Lite less...
Idag har liten valp sprungit omkring och kräkits, i omgångar, hela dagen. Har hon ätit något så har det kommit upp igen. Med en slutkläm på dörrmattan deklarerade hon att hennes inre är fullt av spolmask. Hur får de plats i en så liten kropp? Jag har sett skräckexempel på denna mask i kanin och hästtarmar och det är nog det vidrigaste som finns. Nåväl, Tia verkar inte specielt berörd av de vita långa parasiterna så det räcker väl med en avmaskning där för att hon ska bli bra.
Matte såg måttligt road ut när jag visade henne hur de ser ut och påtalade avmaskning hos valpar. Nu ska här avmaskas. Hunden har inte blivit det på länge och katten var ca ett år sedan. Det är dags, helt enkelt.
Ja så tog jag mod till mig och ringde city akuten, men de har bara specialister för att skriva ut lite medicin och skicka hem sina patienter. De gör alltså inga utredningar. Så modernt, tänkte jag. Jag blir mao tvungen att vända mig till vårdcentralen iaf... och åter igen dra min historia för en allmänpraktiserande läkare. Kan det vara tillfälle för mig att få lite belöning för att jag bor i city? Vården sägs vara lite bättre här där det bor folk som inte nöjer sig med en axelryckning... Vem vet, kanske det stämmer. Jag hoppas det. Hälsoundersökningen jag tänkte göra kostade 2000 spänn. Vad ska jag med den till om de ändå inte gör någon utredning på plats?
Hopp... det blir väl att ringa till vårdcentralen nu då och förklara läget... efter att jag lugnat mina nerver lite. Fattar inte att det här ska vara förknippat med så mycket rädsla... Urk.
Jo, jag förstår mig själv lite... Jag har inga roliga erfarenheter av läkare. Och jag hade hoppats på att jag skulle kunna ignorera värken, så som jag gjort under en tid nu innan den blev såhär outhärdlig, men det går alltså inte. Hade jag haft ett arbete så hade jag inte kunnat gå dit vissa dagar under den här sensommaren/hösten. Jag hade intalat mig själv att jag skulle kunna ta vilket arbete som helst utan att låta värken påverka mig, till och med tunga arbeten (som det t ex kan vara att jobba i en djuraffär). Jag är besviken på min kropp. Det gör mig ledsen att vara svag. Och det äter upp alla mina ambitioner. Vilket iofs är bra, för då får jag en möjlighet att sänka hastigheten, tillika garden och böja nacken åter igen. Ske Din vilja, inte min. Jag är hotad i min trygghet. Allt det här slår ner på min självkänsla. Känslan av att vara ett vrak som är redo för tippen återkommer allt som oftast, och jag vet att det inte är sant men jag känner det ändå.
Så försöker jag tänka om då, tänka positivt. Vad vill jag göra och hur skulle jag vilja att mitt liv såg ut, om jag fick välja helt och hållet?
Jag skulle vilja ha ett arbete som jag trivs med och tycker är roligt och inspirerande. Jag skulle vilja möta människor i mitt yrke, gärna olika människor från olika situationer i livet. (Det gjorde jag i butiken och tyckte det var jättekul.) Jag vill ge dem service av något slag. Gärna hjälpa dem få bort spänningar och värk. Bemöta dem med förståelse och acceptans.
Vad passar in här? Massage känns som ett naturligt val, men där är jag tyvärr förhindrad av min värk. Jag skulle förmodligen inte klara av att stå och knåda människor dagligen. Så vad är jag inte förhindrad att göra, som ändå går inom samma genre? Akupunktur. Jag tog upp det som förslag i natt när jag samtalade med DGM och han tyckte jag skulle börja leta kurser på stört. Sen skulle jag kunna starta eget, menar han, och bara jobba på.
Det kan ju inte vara påfrestande för muskler och leder iaf? Eller?
Sen finns det ju en hel uppsjö av olika sorters naturmedicin och sånt som kan vara nog så bra, men akupunktur känns mer allmänt godkänt. Det används ju inom vår vanliga sjukvård, t ex på förlossningen (med god effekt kan jag lova), och verkar vara högt uppskattat bland personer med olika spänningar och värker.
Jag får väl söka runt lite på nätet och se vad som erbjuds helt enkelt... sen får det kalkyleras om det finns en ekonomissk möjlighet att gå igenom en kurs, men det är en annan historia. Jag tänker inte ens gå in på ekonomi just nu... då kommer jag inte komma utanför dörren mer idag utan gräva ner mig i soffan igen i ångest för framtiden. En annan dag...
Fler tips på yrkesval välkomnas. Någon därute som vill ha en lärling? Jag finns här! Så länge jobbet inte är för tungt och passar inom mina intresseområden; Djur, människor (förutom pers ass, vårdarbeten och dyl) eller skrift. Jag lär mig snabbt och har en glupande aptit på kunskap. Så länge det kan leda till att jag någon gång får en fast inkomst. Någon? Anyone?
Efter att ha kikat lite på akupunktur-utbildningar så förstår jag ju hur banalt det var av mig att tro att det går att utbilda sig till det, bara sådär. Den treåriga utbildning som krävs för att kunna utöva yrket i samklang med SAFTKM måste föregås av tre års gymnasie eller fem års arbetande. Och så ska man vara sjuksköterska, eller likvärdigt...
Ja ja, jag vet att jag borde prata med en studievägledare....... jag vet.........
Nu ska jag belöna mig med korv stroganoff. Enligt vissa gör jag den godaste korv stroganoffen i världen, och det tycker jag är väldigt roligt. Någonting kan jag iaf... *ler snett* (nej, jag vet att jag inte är värdelös och jag självömkar inte mer from nu!)
Må väl!
Matte såg måttligt road ut när jag visade henne hur de ser ut och påtalade avmaskning hos valpar. Nu ska här avmaskas. Hunden har inte blivit det på länge och katten var ca ett år sedan. Det är dags, helt enkelt.
Ja så tog jag mod till mig och ringde city akuten, men de har bara specialister för att skriva ut lite medicin och skicka hem sina patienter. De gör alltså inga utredningar. Så modernt, tänkte jag. Jag blir mao tvungen att vända mig till vårdcentralen iaf... och åter igen dra min historia för en allmänpraktiserande läkare. Kan det vara tillfälle för mig att få lite belöning för att jag bor i city? Vården sägs vara lite bättre här där det bor folk som inte nöjer sig med en axelryckning... Vem vet, kanske det stämmer. Jag hoppas det. Hälsoundersökningen jag tänkte göra kostade 2000 spänn. Vad ska jag med den till om de ändå inte gör någon utredning på plats?
Hopp... det blir väl att ringa till vårdcentralen nu då och förklara läget... efter att jag lugnat mina nerver lite. Fattar inte att det här ska vara förknippat med så mycket rädsla... Urk.
Jo, jag förstår mig själv lite... Jag har inga roliga erfarenheter av läkare. Och jag hade hoppats på att jag skulle kunna ignorera värken, så som jag gjort under en tid nu innan den blev såhär outhärdlig, men det går alltså inte. Hade jag haft ett arbete så hade jag inte kunnat gå dit vissa dagar under den här sensommaren/hösten. Jag hade intalat mig själv att jag skulle kunna ta vilket arbete som helst utan att låta värken påverka mig, till och med tunga arbeten (som det t ex kan vara att jobba i en djuraffär). Jag är besviken på min kropp. Det gör mig ledsen att vara svag. Och det äter upp alla mina ambitioner. Vilket iofs är bra, för då får jag en möjlighet att sänka hastigheten, tillika garden och böja nacken åter igen. Ske Din vilja, inte min. Jag är hotad i min trygghet. Allt det här slår ner på min självkänsla. Känslan av att vara ett vrak som är redo för tippen återkommer allt som oftast, och jag vet att det inte är sant men jag känner det ändå.
Så försöker jag tänka om då, tänka positivt. Vad vill jag göra och hur skulle jag vilja att mitt liv såg ut, om jag fick välja helt och hållet?
Jag skulle vilja ha ett arbete som jag trivs med och tycker är roligt och inspirerande. Jag skulle vilja möta människor i mitt yrke, gärna olika människor från olika situationer i livet. (Det gjorde jag i butiken och tyckte det var jättekul.) Jag vill ge dem service av något slag. Gärna hjälpa dem få bort spänningar och värk. Bemöta dem med förståelse och acceptans.
Vad passar in här? Massage känns som ett naturligt val, men där är jag tyvärr förhindrad av min värk. Jag skulle förmodligen inte klara av att stå och knåda människor dagligen. Så vad är jag inte förhindrad att göra, som ändå går inom samma genre? Akupunktur. Jag tog upp det som förslag i natt när jag samtalade med DGM och han tyckte jag skulle börja leta kurser på stört. Sen skulle jag kunna starta eget, menar han, och bara jobba på.
Det kan ju inte vara påfrestande för muskler och leder iaf? Eller?
Sen finns det ju en hel uppsjö av olika sorters naturmedicin och sånt som kan vara nog så bra, men akupunktur känns mer allmänt godkänt. Det används ju inom vår vanliga sjukvård, t ex på förlossningen (med god effekt kan jag lova), och verkar vara högt uppskattat bland personer med olika spänningar och värker.
Jag får väl söka runt lite på nätet och se vad som erbjuds helt enkelt... sen får det kalkyleras om det finns en ekonomissk möjlighet att gå igenom en kurs, men det är en annan historia. Jag tänker inte ens gå in på ekonomi just nu... då kommer jag inte komma utanför dörren mer idag utan gräva ner mig i soffan igen i ångest för framtiden. En annan dag...
Fler tips på yrkesval välkomnas. Någon därute som vill ha en lärling? Jag finns här! Så länge jobbet inte är för tungt och passar inom mina intresseområden; Djur, människor (förutom pers ass, vårdarbeten och dyl) eller skrift. Jag lär mig snabbt och har en glupande aptit på kunskap. Så länge det kan leda till att jag någon gång får en fast inkomst. Någon? Anyone?
Efter att ha kikat lite på akupunktur-utbildningar så förstår jag ju hur banalt det var av mig att tro att det går att utbilda sig till det, bara sådär. Den treåriga utbildning som krävs för att kunna utöva yrket i samklang med SAFTKM måste föregås av tre års gymnasie eller fem års arbetande. Och så ska man vara sjuksköterska, eller likvärdigt...
Ja ja, jag vet att jag borde prata med en studievägledare....... jag vet.........
Nu ska jag belöna mig med korv stroganoff. Enligt vissa gör jag den godaste korv stroganoffen i världen, och det tycker jag är väldigt roligt. Någonting kan jag iaf... *ler snett* (nej, jag vet att jag inte är värdelös och jag självömkar inte mer from nu!)
Må väl!
Kommentarer
Postat av: Mia
Tack snälla för dina ord.
Jag tänker att det måste finnas en sån där doktor här i Gbg också? Kanske vet han någon, din läkare?
Jag ska ringa vårdcentralen när jag vaknar. Får se hur det går...
Kram!
Postat av: Mia
Ja, det var min tanke. Han har väl kollegor den där? s Jag får väl ta mig i kragen också och samla ihop mina journaler så att jag kan visa dem på nästa besök. Ska leta igenom alla tråkiga papper och se var det kan ha hamnat som har mitt lösenord till patientblahoppsan där det går att beställa journalerna över nätet. Det ska bli intressant.
Kram igen!
Trackback
