Jag vill ha mat...

Jag är ju hungrig ju, och ingen finns det som lagar mat åt mig. Taskigt. Var tog den gamla goda tiden vägen då jag kunde sitta och skriva, prata i telefon och lyssna på musik hela dagarna och sedan släntra ner till köket då maten var klar för att lassa på rejält och sen släntra upp på rummet igen för att inmundiga farsans välsaltade kotletter, kokta potatis och brunsås. Eller för den delen morsans köttfärssås och spagetti. Tänk om ungar kunde fatta hur otroligt bra de har det. (jag vet att det inte gäller alla, men dem det faktiskt gäller då).


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0