Mitt liv i musik, 12!
Jag älskade filmen Bodyguard, och skönsjungande Whitney Houston får mig fortfarande att rysa när hon sjunger "I will always love you". Jag är en stor Dolly Parton-beundrare och jag gillar den här sången även med henne, men tja... Whitney gör den starkare... det bara är så.
En annan artist jag såg upp till på den tiden, och som jag fortfarande känner varmt för, är Izabella Scorupco. Här med "Shame, shame, shame".
Jag lyssnade på massor av musik det här året. Såpass mycket att jag äntligen kunde få en egen cd-spelare i julklapp. Det var en sån där bärbar som gick att mata med batterier och ta med ut. Jag var otacksamt besviken över att det inte var en "riktig" med högtalare som kunde spränga hela huset men jag hoppas att jag inte visade det. Skivor fick jag med. Peter Le Marcs album "Det finns inget bättre" som jag efter mycket lyssnande lärde mig att älska, och vackraste Cinead O'Connors "Am I Not Your Girl?" På den skivan fanns hennes tolkning av "Don't cry for me Argentina" från musikalen Evita, och det är en av de absolut vackraste tolkningarna jag någonsin hört av den. Madonna gjorde den okej i jämförelse... bara okej...
Jag lyssnade på massor av musik det här året. Såpass mycket att jag äntligen kunde få en egen cd-spelare i julklapp. Det var en sån där bärbar som gick att mata med batterier och ta med ut. Jag var otacksamt besviken över att det inte var en "riktig" med högtalare som kunde spränga hela huset men jag hoppas att jag inte visade det. Skivor fick jag med. Peter Le Marcs album "Det finns inget bättre" som jag efter mycket lyssnande lärde mig att älska, och vackraste Cinead O'Connors "Am I Not Your Girl?" På den skivan fanns hennes tolkning av "Don't cry for me Argentina" från musikalen Evita, och det är en av de absolut vackraste tolkningarna jag någonsin hört av den. Madonna gjorde den okej i jämförelse... bara okej...
Och jag grät bittra tårar av den här scenen, om och om igen efter att ha spelat in den på video... Jag kunde inte fatta att människor kunde vara så grymma. Så lite jag förstod om världen... Cinead O Connor på Bob Dylan Tribute. "War!"
Usch... ja, jag blir fortfarande tagen av den... Jag låter det vara den avslutande videon i 1992 års musiken i mitt liv. Det fanns så mycket bra det året så det är helt galet. Jag var också extremt mottaglig för musik då jag hade ett stort behov av att vara för mig själv under den här perioden. Musiken blev ett sätt för mig att fly vardagen. Annat jag lyssnade på var Svenne Rubins, Mr Big, Lisa Nilsson, Atomic Swing, Dr Alban, Tracy Chapman, The Pogues m fl...
Kommentarer
Trackback
