Mitt liv i musik, 4 år!

Året är 1984,mina syskon är 2x12, 14 och 17 år gamla, och nu börjar det hända saker i det stora huset i den lilla byn. Systrarna har diskon i fritidslokalen och det spelas hitmusik för fulla muggar. Min första kärlek dök upp den här sommaren. Han hette Patrik och var arton år... jag kunde inte vara i samma rum som honom utan att rodna. Haha.
Jag minns att jag då verkligen inte tänkte vara någon hårdrockare, hur mycket mina systrar än tjatade på mig. Hårdrock var fult! Svart och mörkt och konstigt. Äldsta syrran var lite så. Men min andra syster, hon var så vacker tyckte jag. Det var rosa rouge och ljusblå ögonskugga och limegrön kajal. Och vingarna, dessa extrema vingar som hon stod och kämpade med för att få till. Hårfön, hårspray och tuperingskam... Kamma rakt ut, blås och sen bakåt.
Som lillasyster till fyra, i en tid som denna, så kunde man ju inte låta bli att bli influerad?
De bänkade sig framför bergsprängarna och spelade in tracks-listan för att vara med på det senaste och jag blev matad med Alphaville, Magnus Uggla, Motörhead, Kiss och den här gruppen:




Jag minns att jag kunde vissa delar av den här låten när jag var fyra. Jag minns också att jag vid ett tillfälle bar mina bröders röda boxhandskar, fotbollsstrumpor, sverigelinne och röda adidasshorts och sjöng den för ett helt gäng av mina syskons kompisar på ett av diskona. Blöjan var väck, och hur lite jag än ville medge det så var jag redan en fullfjädrad liten rocker. I wanted to rock!

Kommentarer
Postat av: Mia

Ja, visst är det underbart! Fast jag vet en som är bättre... ur en film. Ett av mina favoritcitat numera.



"Frankly, my dear, I don't give a damn."

2008-09-17 @ 15:37:53
URL: http://miakelekia.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0