miakelekia

Idag ville jag börja dagen lite nyttigare än tidigare dagar den här veckan, då det inte blivit mycket till frukost alls och när jag väl ätit så har det blivit fet gratäng och massor av choklad. Eftersom mitt sockerberoende har skjutit i höjden sedan jag la ner cigaretterna tänkte jag börja kompensera med annat socker när suget kommer och sluta proppa i mig choklad vid varje tillfälle jag får. =0P
Min favoritfrukost är smoothie, och nu när jag har en mixer så känns det rätt onödigt att köpa dyr froosh, så nu har jag byggt en jättefruktbomb. Ingredienserna var en och en halv dl jordgubbsproviva, en banan, en kiwi, en halv mango samt en fjärdedels gajamelon. Syrligt men gott! Mättande också faktiskt.

Idag ska jag ringa runt till smärtläkare här i Gbg. Jag har ont som f-n och kommer inte ifrån det. Det är dags att börja bråttas med "da big almighty doctors" igen... Jag avskyr det, jag är rädd för det och det får mig nästan att börja lipa bara att tänka på det. Men men, det är bara där jag kan få en diagnos, och bara där jag kan få den hjälp jag behöver. Så, bara att ta tjuren vid hornen, och genom att vända mig till någon privat samt någon som är inriktad på smärta den här gången så kanske jag kan få lite mer vind i seglen än de där j-a allmänpraktiserande läkarna på vårdcentralen som bara vill ha det till psykosomatiska problem som bara kan avhjälpas genom antidepressiva och psykologer. Ursäkta utspelet, men jag är rätt less efter de 14 år jag har bråttats med vården för att bli tagen på allvar.
De påståenden jag fått är förutom psykosomatiskt;
* Växtvärk
* Ett revben för mycket? *s*
* En tvilling?? (jag hade en sensationslysten skolläkare i högstadiet tror jag, men han var en av de bättre jag träffat)
* Motvilja mot idrotten i gymnasiet och därav lögner till skolläkaren där... (ja, det gjorde mig rätt knäckt)
* Ungefär 30 gånger har jag fått konstaterat av olika experter i reumatologi att det inte är reumatism. Dvs inte ledgångsreumatism.
* Två gånger har jag fått höra att det eventuellt är fibromyalgi, en gång av en reumatolog som var en gudagåva... Han lyfte upp mig enbart genom att faktiskt tro på att min smärta var sann och genom att förklara lite om hur fibro fungerar och att han även om han inte kunde ge mig en diagnos där och då kunde konstatera att just fibro är det mest troliga.
Tills vidare skulle jag skaffa en läkare som jag kunde ringa till var gång jag fick ont, inflammationer, infektioner etc och få det dokumenterat för att komma tillbaka till samma reumatolog och slutligen kunna få en diagnos.
Han behövde alltså bakgrund för att kunna ställa en diagnos.
Idag anser jag att jag har den bakgrunden. Det är som ni säkert har förstått vid det här laget inte bara en gång jag varit och sökt för den här smärtan. Som kommer och går. I skov.
* Ja, det finns fler punkter på möjliga förklaringar, men jag minns inte alla på rak arm. Det vanligaste är iaf den psykosomatiska. Enkel att ta till? Förmodligen... Men jag har en anteckning i en journal ifrån den psykiatriker jag hade på öppenpsyk där det står att min värk INTE är psykosomatisk då den inte triggas speciellt av depressioner eller stress.
Då jag mådde som sämst hade jag nämligen ingen värk. Den kom tillbaka när jag började må bättre, och nu då jag inte är deppig det minsta så sitter den som ett ok över ryggen. Den kan triggas i gång av stressiga perioder men är inte helt beroende av dem.

Ah well... Nog om tråkigheter. Idag är det dags att ta upp kampen igen och det är lika bra jag ringer nu direkt annars kommer det inte bli av. Återkommer senare!

Läs om fibromyalgi här