miakelekia

När jag var liten så tyckte jag att mitt förnamn var så in i bängen tråkigt att skriva. Jag ville ha ett långt namn som var roligt att skriva och som lät symfoniskt. Jag var galen i text redan då och att bara heta Mia var ju dödtråkigt när de andra skrev Carolina och Johanna... Så, jag slängde in ett bindestreck mellan mina båda förnamn och fick Mia-Terese. Nu kunde jag också sitta och träna på att skriva snygga autografer. Länge funderade jag på att byta efternamn också eftersom jag har ett sånt där son-namn som är väldigt vanligt. Jag tänkte mig Bergsprängardottir eller Snickaresyster, för att visa far eller bror hur mycket de betyder för mig. Eller Lindmark, som är mammas namn som ogift. Spindel är ett namn som finns långt bak i släkten också, men det va en tant som inte gärna ville veta av oss, och dessutom har jag varit fobiskt rädd för spindlar så det vore väl kanske inte så bra... Jag gifte mig och fick ett mera udda efternamn utav barnens far, vars far är lik kungen och vars far i sin tur var adopterad från ett barnhem som blivit köpta till tystnad.
Tänk om mina söner i hemlighet är släkt med kungen..? Spännande tanke. Exet kan nog ha en del blått blod flytande genom ådrorna.
Efternamnet bytte jag tillbaka för nåt år sedan. Inte för att vi skilt oss, jag gillade efternamnet, utan för att jag inte hade bytt pass under de år vi varit gifta, så det var lättare att byta tillbaka efternamnet än att skaffa nytt pass... Fråga mig inte hur jag tänkte... Nu är jag iaf tillbaka till mitt son-namn och känner att det funkar fint. Jag behöver inte vara så himskans speciell.

Jag har just ätit upp den sista äppelkrämen och är behagligt mätt. På teven brottar "doktorn som kan komma" ner en galen man och avgör att han behöver lugnande vid en första anblick. Han är cool den där.
Jag ska hoppa in i duschen och sen titta på brillor ihop med en nära vän. Jag är lite osams med valpen, som alldeles efter promenaden nyss satte sig och pinkade på Pashas kudde, med blicken fästad rakt in i min... Jag avbröt henne, kan man väl säga... Vad ville hon säga med det?
Nepp... In i duschen var det.

Krämakram!