miakelekia

Jag kan tänka mig att det i lilla Herrljunga idag pratas förskräckt om mordet på Nathalie från Alingsås. En grabb från trakten, en ung kille som vuxit upp ute i det ännu mindre Fölene, har gått över den yttersta gränsen och tagit någon annans liv. I Herrljunga. Där alla känner alla. Media berättar än så länge inte vem han är, men i Herrljunga vet alla som vill veta. Det är inte svårt att lägga ihop ett och ett. Ett stenkast ifrån brottsplatsen som är utpekat på hitta.se's karta bor hans mor, där han vuxit upp.
Själva har vi åkt förbi platsen många gånger de senaste fyra månaderna, ute på 181an. Jag har spenderat en underbar sommar i Fölene tidigare i livet. Jag har syskonbarn som är årsgammal med den unge mannen, skolkamrat.
Det går inte att undvika att bli påverkad när en sådan här sak händer nära en. Det hör till vårt flockbeteende, misstänker jag. Oavsett om det egentligen berör oss eller inte. För det gör inte detta. Det berör två familjer. Två familjer till två förstörda ungdomar.

I Alingås tillåts nu en familj sörja efter månader av terror. Nu vet de vad som hänt och kan släppa hoppet om att hon kommer tillbaka. De får en begravning och ett avslut. Och de får lov att bli förbannade, de får lov att hata... Grabben har erkänt, och de frågar sig hur de kunde släppa in honom i familjen?
Hur skulle de inte kunna ha gjort det? Det var trots allt den kille som Nathalie älskade. Säkert var det ömsesidigt. Garanterat var inte hans tanke när de flyttade ihop att han skulle bo där under en tid och sedan döda henne och flytta tillbaka hem till mamma. Någonting gick väldigt, väldigt fel och han fick väl panik, försökte komma undan. Tanken på att spendera lång tid i fängelse kanske blev för skrämmande. Leva med att han dödat henne skulle han ju få göra ändå, resten av livet.

Den här händelsen har inga vinnare. Killen är en mördare? Vad hände med dråp? Är man numera en mördare tills annat bevisats?
Han har förlorat sin framtid, sin aktning, ställts utanför samhället. Runt omkring i Sverige muttrar människor att han borde få sitta instängd resten av livet. Det är väl bara en tidsfråga innan media publicerar bild och namn, så att han i hela landet kommer förknippas med mord en lång tid efter det att straffet enligt svensk lag avtjänats. Jo, men den han dödade får ju inte leva heller, så det är inte mer än rätt? Saken är att vi vet inte vad som hände. Vi VET inte med säkerhet att han faktiskt dödade henne. Vi har läst och hört att han har erkänt det, men vi vet inte om det verkligen var det som hände. Hon kan ha ramlat och slått sig så illa att hon dog av fallet, och han kan ha orsakat fallet. Det kan ha varit en olycka som han tagit på sig som ett mord. Vore det konstigt om han inte tänkte klart i det läget? Hur skulle du själv ha reagerat?
Det är bara ytterligare spekulationer, och jag ogillar spekulationer, men det finns möjligheter att det inte gick till så som vi av medias rubriker vill tro.

Och Nathalie, nu vet alla att hon inte kommer tillbaka. Ett så ungt liv, förstört så tidigt. Det ÄR fruktansvärt hemskt. Det är det verkligen. Jag vill inte tänka mig in i den smärta och sorg alla hennes nära och kära känner. Det är grymt. Omöjligt att sätta sig in i för den som inte varit där. Mina tankar och varmaste medkänsla går till hennes familj och vänner.
Men, mina tankar går också till killens familj. Hur skulle det inte kännas som mamma att få veta att sonen har grävt ner den saknade kroppen i åkern där hemma?
Jag hoppas att Herrljungaborna är stora nog att se att de är samma familj nu som de alltid har varit. En helt vanlig familj på landet i Västergötland.

Nu får vi följa fortsättningen i utredningen, själv kommer jag göra det i GöteborgsPosten som inte är så pengakåta att de baserar rubriker på hörsägen, och så får vi se var det leder.
Det är i sanning en tragedi... åt alla håll tänkbara.