miakelekia

Det hjälpte inte ett jota att somna om. Jag blev bara ännu grinigare. Och det är en sån där dag... en sån där då det inte finns en chans i h****tet att få kranvattnet till rätt temperatur eller kaffet att smaka bättre än okej.
Det är okej att ha såna dagar. Det är okej att känna sig som en utsketen lingonbuske i granskog där varenda barr sticker in och skaver och hela världen är taggig och hård. Så länge det inte fortsätter in i ett värdelöstänk som tar upp varenda litet mg av syre jag får i mig.

Fast jag tycker om granskog. Jag tycker om barrbäddarna. De är mjuka under fötterna och blir varma och välkomnande av solglimtar som tar sig ner här och var genom de täta grenarna... Jag vill ta mig ut i granskogen i helgen. Det ska jag göra.
Det mörknar fort om kvällarna. Jag tycker om det. Här i stan blir det förstås aldrig mörkt... himlen är alltid upplyst av alla lampor, men på landet blir det mörkt. Där mina föräldrar bor är det inga lampor på kilometers avstånd. När det är stjärnklart brukar jag gå ut och bli ett med världsalltet på deras gårdsplan. Hoppas jag kan få lite stjärnhimmel i kväll.

Jag behöver sätta igång med någonting. Funderar på att ta tag i gymnasiet så jag kan få behörighet att läsa vidare någon gång. Jag skulle vilja läsa på distans, och jag skulle vilja läsa någonting jag verkligen tycker är roligt... på gymnasienivå. Det är bara det att jag har mindre lätt för att se vad som skulle kunna vara roligt att läsa just nu. Kan det verkligen vara roligt att plugga? Jag förenar det med stark ångest, social fobi och panik... Men jag kanske inte behöver läsa på heltid. Deltid kanske räcker... Så länge iaf, för att komma igång.
Nu vill jag packa en väska och dra. Iväg till mina barn. De har slutat skolan nu.
Får väl ta och äta nåt, skälla lite på Gud och göra mig i ordning. Tåget går fyra, så det blir bra att börja nu...

Ha en fin helg!