Det kan komma en tid
även för oss,
då vi står inför varandra
frågande.
Då känslorna vi har nu
känns avlägsna
och vår tid tillsammans
tas förgivet.
Vi kan komma att stå
som främlingar
på vardera sida
om sanningen.
Våra viljor skiljer sig
och ingen av oss
är beredd att kapitulera,
stå tillbaka.
Så låt oss vårda det vi har nu
och göra varje dag till ett underverk.
Vi kan gå sida vid sida
och hålla varandras händer
genom berg och dalgångar.
Vi ser på varandra
och uppfattar miraklet
att just vi två får möta dagen tillsammans.
Vi skrattar, gråter och strävar
mot nya mål och nya erfarenheter.
Och vi väver ett gemensamt nät
där kärnan är någonting som är större än livet,
större än döden.
Vi lever nu och här, i gemenskap.
Vare sig vi delar fysisk närhet eller endast psykisk,
så är det, i vårt allt, centralt.
Vi älskar.
