Jul...
Jag antar att det är oundvikligt. Det är min jul med barnen. En vecka. Jag hoppas att mina föräldrar står ut med att ha mig inneboendes under en vecka, och att jag inte blir skogstokig på köpet.
Jag vill helst att det ska vara förbi för några månader sedan. Att jag sitter i min nya bostad och äter ostmackor och tittar ut på våren som är i antågande. Tyvärr går inte människan i ide. Jag tror att det hade varit en bra sak annars. Käka granbarr, regla dörrar och täta alla fönster, sedan bädda storsängen och bygga en riktigt fin sovgrop mitt på för att så rulla ihop sig till en liten mjuk och varm boll av hud och hår.
Drömma sköna drömmar och sedan vakna när snön är på väg bort och snödropparna bryter marken. Fast jag skulle kunna tänka mig att vänta till maj... då är det mer min tid...
Nåväl.. så funkar nu inte livet för människorna, så jag får väl ta en dag i taget och fortsätta bara. Några månader av konsekvenser, sedan? Morgondagen vet vi ingenting om.
Jag fattar inte att folk fortfarande firar jul när allting man hör om det någonsin är gnäll över hur stressigt, själsdödande och dyrt det är... För barnens skull? För barnens skull ska vi vara vresiga, gnälliga, stressade och skälliga från november till nyår. Sen ska ungarna lämnas bort så att vi kan supa skallen i bitar och glömma alltihop... För att gå tillbaka till jobbet i januari helt slutkörda och fortsätta gnället över att vi måste städa bort all jävla jul.
En stilla och kärleksfull högtid my ass...
Christ... sorry. Jag är visst inte riktigt mig själv just nu. Jag ska nog ta och dra täcket över mig och sova i några månader iaf. Egentligen vill jag bara ha en lång kram av någon i en soffa framför en film. Gömma ansiktet i någons bröst och försvinna i några sekunder förvissad om att allting ordnar sig. Att jag inte måste vara den som tar hand om allt... jag är så trött på att vara den som tar hand om allt. Look how good it gets when I do?
SNyft.
Jag vill helst att det ska vara förbi för några månader sedan. Att jag sitter i min nya bostad och äter ostmackor och tittar ut på våren som är i antågande. Tyvärr går inte människan i ide. Jag tror att det hade varit en bra sak annars. Käka granbarr, regla dörrar och täta alla fönster, sedan bädda storsängen och bygga en riktigt fin sovgrop mitt på för att så rulla ihop sig till en liten mjuk och varm boll av hud och hår.
Drömma sköna drömmar och sedan vakna när snön är på väg bort och snödropparna bryter marken. Fast jag skulle kunna tänka mig att vänta till maj... då är det mer min tid...
Nåväl.. så funkar nu inte livet för människorna, så jag får väl ta en dag i taget och fortsätta bara. Några månader av konsekvenser, sedan? Morgondagen vet vi ingenting om.
Jag fattar inte att folk fortfarande firar jul när allting man hör om det någonsin är gnäll över hur stressigt, själsdödande och dyrt det är... För barnens skull? För barnens skull ska vi vara vresiga, gnälliga, stressade och skälliga från november till nyår. Sen ska ungarna lämnas bort så att vi kan supa skallen i bitar och glömma alltihop... För att gå tillbaka till jobbet i januari helt slutkörda och fortsätta gnället över att vi måste städa bort all jävla jul.
En stilla och kärleksfull högtid my ass...
Christ... sorry. Jag är visst inte riktigt mig själv just nu. Jag ska nog ta och dra täcket över mig och sova i några månader iaf. Egentligen vill jag bara ha en lång kram av någon i en soffa framför en film. Gömma ansiktet i någons bröst och försvinna i några sekunder förvissad om att allting ordnar sig. Att jag inte måste vara den som tar hand om allt... jag är så trött på att vara den som tar hand om allt. Look how good it gets when I do?
SNyft.
Kommentarer
Trackback
