miakelekia

Sedan jag flyttade in här i juni har jag fortfarande inte någon riktig plats åt mina kläder. Jag har en halvgarderob inne på toaletten där klädena samsas med smink och annat toalett-vänligt trams. En gång, långt innan jag flyttade hit, rev jag ur klädkammaren i hopp om att få lite plats till mina klänningar och sånt som är hängbart, men jag tror inte vi fick ihop en icakasse av DGMs kläder den gången... Han vill inte skiljas ifrån dem. Han ville inte skiljas ifrån sina prylar heller förut... men någonting har hänt på sistone och plötsligt slänger han mer än han sparar. Och efter att ha fått ordning på sin del av lägenheten så återstår det nu att få ordning på vår del, så att jag äntligen kan få känna att det här är mitt hem, också.
Jag har idag börjat riva ur klädkammaren, igen, och den här gången är det ingen pardon.






En av garderoberna i klädkammaren ska nu bli min och åtminstone en halv sida att hänga grejer på. Jag har inte mycket kläder, och mindre kommer det bli nu när jag rensar ur ifrån det lilla jag har, men jag har ändå så att det fyller en garderob och lite till... och jag vill ju så klart kunna köpa nytt också.
Alla DGMs kläder, förutom några av hans trettio jackor, ligger nu i en stor hög i tvåsitssoffan. Det är en stapel som nästan når upp till taket... jag skojar inte. Han har mer kläder och skor än systrarna Olsen har tillsammans. Mycket av det är oanvänt och/eller flera storlekar för stort, eftersom han gått ner i vikt en del sedan ett par år tillbaka... men det rör inte honom. Vet inte om han tror att det blir mer hiphopish eller nåt, själv tycker jag inte att det är speciellt smickrande med kläder som hänger som påsar men det är väl upp till honom... I guess. Var är Fab Five när jag behöver dem?
Nåväl, det är väl roligt att han är klädintresserad, men nu ska jag få plats är tanken, och det får jag inte om han inte gör sig av med något i sin samling. The time has come, darling!
Nu gick han och la sig, men när han kommer upp igen så väntar BERGET. Hihi.



Under tiden han sover ska jag flytta ut alla linnen till garderoben på toaletten och tömma min garderob. Rensa upp bland mina kläder och lägga dem där de ska vara. Ordning och reda pengar på freda.

I mitt röjande idag fann jag att jag inte är den enda kvinna som fått parfymen Pure Poison av DGM i present. Gamla presentkartonger avslöjar en hel del... Trosor, stay ups och en brudklänning är annat som dyker upp när man röjer i det här hemmet, och allt har det tillhört gamla ex. Bröllopsfoton i köksskåpet, gamla kärleksbrev och vykort från "bäbisen" är sådant som dykt upp och kastats pö om pö här sedan jag kom hit. Men det har också funnits saker jag fått nytta av, som t ex en jacka, ett par träningsbyxor, en bikini, ett par linnen och ett par skor. Bröllopsklänningen sitter rätt så fint även på mig, men det skulle ju kännas lite knepigt att gå i kyrkan med en blåsa som tillhört ett gammalt urblåst ex. Ja, ursäkta, men vem fan går och gifter sig som en kul grej? Nej, jag får försöka sälja den. Kanske kan vi ta lite roliga bilder i den först. Det kunde göra den lättare att sälja också, om den var snyggt plåtad.

Det finns de som säger att jag har ett enormt stort tålamod med min man. Jag tror inte DGM skulle hålla med mig, men det är kanske så. Det är dock ömsesidigt. Vi har tålamod med varandra vi. Ingen av oss är väl riktigt som vi ska. "Dä ä tur att en ä söm än ä, när en 'nte ble söm en sulle."
Jag har tålamod med DGM för att han är den snällaste och mest trofasta man jag någonsin mött. Han behandlar mig som en prinsessa, trots att jag är tjurig och grinig och rent för j**lig att ha med att göra under perioder. Jag är tacksamt medveten om att inte många andra män skulle hänga kvar lika stadigt i samma situation som han. Därför anser jag att det inte är mer än rätt att jag ger honom samma chans.
Och jag har fått rätt så nog av att byta män... jag känner mig färdig med det. Att inte ha varit singel i mer än fyra månaders tid under en hel livstid kan verka som ett privilegie... men jag lovar, det är det inte. Det är vardagslunket som är lyx, det där tillsammans med någon som känner en utan och innan. Att bygga upp det förtroendet gång på gång med nya män gör livet väldigt komplicerat och tar mycket tid och energi. När det sedan visar sig att det är fel man, eller fel tidpunkt, eller fel whatever det än kan va så blir livet mer tungrott än det behöver vara.
OM jag skulle få för mig att det här förhållandet inte är något att ha, om tålamodet verkligen på allvar skulle ta slut och om jag en dag känner att det inte är värt omaket jag kanske måste ta mig igenom för att få det att fungera ytterligare en gång till... OM den dagen skulle komma så hoppas jag att jag minns hur mycket jag verkligen behöver min egen tid i mitt eget liv och att jag inte går och blir tillsammans med någon annan igen förrän jag är förbannat säker på att jag verkligen vill vara det.

Oj då, vad privat det här blev. Men jag publicerar det ändå och hoppas på att kanske inte så många orkar läsa så mycket text. Hehe. Nu ska jag fortsätta med min garderobsrensning, och samtidigt fixa lite käk. Gudars så bra det är att vara kvinna. ;o)