Ingredienserna var en och en halv dl jordgubbsproviva, en banan, en kiwi, en halv mango samt en fjärdedels gajamelon. Syrligt men gott! Mättande också faktiskt.

Idag ska jag ringa runt till smärtläkare här i Gbg. Jag har ont som f-n och kommer inte ifrån det. Det är dags att börja bråttas med "da big almighty doctors" igen... Jag avskyr det, jag är rädd för det och det får mig nästan att börja lipa bara att tänka på det. Men men, det är bara där jag kan få en diagnos, och bara där jag kan få den hjälp jag behöver. Så, bara att ta tjuren vid hornen, och genom att vända mig till någon privat samt någon som är inriktad på smärta den här gången så kanske jag kan få lite mer vind i seglen än de där j-a allmänpraktiserande läkarna på vårdcentralen som bara vill ha det till psykosomatiska problem som bara kan avhjälpas genom antidepressiva och psykologer. Ursäkta utspelet, men jag är rätt less efter de 14 år jag har bråttats med vården för att bli tagen på allvar.
De påståenden jag fått är förutom psykosomatiskt;
* Växtvärk
* Ett revben för mycket? *s*
* En tvilling?? (jag hade en sensationslysten skolläkare i högstadiet tror jag, men han var en av de bättre jag träffat)
* Motvilja mot idrotten i gymnasiet och därav lögner till skolläkaren där... (ja, det gjorde mig rätt knäckt)
* Ungefär 30 gånger har jag fått konstaterat av olika experter i reumatologi att det inte är reumatism. Dvs inte ledgångsreumatism.
* Två gånger har jag fått höra att det eventuellt är fibromyalgi, en gång av en reumatolog som var en gudagåva... Han lyfte upp mig enbart genom att faktiskt tro på att min smärta var sann och genom att förklara lite om hur fibro fungerar och att han även om han inte kunde ge mig en diagnos där och då kunde konstatera att just fibro är det mest troliga.
Tills vidare skulle jag skaffa en läkare som jag kunde ringa till var gång jag fick ont, inflammationer, infektioner etc och få det dokumenterat för att komma tillbaka till samma reumatolog och slutligen kunna få en diagnos.
Han behövde alltså bakgrund för att kunna ställa en diagnos.
Idag anser jag att jag har den bakgrunden. Det är som ni säkert har förstått vid det här laget inte bara en gång jag varit och sökt för den här smärtan. Som kommer och går. I skov.
* Ja, det finns fler punkter på möjliga förklaringar, men jag minns inte alla på rak arm. Det vanligaste är iaf den psykosomatiska. Enkel att ta till? Förmodligen... Men jag har en anteckning i en journal ifrån den psykiatriker jag hade på öppenpsyk där det står att min värk INTE är psykosomatisk då den inte triggas speciellt av depressioner eller stress.
Då jag mådde som sämst hade jag nämligen ingen värk. Den kom tillbaka när jag började må bättre, och nu då jag inte är deppig det minsta så sitter den som ett ok över ryggen. Den kan triggas i gång av stressiga perioder men är inte helt beroende av dem.

Ah well... Nog om tråkigheter. Idag är det dags att ta upp kampen igen och det är lika bra jag ringer nu direkt annars kommer det inte bli av. Återkommer senare!

Läs om fibromyalgi här

Igår gick mina Lisa Larsson-figuriner iväg för 2700 kr. Rätt okej. Av det kommer jag få 2100 kr insatta på mitt konto inom femton dagar. Bra skit. Bättre än att ha dem liggande i källaren av rädsla för att barnen ska ha sönder dem. De hade nyligen sönder en annan dyrgrip för mig vilket gjorde mig ganska uppriven. En stor röd kartellampa som hade passat alldeles utmärkt härinne. Det är underligt att barn inte kan lita på att någonting är ömtåligt när man säger till dem utan att de måste testa det.
Nåväl. Someone hade ju rätt i att lampan åtminstone är ersättningsbar, barnen är det inte. Även om jag inte kommer kunna skrapa ihop pengar till en likadan lampa... åtminstone inte en ny och knappast det här året.



Valp har nu efter att ha vilat mig varm och mjuk på min mage knallat iväg till sin egen dyna och lagt sig. Jag behöver komma på fötter och städa golv (innan valp gör det) och laga mat... fixa med tvätten och packa upp efter resan.

Jaaaa..... jag skaaaaa..... snart... sen.... strax och om en stund. =oP

Regnet har fallit outtömligt precis hela dagen här nere i Skåneland. Vi fick köpa stövlar till killarna för att kunna vara ute.
Något Niimis blev det alltså inte, ingen sightseeing utomhus över huvud taget. Vi åkte till flygmuseet istället och tittade på flygplan, provsatt och "åkte panoramaflyg med en nybörjarpilot"... Vi krashlandade fram och tillbaka på banan, studsade lite men kom "ner" hela och fina. =0) Det påminde om gamla Cinema på Liseberg.
Barnen tyckte det var jättehäftigt med alla maskiner, robotar, uiformer och annat plock som fanns där. Själv var jag väl lite smått uttråkad, vilket jag naturligtvis inte visade grabbarna i gänget.
Vi stannade inte så länge. Barna fick köpa var sin souvenir och så bar det av till affären. Inhandlade råmateria för att bygga raggmunk med rimmat fläsk och åkte sen hem och gjorde det medan barna lekte ute i regnet. Regn, regn, regn....
En semesterdag tillsammans med barnen i Skåne.... och så regnar den bort.




I morgon kanske jag får ett nytt jobb. Den första av de hundar som jag tänkt mig passa hemma i stan om veckorna nu när jag ändå inte har någonting annat för mig. En liten valpusling på femton veckor. *ler stort* Nu blir det valpgos i kubik och kvadrat på Stampen. Om jag får jobbet vill säga, det återstår att se i morgon kväll. När vi har bilat till Falköping och  lämnat barnen och efter det tittat förbi mor och far innan vi landar i Götet igen.

Jag irriterar mig rätt friskt på detta regn, jag gillar inte att lämna arbeten halvgjorda, får se vad jag hinner med i morgon. Vid två åker vi hemåt. Då är det färdigsemestrat för Mia. Och nu är det klart dags för sängen. Nattinatt!

Pasha är så förutsägbar, tydligen. Hahaha. Hon intog ett nytt ställe i hallen som vaktpost, under ett litet bord som står där som hon med mycken möda får plats med allt utom benen. Hon har också intagit Tottes korg. Totte är hunden som bor i det här huset i vanliga fall, och han är en ganska rejäl bit mindre än Pasha. Men skit i det! Det är numera MIN korg, säger hon. Inte så jättebekvämt alla gånger, men det går an, bara jag får äga den.



Igår var vi i Danmark. Det var jättemysigt att bara åka över en sväng för skoj skull och för första gången i mitt liv gå på Ströget i Köpenhamn och inandas atmosfären. Tyvärr slutade dagen med svåra smärtor i svank och nacke, så jag fick sitta lite på nålar på hemvägen ibumetin till trots. Idag är det bättre, än så länge, och jag hoppas så klart att det får fortsätta vara det. Jag är inte det minsta sugen på att börja springa hos läkare och annat sånt just nu. Jag vill vänta.

Idag är det trädgårdsarbete som gäller. Jag tänker trotsa regnet och ge mig ut i rabatterna. Gräset behöver klippas, men det får väl vänta tills det är lite torrare kanske, rabatten ska grävas klar och blommor ska planteras i utekrukorna.
I morgon ska vi bege oss uppåt landet igen för att hämta killarna bus. Eventuellt, om det inte blir alldeles på tok för långt att åka (tidsmässigt), så återvänder vi för att semestra i ett par dagar till. Det hade ju inte suttit fel med lite fint väder i så fall. Sol tack!
Hur ska jag göra med kaffet? Maja, jag är ledsen, men ditt kaffe smakar skunk! =oS Kan det vara gammalt eller nåt? Jag öppnar det nya paketet och ser om det hjälper, annars får jag nog säga att Zoega går fetbort i min värld.

Ha en underbar dag!!!!!!!!

A is for age: 28
B is for booze of choice: Haha. Allt som fanns i närheten var favoriten det sista. Nu dricker jag inte en droppe.
C is for career: Mamma.
D is for your dad's name: Ingemar
E is for essential items to bring to a party: Kärlek.
F is for favourite song at the moment: Dido's "Life for rent"
G is for favourite game: Yatzy och 10 000
H is for home town: Göteborg
I is for instruments you play: Tvärflöjt
J is for jam or jelly you like: Skogsbärssylt
K is for kids: Två. Egonen och Olloll
L is for living arrangements: Sambo
M is for mother's name: Inga-Lill
N is for name of your crush: ...
O is for overnight hospital stays: En månad?... minns inte mer än att det var vääääldigt länge.
P is for phobias: Mina fobier minskar mer och mer, nu kan jag tom leva med att ha en levande spindel i sovrummet.
Q is for quotes you like:  Sök på citat Lady Ansor (hette hon så?) och Winston Churchill. De har haft en del underbara ordbyten.
R is for relationship that lasted the longest: Fem år.
S is for sartorial style: Bekvämt.
T is for time you wake up: Tio-elva
U is for underwear: Bomull om jag får välja.... men en del spets blir det också.
V is for vegetables you love: Broccoli....
W is for weekend plans: Helgen ska spenderas med barnen! =oD
X is for x-rays you've had: Ingen aning hur många ggr jag var nere när jag låg inne, och så nån när läkaren misstänkte ett revben för mycket eller en liten "tvilling" i min axel när jag fick första riktiga slängen av ?fibro?.
Y is for yummy food you make: Om jag lyssnar på andra så är det korv stroganoff.
Z is for zodiac sign: Fisk.

Den är skriven i mitt nuvarande förhållande. Med tanken på hur lätt det är att tappa fokus på kärleken och istället distansera sig från varandra. Det går upp och ner i relationer, det ska det göra, men när det blir så försummat att den enda tanken på befrielse från smärta är att lämna förhållandet då har det gått för långt. Då har det gått över gränsen för vad vård av kärleken kan tillåta.

Det kan komma en tid...

Nu ska jag åter ut och bruka jorden. Innan jag lägger mig idag ska jag städa upp både därute och här inne. Det har blivit lite stökigt. Hicka har jag, den håller i sig. Kommer varje gång jag sätter mig i den här soffan. Knasigt.
Ha det gott gott folk.
soolong...

Jag är sugen. Ständigt sugen. Nej, nu överdrev jag visst lite. Sugen är jag, och det sitter i ca en minut varje gång det kommer, suget. Ca en gång i timmen. Men jag har ingenting att dämpa det med. Ska nog knalla iväg till ica en sväng.
Kanske blir jag större runt magen av att lägga ner nikotinet, men ärligt talat så är det väl värt det. Jag luktar numera jag, och jag slipper harkel, hostande och ont i lungorna. Jag behöver inte gå ut och stå i regnet och huttra. Jag behöver inte vara rädd för att min tändare inte ska fungera och jag behöver inte skramla ihop mynt för att kunna köpa ett paket cigg.
Det är skönt! Det enda som inte är skönt är abstinensen, men jag har snart gjort två veckor och en vecka till så bör de värsta besvären vara över. De blir mindre och mindre för var dag som går.

En bra sak är att vara sysselsatt. Hela tiden. Jag ska ut till landet igen, som idag ser mer ut som ett trädgårdsland än som en skogsdunge. Det är inget roligt land. Mängder av kishkål och mördarsniglar. När jag är klar med det däremot så kommer både kål och annat vara ett minne blott. Så länge det bara räfsas och rensas i tid i fortsättningen och inte tillåts växa igen. Jag stod och hörde mig själv säga "Det måste finnas ett bättre sätt!" och menade att det inte är det snabbaste att gräva med spade, vända och skaka ur. Det finns ett bättre sätt. =oP Jordfräs kallas det. Det finns också hackor som är lättare att hantera. Tyvärr finns de inte i boden i den här trädgården bara. Men det går ändå. Det tar bara lite längre tid. Och tid, det har jag!

Thank God I'm a countrygal!

http://www.youtube.com/watch?v=FrJJb1ldBVs

Sköna grabbar. De skulle gärna fått komma hit och hjälpa mig!
Såååå... back to work!

Idag har jag grävt i landen och hittat potatisar. Små pluttar och stora rejäla. Dem ska jag skala och koka och smaska på njutningsfullt innan jag knaprar på äpplet jag plockade ur trädet förut. Kanske skulle jag bryta ett par rabarber och göra kräm till morgonen...



Jag tycker det är vackert. Naturliga saker är vackert.



Det här trädgårdslandet, som av Maja kallas landet från helvetet, är det jag ska ta itu med under veckan. Bland annat.



Pasha göttar sig i det gröna. Snacka om att hon njuter ikapp med mig av att bara kunna knalla rakt ut i trädgården.
Frågan har återkommit fler gånger idag än tidigare; Vad f-n gör jag i stan?



Vaff! Sin storlek till trots så låter hon som en dvärgpincher när hon skallar. Åtminstone då hon är på lekhumör. Min hund kommer upp i höga C. Hon är hundvärldens Mariah! =OP



Och det här är dagens slutresultat.

Vet ni vad det riktigt skrämmande är? Jag har varit ifrån landet såpass länge att jag tycker att tvestjärtar, gråsuggor och spindlar som kravlar omkring i rabatterna är superduperäckliga.
Damn... nu blev Pasha stungen i munnen av en geting... Bara att vänta och se hur det går. =o(
Dessa kryp. Jag stannade upp förut och tittade ordentligt på en tvestjärt. Den var röd och svart i ett jätteläckert mönster. Så länge den bara var där, stilla, så var den riktigt läcker. Men den rörde sig till slut... och då var det roliga över. *ryser*
Spindlar har jag alltid varit lite smårädd för, men de har funkat okej utomhus. Andra kryp har jag däremot aldrig reagerat på tidigare. Jag känner mig jättefjollig. Bara att fortsätta och vänja mig igen.

Jag har druckit alldeles för mycket kaffe idag. Sådär så att jag skakar lite och känner mig trippig. Dags att äta. Det blir kinamatsrester sedan igår. Smask!

Lllllaaaterrrrrrrrr!

Jag var bjuden på ett bröllop 080808 kl 16:00 i en liten by i en stor skog mitt ute i neverland. Klockan 16:30 tror jag vi hittade fram och hann tyvärr bara se halva vigseln, men OJOJOJ så fint det var.
De stod där, vitklädda, under björkarna där två bäckar möttes och prästen sjöng till akustisk gitarr och höll ett alldeles lagom tal som var fyllt av glädje och den kärlek som liksom omslöt oss allihop som var där.
Vi avslutade med sinnesrobönen, och jag kan lova att jag fick trycka tillbaka en och annan tår där och då. Och det var inte sista gången under vigseln. När jag äntligen fick se brudparet framifrån och hur vackra de var båda två men speciellt bruden... då fick jag svälja ner en stor lyckoklump igen. Och ytterligare åtskilliga gånger under de tal som utdelades under middagen efteråt. Aldrig har jag varit på ett så känslofyllt och varmt bröllop, aldrig på någon tillställning över huvud taget som varit så full av kärlek så att luften vibrerat och människorna omkring mig gått med stora saliga leenden.
Samtligas själar sken starkt den kvällen, och den fick mig att känna en hel del som jag inte känt på länge. Tack finaste brudpar för det!

På bröllopet var det hawaiianskt tema, då brudgummen är född och halvt uppvuxen på Honolulu, eller minns jag fel?
De hade kommit på att göra om allas namn till motvarande hawaiianskt, så att gästerna fick plocka (gissa) sitt namn från tavlan och fästa det på sig som namnskylt. Mitt namn var lätt att finna då jag var den enda på plats med dubbelnamn.
Mia Kelekia.
Jag gillade det. Massvis. Och nu kan jag inte låta bli att använda mig av det, därav mitt bloggnamn.
Tack till brudparet. Igen.

Tack också till min lille bordsgranne, som fångade mitt hjärta både en och tio gånger under kvällen bara av att lysa så starkt. Tänk att en sexåring kan ge ett så starkt intryck bara av att vara. Och alla ni andra som var där och gjorde kvällen till ett mirakel. Tack.

Jag önskar jag hade en bild från bröllopet att lägga upp här, men det har jag inte och jag har inte heller fått lov att göra det, så istället lägger jag in ett annat passande foto...

Idag blev jag inspirerad att starta en ny blogg.
Jag har funderat på det ett tag men inte vetat om jag skulle starta en anonymt eller om jag skulle starta en så här. Jag har en blogg sedan tidigare, eller två rättare sagt, men jag kommer inte igång med dem igen. De känns som om de tillhör ett avslutat kapitel i mitt liv.

Om jag skulle startat en anonymt så skulle jag kunnat skriva mer om min livsrehabilitering och kanske mer detaljrikt kluttrat av mig om saker jag gjorde och ångrade, lekar jag lekte och annat sånt som har med andra människor att göra. Men jag ska inte göra det. Jag väljer att skriva utifrån mitt nuvarande liv. För gårdagen är passerad, den kan jag inte ändra på. Morgondagen vet jag ingenting om. Idag däremot, vet jag precis vad jag har framför mig. :)

Om ett par timmar sitter jag på tåget mot Ängelholm för att där möta upp en finaste vän på stationen och åka hem till henne.
Jag ska vakta hennes hus och göra en resa i hennes trädgårdsland. (Vilket verkar vara ungefär lika trassligt som mitt inre.) Jag ska reda ut tovorna i det under veckan, och under tiden hoppas jag på att en och annan klarhet också dyker upp i mitt innersta inne.

Den enda frågan jag ställer mig är: Vad skulle kärleken göra nu?