miakelekia

Det är inte bara sådär i smyg längre utan på allvar. Det luktar om den svarta mullen under löven i skogen som just nu bryts av små, små ljusgröna och nyvakna växter. Det luktar myrsyra och tallbarr, frisk luft och vide. Träden skiftar i ljusgrönt och rött, himlen är klarblå och temperaturen stiger uppåt femton grader. Videkissar vajar i vinden och krokus och snödroppe pryder rabatter och vallar. Pasha badar i bäcken och dricker av det klara och kalla bergsvattnet. Vi drar ut på skogspromenaderna, vill aldrig gå hem, inte så länge det är ljust. Vi bor näst intill Ronjaskog med mossmulliga rotverk som klättrar på jättebumlingar av gråsten, små forsar och tumlande vattenfall i småskala som ändå brusar som om det ville sjunga om frihet och locka till barfotafötter. Vad slår en skog som den om våren? Möjligen en skog som den i närheten av ett eget litet hus med en egen liten trädgård... men jag tänker inte gå in i såna tankar utan njuta av det som är här och nu.
Tranorna slår rekord på Hornborga i år igen... jag ser dem varje dag när jag åker med tåget. Det bor ett par precis invid järnvägen i ett litet kärr.
Och nu är maten färdig... Hungrig blir man av att gå i skogen och av att tanka kunskap. Fyra timmar lektion idag samt hemmastudier... Nu kräver kroppen energi.
Glöm inte att stanna upp och öppna ögonen i dessa tider... för det är nu allting vaknar och om några veckor är det för sent. Då står våren i full blom och tas redan för givet. Så är det.