Tjyvlyssnat, mina barn på lekplats;
Olle ligger alldeles stilla under rutchkanan;
Egon; - Bor du där?
Olle; - Nej, jag är begravad.
- Lever jag?!
Egon; - Jaa, du lever!
På tal om kalas...
Har Du kastat omkring din mormor idag?
På bilden är min systerson Jens och min mamma Inga-Lill. =o) Taget på kalaset igår. Det var ett härligt kalas!
Idag har jag inte tid...
Innan klockan två vill jag ha bakat två satser godismuffins-tårta, en sats drömmar och en sats kolakakor. Klockan två behöver vi bege oss iväg till Herrljunga och ställa iordning inför kalaset. Klockan fyra ska barnen li hämtade hos sin pappa. Klockan sex kommer gästerna. För en gång skull tycker jag inte att jag har varit tidsoptimist. Jag orkade inte baka igår, jag var för mätt och däst när vi kom hem från La Vacca efter shoppingrundan. Det blev för sent. Jag tänkte att jag hinner i morgon på förmiddan. men nu är klockan snart tolv och jag har inga ingredienser hemma. Sucks! att vara beroende. På alla tänkbara sätt man kan vara beroende. Måtte det bli januari snart. Nu. Nyss.
Nuuu åker vi!
Nuuu åker vi!
Bätter...
Visst ä dä bätter, men int ä dä bra...
Jag sov, i nästan ett och ett halvt dygn. Har varit vaken några timmar då och då men vaknade vid tiotiden idag och tog mig upp. Utvilad, äntligen. Inte så mycket mindre gnällig ändå eftersom det är de där berömda dagarna före det stora blodsläppet, då jag blir mordisk på alla plan. Dessutom är vädret underbart vackert och gör fruktansvärt ont. Jag avskyr att gnälla, verkligen avskyr det. Det är inte roligt att läsa och det är inte roligt att skriva, men det är sanningen just nu.
Jag hade tänkt lägga in en gnäll-låt a la underbara Allan Edvall här men hittar den tyvärr inte på tuben. Om ni klickar på länken så bör ni komma till låtens text, vilken är läsvärd även utan musik. Här är en annan goding av samme man.
Jag sov, i nästan ett och ett halvt dygn. Har varit vaken några timmar då och då men vaknade vid tiotiden idag och tog mig upp. Utvilad, äntligen. Inte så mycket mindre gnällig ändå eftersom det är de där berömda dagarna före det stora blodsläppet, då jag blir mordisk på alla plan. Dessutom är vädret underbart vackert och gör fruktansvärt ont. Jag avskyr att gnälla, verkligen avskyr det. Det är inte roligt att läsa och det är inte roligt att skriva, men det är sanningen just nu.
Jag hade tänkt lägga in en gnäll-låt a la underbara Allan Edvall här men hittar den tyvärr inte på tuben. Om ni klickar på länken så bör ni komma till låtens text, vilken är läsvärd även utan musik. Här är en annan goding av samme man.
ont det gör ont...
Det gör ont... Men det går... det gör ont en stund på natten och sen hela dan...
Så äre.. och jag vill inte nämna det vita som singlade ner under en timma här förut vid namn, men jag fattar inte varför det inte bara kan komma alltihop på en gång och ligga där sen.
Nu ska jag laga mat. Jag är inte det minsta sugen på det just nu, men jag gör det ändå. För att det ska göras. Sen kryper jag nog under täcket igen och läser en bok eller två.
*nynnar mig iväg mot köket*
Tack för smörgåsar och makrill i tomatsås, och för honungsmelon. Gott var det, mätt är jag och snart ska jag krypa ner i sängen.
Så äre.. och jag vill inte nämna det vita som singlade ner under en timma här förut vid namn, men jag fattar inte varför det inte bara kan komma alltihop på en gång och ligga där sen.
Nu ska jag laga mat. Jag är inte det minsta sugen på det just nu, men jag gör det ändå. För att det ska göras. Sen kryper jag nog under täcket igen och läser en bok eller två.
*nynnar mig iväg mot köket*
Tack för smörgåsar och makrill i tomatsås, och för honungsmelon. Gott var det, mätt är jag och snart ska jag krypa ner i sängen.
Sömnlös...
En sån här mjuk mule skulle jag kunna tänka mig att mysa in nosen i just nu. Känna den fräna hästdoften som jag redan som liten lärde mig att älska. Just den här killen skulle dessutom tillåta en kall människonos att gosa in sig i hans päls för det är en av de kramigaste hästar jag har träffat. Diesel heter han, och han har lyckan att ha blivit född hemma hos min syster.
Jag är sömnlös... som ni kanske förstår på inläggets rubrik... Jag är så in i helvete sömnlös. Det är ledsamt och jag blir överkänslig för alla intryck. I går gick jag upp efter att ha sovit i högst tre timmar, ändå hade jag lagt mig så att jag skulle kunna få minst fem timmar... och sen kämpade jag med att hålla mig vaken fram till kvällen. Vid sex var jag på väg att trilla ihop av trötthet och gjorde natt. Men kunde jag somna? Nej... Jag hann titta på CSI innan jag törnade in och kunde sova i hela en timma. Somnade om för att vakna igen vid två och nu var det stört omöjligt. Det tog ett bra tag innan jag gav upp. Testade tom att lägga mig på golvet bredvid hunden, men inte heller det fungerade. ( jo, ibland fungerar jag så att jag sover bättre på hårt och svalt underlag )
Det vibrerar i hela skallen, som om jag har tagit nåt. Rösten är skrovlig och går i bastoner. Huvet värker. Klockan närmar sig uppgång och jag hade tänkt sitta på möte mellan elva och ett, men jag tror jag får se mig i stjärnorna efter det.
Jag får besök i eftermiddag, hoppas jag. Goa systerdottern kommer och vi ska gå på stan en liten sväng och sen softa framför nån film. Jag ser fram emot att få spendera lite tid med dig tjejen!
Stan skulle förresten stängas av i morgon, på vissa ställen, till förmån för ett bröllop i tyska kyrkan. Internationellt så det förslår. Bill Gates är best man... bara en sån sak. Microsoftmiljardären och ö-tösen blir man och fru, och det tycker jag är kul. Jag gillar kärlek och bröllop och sånt. Det enda jag har att invända mot spektaklet är att våra göteborska poliser kommer att få sättas i arbete för att omdirigera trafik och ordna med avspärrningar... 1. De har bättre saker för sig. 2. Det är inte rätt att skattebetalarna pröjsar övervakning av ett bröllop? Jag tycker faktiskt inte det.
Jag fattar väl att det är en säkerhetsrisk för alla höjdare som ska delta på det här bröllopet. Mick Jagger och Elton John t ex kan nog behöva bli lite skyddade. Och visst är det polisens sak att se till att förebygga brott. Och om det hade varit politik så hade jag tyckt annorlunda, för det berör oss alla... men ett bröllop?
Det kommer inte finnas fler poliser ute i morgon, om jag fattat saken rätt, utan de festa av de som finns kommer att bevaka en speciell plats i stan. Typ runt tyska kyrkan... mao. Det borde innebära att resterande patrullerande poliser, om det nu finns några kvar, kommer att ha större områden att se till under timmarna runt själva ceremonin.
Jag vet inte, men jag tycker det luktar lite illa om det hela... faktiskt. Bra reklam för Göteborg, tänker de som är okej med det hela, fast mig veteligen så satt Göteborg på kartan redan innan det här paret bokade in sitt bröllop.
Skulle jag tyckt annorlunda om det var ett litet bröllop, där bruden eller brudgummen stod med skyddad identitet och ett uttalat hot över sig? Ja, det hade jag.
Vad tycker ni? Ser ni någon skillnad? När jag tänker på det från den vinkeln så blir jag kluven... men minimalt kluven...
*** I tv 4, lokala nyheter, intervjuades en polis... (en av de snygga gatupoliserna) som fick arbetet för polisen att låta aningen större än vad som nämns i artikeln... Vem som talar mest sanning får vi se i morgon. Jag kommer ta en sväng förbi området och kolla läget. ***
Fest i dagarna tre förresten... var då och vem dirigerar om trafiken där?
Nu ska jag göra ytterligare ett försök att somna. Klart att det kommer ta en stund extra nu när jag suttit vid datorn, för den är en sömn-killer, men jag borde kunna somna och sova några timmar till. Och har jag inte vaknat av mig självt innan elva så hoppar jag mötet den här gången. Min egen hälsa går först, den här gången.
Kram på er!
Jag är sömnlös... som ni kanske förstår på inläggets rubrik... Jag är så in i helvete sömnlös. Det är ledsamt och jag blir överkänslig för alla intryck. I går gick jag upp efter att ha sovit i högst tre timmar, ändå hade jag lagt mig så att jag skulle kunna få minst fem timmar... och sen kämpade jag med att hålla mig vaken fram till kvällen. Vid sex var jag på väg att trilla ihop av trötthet och gjorde natt. Men kunde jag somna? Nej... Jag hann titta på CSI innan jag törnade in och kunde sova i hela en timma. Somnade om för att vakna igen vid två och nu var det stört omöjligt. Det tog ett bra tag innan jag gav upp. Testade tom att lägga mig på golvet bredvid hunden, men inte heller det fungerade. ( jo, ibland fungerar jag så att jag sover bättre på hårt och svalt underlag )
Det vibrerar i hela skallen, som om jag har tagit nåt. Rösten är skrovlig och går i bastoner. Huvet värker. Klockan närmar sig uppgång och jag hade tänkt sitta på möte mellan elva och ett, men jag tror jag får se mig i stjärnorna efter det.
Jag får besök i eftermiddag, hoppas jag. Goa systerdottern kommer och vi ska gå på stan en liten sväng och sen softa framför nån film. Jag ser fram emot att få spendera lite tid med dig tjejen!
Stan skulle förresten stängas av i morgon, på vissa ställen, till förmån för ett bröllop i tyska kyrkan. Internationellt så det förslår. Bill Gates är best man... bara en sån sak. Microsoftmiljardären och ö-tösen blir man och fru, och det tycker jag är kul. Jag gillar kärlek och bröllop och sånt. Det enda jag har att invända mot spektaklet är att våra göteborska poliser kommer att få sättas i arbete för att omdirigera trafik och ordna med avspärrningar... 1. De har bättre saker för sig. 2. Det är inte rätt att skattebetalarna pröjsar övervakning av ett bröllop? Jag tycker faktiskt inte det.
Jag fattar väl att det är en säkerhetsrisk för alla höjdare som ska delta på det här bröllopet. Mick Jagger och Elton John t ex kan nog behöva bli lite skyddade. Och visst är det polisens sak att se till att förebygga brott. Och om det hade varit politik så hade jag tyckt annorlunda, för det berör oss alla... men ett bröllop?
Det kommer inte finnas fler poliser ute i morgon, om jag fattat saken rätt, utan de festa av de som finns kommer att bevaka en speciell plats i stan. Typ runt tyska kyrkan... mao. Det borde innebära att resterande patrullerande poliser, om det nu finns några kvar, kommer att ha större områden att se till under timmarna runt själva ceremonin.
Jag vet inte, men jag tycker det luktar lite illa om det hela... faktiskt. Bra reklam för Göteborg, tänker de som är okej med det hela, fast mig veteligen så satt Göteborg på kartan redan innan det här paret bokade in sitt bröllop.
Skulle jag tyckt annorlunda om det var ett litet bröllop, där bruden eller brudgummen stod med skyddad identitet och ett uttalat hot över sig? Ja, det hade jag.
Vad tycker ni? Ser ni någon skillnad? När jag tänker på det från den vinkeln så blir jag kluven... men minimalt kluven...
*** I tv 4, lokala nyheter, intervjuades en polis... (en av de snygga gatupoliserna) som fick arbetet för polisen att låta aningen större än vad som nämns i artikeln... Vem som talar mest sanning får vi se i morgon. Jag kommer ta en sväng förbi området och kolla läget. ***
Fest i dagarna tre förresten... var då och vem dirigerar om trafiken där?
Nu ska jag göra ytterligare ett försök att somna. Klart att det kommer ta en stund extra nu när jag suttit vid datorn, för den är en sömn-killer, men jag borde kunna somna och sova några timmar till. Och har jag inte vaknat av mig självt innan elva så hoppar jag mötet den här gången. Min egen hälsa går först, den här gången.
Kram på er!
Hos doktorn...
Det är nog skillnad på vårdcentral och vårdcentral. Här i Göteborgs centrum är det lite bättre ställt än i Fal -staden som Gud glömde - köping. Eller så hade jag tur som fick träffa en väldigt bra läkare som lyssnade på mig som patient och frågade mig om vad jag kunde tänka mig för behandling. Fast jag tyckte att det rådde en annan stämning där över huvud taget.
Jag fick mycket riktigt recept på antibiotika, men i gel-form. Det är det andra steget i trappan. Nästa steg blir förhoppningsvis inte nödvändigt men är en antibiotikakur. Efter det går det över till lite hårdare kurer. En stark salva, laser... osv osv...
Jag hyser gott hopp om den här gelen i alla fall. Jag är inte det värsta pizzafejset i världen, men det är absolut tillräckligt för att vara överjävligt irriterande och fult. Dessutom gör det ont... Men men... om en månad är de borta? Eller hur?
Jag fick en tid för uppföljning. Bara en sån sak? I januari ska jag tillbaka.
På tillbakavägen gick jag förbi leksaksaffären och köpte presenter till lill-Oll... Han fyller år på onsdag och på fredag klockan aderton firas det med stort kalas hemma hos morfar och mormor.
Morfarn är galen, säger barnen, för han kan släcka ljus med fingrarna. Han bara slickar på dem och så tschsst säger ljuset. De har visat det med himlande ögon och stora gester flera gånger den senaste tiden. Det är verkligt imponerande. Olle tycker om att vara morfarns gottepåse, för det är han. Egon tycker att morfar går som en trana och att han är jättejättegammal, hela 68! år. Han vill bli så gammal, Egon. Efter att han har varit polis i Göteborg och bott granne med mig mitt emot, så att han kan kasta slängkyssar till mig genom fönstret om kvällarna så att jag kan sova gott. Fast han ska ha persienner att dra ner också, så att vi inte kan se när han är naken. Olle ska bli polisbagare. Han ska baka, och jaga tjuvar. Och Pasha ska hjälpa till.
Olle önskade sig transformers i present men jag kände att de små som var lite billigare var för lätta att trasa sönder. Det fanns större och lite rejälare också, men de kostade lite mer. Får titta på det när jag får in pengar i nästa vecka. Det blev en Wall-E som går att dra upp och köra på en liten bana som man kan bygga ihop på olika sätt, och två Mega Block Dragons för 40 kr styck. Inte fel med prissänkta varor. Cirrusfire, som ni ser nedanför, och Darkcrown. Får se om jag lyckas köpa nån transformers också... Det var ju det han önskade mest av allt.
Jag fick mycket riktigt recept på antibiotika, men i gel-form. Det är det andra steget i trappan. Nästa steg blir förhoppningsvis inte nödvändigt men är en antibiotikakur. Efter det går det över till lite hårdare kurer. En stark salva, laser... osv osv...
Jag hyser gott hopp om den här gelen i alla fall. Jag är inte det värsta pizzafejset i världen, men det är absolut tillräckligt för att vara överjävligt irriterande och fult. Dessutom gör det ont... Men men... om en månad är de borta? Eller hur?
Jag fick en tid för uppföljning. Bara en sån sak? I januari ska jag tillbaka.
På tillbakavägen gick jag förbi leksaksaffären och köpte presenter till lill-Oll... Han fyller år på onsdag och på fredag klockan aderton firas det med stort kalas hemma hos morfar och mormor.
Morfarn är galen, säger barnen, för han kan släcka ljus med fingrarna. Han bara slickar på dem och så tschsst säger ljuset. De har visat det med himlande ögon och stora gester flera gånger den senaste tiden. Det är verkligt imponerande. Olle tycker om att vara morfarns gottepåse, för det är han. Egon tycker att morfar går som en trana och att han är jättejättegammal, hela 68! år. Han vill bli så gammal, Egon. Efter att han har varit polis i Göteborg och bott granne med mig mitt emot, så att han kan kasta slängkyssar till mig genom fönstret om kvällarna så att jag kan sova gott. Fast han ska ha persienner att dra ner också, så att vi inte kan se när han är naken. Olle ska bli polisbagare. Han ska baka, och jaga tjuvar. Och Pasha ska hjälpa till.
Olle önskade sig transformers i present men jag kände att de små som var lite billigare var för lätta att trasa sönder. Det fanns större och lite rejälare också, men de kostade lite mer. Får titta på det när jag får in pengar i nästa vecka. Det blev en Wall-E som går att dra upp och köra på en liten bana som man kan bygga ihop på olika sätt, och två Mega Block Dragons för 40 kr styck. Inte fel med prissänkta varor. Cirrusfire, som ni ser nedanför, och Darkcrown. Får se om jag lyckas köpa nån transformers också... Det var ju det han önskade mest av allt.
Till den bästa vägledaren i 12 o 12 goes;
Tack för att du finns!
( Ni andra... Det kanske ser konstigt ut att skicka fisar till någon som tack, men internt så blir det väldigt rätt. Ett skratt är en bra gåva att ge bort till någon man tycker om. )
Franciskusbönen...
Herre
Låt mig få bli en förmedlare av Din frid,
låt mig bringa kärlek där det nu råder hat.
Låt mig föra in förlåtelsens anda där det nu råder orättfärdighet,
låt mig bringa harmoni där det nu råder tvedräkt.
Låt mig bringa sanning där det nu råder villfarelse,
låt mig bringa tro där det nu råder tvivel.
Låt mig bringa hopp där det råder misströstan,
låt mig bringa ljus där det råder mörker och
låt mig bringa glädje där det råder sorg.
Giv Herre,
att jag hellre må söka trösta än bli tröstad,
förstå hellre än bli förstådd, älska hellre än bli älskad.
Ty det är genom att glömma sig själv som man finner.
Det är genom att förlåta som man får förlåtelse.
Det är genom att dö som man får blir medveten om det eviga livet.
Tack
Lägenheter...
Idag trillade det in mail från boplats Göteborg. Två lägenheter med inflyttning i februari låg ute. Jag anmälde intresse, så får vi se hur det artar sig. Jag är underligt förvissad om att oavsett hur det går med allting så kommer det bli väldigt bra.
Jag har tillit till att det blir det.
Min trygghet har varit ute och flugit i orkanbyar sedan jag flyttade hit, och så kan jag inte ha det. Då måste jag rädda mig själv. Jag har det väldigt bra här också, det är inte bara skit. Jag skulle absolut kunna bo kvar, om jag inte kände mig hotad av ekonomisk kollaps var och varannan månad. Och så länge det inte ens finns ett intresse för en gemensam lösning så får jag ta ansvar för min del och helt enkelt flytta mig bort från problemen. Det finns mycket jag skulle kunna säga om det här, men jag väljer att låta bli. Det blir som det blir helt enkelt.
Samtidigt hänger allting på om jag kommer in på skolan eller inte. Gör jag inte det så får jag flytta tillbaka hemåt och plugga där. För plugga ska jag. Nu, en gång för alla.
Kramen!
Jag har tillit till att det blir det.
Min trygghet har varit ute och flugit i orkanbyar sedan jag flyttade hit, och så kan jag inte ha det. Då måste jag rädda mig själv. Jag har det väldigt bra här också, det är inte bara skit. Jag skulle absolut kunna bo kvar, om jag inte kände mig hotad av ekonomisk kollaps var och varannan månad. Och så länge det inte ens finns ett intresse för en gemensam lösning så får jag ta ansvar för min del och helt enkelt flytta mig bort från problemen. Det finns mycket jag skulle kunna säga om det här, men jag väljer att låta bli. Det blir som det blir helt enkelt.
Samtidigt hänger allting på om jag kommer in på skolan eller inte. Gör jag inte det så får jag flytta tillbaka hemåt och plugga där. För plugga ska jag. Nu, en gång för alla.
Kramen!
Vilken hund är du?
Jag blev (till min stora lycka);
Gör testet här.
Bullmastiff
Bullmastiffen är en muskulös och kraftig hund, stark utan att verka klumpig. Den skäller sällan och har inte så starka jaktinstinkter. Bullmastiffen kanske ser lite ruff ut, men det är inte en hund som är trolig att bita människor. Tvärtom så är bullmastiffen en fantastisk sällskapshund. Bullmastiffen har aldrig blivit använd i flock utan har alltid arbetat ensam. Detta gör att den har utvecklat en hög grad av självständighet. Denna självständighet gör att bullmastiffen har en stark självtillit och är väldigt trygg i sig själv. Bullmastiffen har ett mycket kärleksfullt lynne samtidigt som den är psykisk stark. I en familjesituation anpassar den sig lätt till familjens rytm. Den är inte så beroende av fasta rutiner. Bullmastiffen är glad och utåtvänd mot vuxna och barn och är en lugn och behärskad familjemedlem.
Gör testet här.
Till de gamla... ;o)
Vem har sagt att det måste vara original?
Haha, jag? Gammal? Pha!
Utmanad!
Jag har blivit utmanad av Dysnomias!
De regler som gäller är: Länka till den person som har utmanat dig och glöm inte att lägga in dessa regler i inlägget. Berätta sju saker om dig själv, både alldagliga och oväntade. Utmana fem personer i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till deras sidor. Låt dessa personer få veta att det har blivit utmanade genom att lämna en kommentar i deras bloggar.
1. Jag kan inte göra tio armhävningar.
2. Jag klarar inte av att se en tavla hänga snett, utan att rätta till den.
3. Jag samlar på filtar.
4. Jag snurrar håret i tid och otid, bara för att det är oemotståndligt mjukt mellan fingrarna.
5. Jag vill aldrig någonsin bli känd.
6. Jag vill bo på landet men bor mitt i smeten inne i stan.
7. Jag har en hemlig framtidsvision. En som bara några få vet om.
Jag utmanar;
Stina
Angelica
Mickan
Lotta och
Sunsoul
De regler som gäller är: Länka till den person som har utmanat dig och glöm inte att lägga in dessa regler i inlägget. Berätta sju saker om dig själv, både alldagliga och oväntade. Utmana fem personer i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till deras sidor. Låt dessa personer få veta att det har blivit utmanade genom att lämna en kommentar i deras bloggar.
1. Jag kan inte göra tio armhävningar.
2. Jag klarar inte av att se en tavla hänga snett, utan att rätta till den.
3. Jag samlar på filtar.
4. Jag snurrar håret i tid och otid, bara för att det är oemotståndligt mjukt mellan fingrarna.
5. Jag vill aldrig någonsin bli känd.
6. Jag vill bo på landet men bor mitt i smeten inne i stan.
7. Jag har en hemlig framtidsvision. En som bara några få vet om.
Jag utmanar;
Stina
Angelica
Mickan
Lotta och
Sunsoul
Önskas hyra
Mindre lägenhet för en vuxen studerande kvinna, en stor hund, en katt, två råttor och varannan helg två barn.
I Göteborgstrakten.
Svar till Trött på skiten...
I Göteborgstrakten.
Svar till Trött på skiten...
Every now and then...
Idag kom den igen. Den är en kär vän numera... en sorts signal om att jag fungerar som jag ska, att mitt känsloliv fungerar.
Jag har varit avtrubbad och ganska offline känslomässigt under många år. Jag dövade en hel del känslor med sprit, och de jag inte kunde döva framkallade jag när jag var ensam och mörkret slöt sig omkring mig. Då grät jag, och lät mig sjunka djupare än vad som var nyttigt, tills jag inte längre såg ljuset ovanför den stormande vattenytan.
Men idag, nu kom den över mig, helt otippat som en våg skakade den mig... kom rullande från stranden på andra sidan som en påminnelse om att han fattas mig. Jag vet hur det är att sakna någon. Att verkligen sakna någon, från djupet av min själ... Att sörja så hårt att ingen tanke eller känsla kan stå sig i jämförelse med den. Förut gjorde den mig tyngd och nedtryckt men nu omfamnar jag den som sagt... Och just när jag satt där och skakades av långa snyftningar och gigantiska tårar forsade ut över kinderna, så äkta och rätt, så kände jag hur hans värme omslöt mig, hur han satt där bredvid mig och pillade med mitt öra och skrattade åt någonting ihop med mig. Som om det var igår... Hans röst var så ren och klar, och hans värme så exakt att jag trodde mig kunna ta på honom om jag ville. Men jag gjorde det inte. Jag riste av högljutt gråt och lät det komma över mig tills det gav efter.
Jag lät hans närvaro trösta mig, för en stund, och sedan lät jag det gå... lät honom gå...
Sorgen efter ett syskon går aldrig över. Aldrig. Jag och pappa pratade om det för ett tag sedan... aldrig går det över. Och det ska det inte göra. Vi har så stark sorg för att vi en gång fick lära känna en människa som berörde oss, älskade oss, fanns där för oss, skrattade med oss, grät med oss och levde med oss. Lät oss glädjas tillsammans under en tid i livet innan hon skyndade vidare...
Det är det som gör mig bekväm i min sorg numera... för jag hade inte känt sådan obeskrivlig sorg om jag inte hade älskat honom så mycket, och fått så mycket kärlek tillbaka.
Jag är lyckligt lottad. Och jag välkomnar sorgen.
För den som inte vet så handlar det om min bror som dog, 27 år gammal, i en trafikolycka för nio år sedan. Japp, nio år och fortfarande skakas jag ibland av sorg... och saknad.
Det här är två av de låtar som spelades på begravningen. Sven var ett stort fan av irländsk folkmusik, och vilken låt kunde passa bättre än Wild Rover framfört på stråkar oändligt många turer under avskedet framme vid kistan.
och den låt som fortfarande för mina tankar till den otroligt vackra begravningen
Roxette med Anyone
Jag har varit avtrubbad och ganska offline känslomässigt under många år. Jag dövade en hel del känslor med sprit, och de jag inte kunde döva framkallade jag när jag var ensam och mörkret slöt sig omkring mig. Då grät jag, och lät mig sjunka djupare än vad som var nyttigt, tills jag inte längre såg ljuset ovanför den stormande vattenytan.
Men idag, nu kom den över mig, helt otippat som en våg skakade den mig... kom rullande från stranden på andra sidan som en påminnelse om att han fattas mig. Jag vet hur det är att sakna någon. Att verkligen sakna någon, från djupet av min själ... Att sörja så hårt att ingen tanke eller känsla kan stå sig i jämförelse med den. Förut gjorde den mig tyngd och nedtryckt men nu omfamnar jag den som sagt... Och just när jag satt där och skakades av långa snyftningar och gigantiska tårar forsade ut över kinderna, så äkta och rätt, så kände jag hur hans värme omslöt mig, hur han satt där bredvid mig och pillade med mitt öra och skrattade åt någonting ihop med mig. Som om det var igår... Hans röst var så ren och klar, och hans värme så exakt att jag trodde mig kunna ta på honom om jag ville. Men jag gjorde det inte. Jag riste av högljutt gråt och lät det komma över mig tills det gav efter.
Jag lät hans närvaro trösta mig, för en stund, och sedan lät jag det gå... lät honom gå...
Sorgen efter ett syskon går aldrig över. Aldrig. Jag och pappa pratade om det för ett tag sedan... aldrig går det över. Och det ska det inte göra. Vi har så stark sorg för att vi en gång fick lära känna en människa som berörde oss, älskade oss, fanns där för oss, skrattade med oss, grät med oss och levde med oss. Lät oss glädjas tillsammans under en tid i livet innan hon skyndade vidare...
Det är det som gör mig bekväm i min sorg numera... för jag hade inte känt sådan obeskrivlig sorg om jag inte hade älskat honom så mycket, och fått så mycket kärlek tillbaka.
Jag är lyckligt lottad. Och jag välkomnar sorgen.
För den som inte vet så handlar det om min bror som dog, 27 år gammal, i en trafikolycka för nio år sedan. Japp, nio år och fortfarande skakas jag ibland av sorg... och saknad.
Det här är två av de låtar som spelades på begravningen. Sven var ett stort fan av irländsk folkmusik, och vilken låt kunde passa bättre än Wild Rover framfört på stråkar oändligt många turer under avskedet framme vid kistan.
och den låt som fortfarande för mina tankar till den otroligt vackra begravningen
Roxette med Anyone
Mitt liv i musik, 18 år!
Det här året lyssnade jag inte på mycket nytt utan på en massa gammal punk, hårdrock och annat smått och gott. Men där fanns ett par skivor som ändå snurrade... Här är ett litet urval på nytt och gammalt från det året;
Savage garden - Break and Shake me
Oomph! - My Hell
Nationalteatern - Bängen Trålar
Savage garden - Break and Shake me
Oomph! - My Hell
Nationalteatern - Bängen Trålar
Tre i veckan... åter bortglömt i flera veckor..
1. Hur länge skulle du vänta i en kö innan du skulle släppa vara och gå där ifrån?
Jag kan vänta hur länge som helst i köer, såvida jag inte har sällskap med mig som inte vill vänta eller har bråttom någon annanstans. Det är kul att se på folk i köer... Prova får ni se.
2. Vad är gränsen på hur länge man kan sitta i en telefonkö?
20 minuter, absolut inte längre än så.
3. Om det ta precis lika lång tid och du skulle komma fram till samma ställe, vad skulle du välja? Motorvägen med 120 km/h hela vägen eller den krokiga vägen genom underbar natur?
Den krokiga vägen, helt klart. Det har sin tjusning att åka motorväg också, men jag gillar små krokiga landsvägar.
Tjatar...
Lördag, folks! På lördag åker vi till Uddevalla, eller hur? Heliga Familjen, remember?
Gosiga hästar på Berga
Gosiga hästar på Berga
Enkätigen!
Tre saker som alltid finns i min kyl: lök, tomatpuré och ägg
Frys: blandfärs, matlåda och blodpudding
Skafferi: knäckebröd, mjöl och ris
Handväska: ypaafånen, mobilen och dagboken
Sminkväska: mascara, sunpowder och läppglans
Badrumshylla: parfym, hårband och tandtråd
Skohylla: kängorna, converserna och mockastövlarna
Förråd: gamla kläder, täcken och filtar
Hjärna: barnen, djuren och dagens planering
Jackficka: bajspåsar, småpengar och lypsyl
Kryddskåp: chili, salt och texas grillkrydda
Balkong: bord, stolar och en grill som vi inte får använda
Barskåp: har folk det? Vi har väl flaskor på nåt ställe i köket, men jag tror dom är udruckna.
Köksbänk: brödrost, mixer och diskborste
Nämn något som gjorde dig glad igår: Carro när hon sa att aloe veran jag gav henne blommar...
Vad gjorde du kl 08 imorse? Då sov jag väldigt gott.
Vad gjorde du för 15 min sedan? Chattade med Dysnomias
Det sista du sa högt? Hej då, ha det gott! Till Roger när han gick.
Det senaste någon sa till dig: Hej då, hade! Sa Roger när han gick. (eller nåt i den stilen iaf)
Vad har du druckit idag? vatten och smoothie (skogsbärsproviva, ananas, klementiner och turkisk yoghurt, en nypa vaniljsocker och två skopor päronglass)
Vad var det senaste du åt? En Grekisk sallad från La Vacca.
Vad var det senaste du köpte? Mat på La Vacca
Vad är det för färg på din ytterdörr? Ytterdörr... är det porten då eller? Den är grå med fönster.
Vad är det för väder hos dig nu? Mörkt och regnigt
Godaste glassmaken? gammaldags grädd
Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Ja.
Sover du tungt? Periodvis
Drömmer du mardrömmar? Ja, ofta... utan någon som helst symbolik. Fyrkanter och streck som låter otäckt...
Trivs du med ditt jobb? Nej, inget vidare. Hemmafru kan säkert funka bra om jag slapp oroa mig för ekonomin..?
Favoritklädsel? Sofistikerat punkigt.
Favoritlåt just nu? Sober med Pink
Vad ser du om du tittar till höger? En piratflagga i rött.... som hänger på väggen i barnens rum.
Vad gör dig glad just nu? Att jag är nykter och rökfri och slipper bakfylla idag.
Vad ska du göra härnäst? Kolla på film
Höger el vänsterhänt? Höger
Humör just nu? Helt okej. Lugn och rofylld.
Favoritgodis? Filidutter.
Kläder just nu? Svart urringad tunika, svart tunn kjol, svarta strumpbyxor och svarta benvärmare.
Sommarplaner? Sommarjobba, eller semestra...
Hur många kuddar sover du med? Många... vet inte hur många... men jag använder högst två.
Spelar du ngt instrument? Vill börja spela piano.
Morgon eller nattmänniska? Natt... men det börjar ändra sig...
Vad är viktigast för dig? Mina barn
Är du kittlig? Nepp, inte nåt vidare.
Snarkar du? Tydligen... brukar känna av det ibland på morgnarna.
Stjärntecken? Fisk
Äckligaste insekten? Insekten... vete sjutton... spindlar är ju ingen hit iaf...
Stökigt el välstädat? Det är trevligt med ett mellanting, tycker jag. Inte för välstädat och inte för stökigt.
Längtar du mest efter just nu? Jag vet faktiskt inte... efter att det ska bli januari och skolan börjar... tror jag...
Mitt liv i musik, 17 år!
Anouk - Nobodys Wife
Aqua - Barbie Girl
Bloodhound Gang - Fire Water Burn
Blur - Song 2
Dilba - I'm sorry
Natalie Imbruglia - Torn
The Prodigy - Breathe
Vilket sjukt bra musikår 1997 var... jag trodde jag skulle få svårt att hitta musik det här året, men icke. Okej, allt här ovan tillhör kanske inte mina favoriter som t ex aqua... men det gjorde det då. Och jag är förlåten, för jag var sjutton år... Idag är det nostalgi, som skööen att lyssna på.
Urkass reklam...
Mc Donalds...
Makes people suicidal...
Pink...
Fyttesjutton vad hon kan... Jag ser upp till henne lite. Här är tre låtar som lämnar avtryck.
Family Portrait
Sober
Just like a pill
Inte bara frost...
Det är extra kallt i regnet så här års, men det regnar ändå. Inte är det snö som dalar ner utanför, inte är det snö som täcker gatorna utan samma gamla trista regn. Fast, tja, jo, jag ser en tjusning i regnet också. Det är bara det att det är så kallt att gå ut i som jag inte tycker om. Jag trivs med att sitta innanför väggarna och tända ljus och mysa i mörkret. Mörkret är jag också vän med. Det är kylan och det klibbiga i regnet som jag inte trivs med.
Idag när jag gick ut med hundarna första gången så tog jag på mig min trenchcoat och kilometerlånga halsduken och var citysnygg... håret var fluffigt, hundarna var lydiga och gick bredvid mig som om de aldrig gjort annat än följt mig sedan de föddes... Jag kände mig, för en gång skull, trots sårigt ansikte efter senaste akneinvasionen, snygg. Riktigt snygg och fräschig. Det var bara ett problem med detta... regnet. Håret låg i stripor och halsduken gick inte att få av utan att behöva lägga ansiktet i all den kalla våta yllen... och är det någonting jag tycker är otäckt så är det kall, blöt ylle mot huden.
Maskaran, som är det enda smink jag vågar ha på mig till vardags, hade runnit och kappan såg ut som om jag just funnit den på gatan...
Om det hade varit snö så hade det inte varit så förbenat illa... det hade haft sin charm att gå ute med snöflingor i det fluffiga håret. Men det där iskalla regnet det var inte charmigt nånstans.
Nåväl... nog om det. Snön kommer tids nog, och med den kommer kanske också en längtan efter jul.
Nu kommer snart Majan... får ta och ringa och dubbelkolla när hon skulle vara på stationen. Ska möta henne och ta med kaffe från espressohouse. Me love. Utlovade bilder får vänta till senare. Jag orkar inte tömma kameran.
Men nu är råttorna nybadade och rena, deras bur är ren och nyduschad och här luktar inte längre gammal källare.
Så... hej så länge.
Idag när jag gick ut med hundarna första gången så tog jag på mig min trenchcoat och kilometerlånga halsduken och var citysnygg... håret var fluffigt, hundarna var lydiga och gick bredvid mig som om de aldrig gjort annat än följt mig sedan de föddes... Jag kände mig, för en gång skull, trots sårigt ansikte efter senaste akneinvasionen, snygg. Riktigt snygg och fräschig. Det var bara ett problem med detta... regnet. Håret låg i stripor och halsduken gick inte att få av utan att behöva lägga ansiktet i all den kalla våta yllen... och är det någonting jag tycker är otäckt så är det kall, blöt ylle mot huden.
Maskaran, som är det enda smink jag vågar ha på mig till vardags, hade runnit och kappan såg ut som om jag just funnit den på gatan...
Om det hade varit snö så hade det inte varit så förbenat illa... det hade haft sin charm att gå ute med snöflingor i det fluffiga håret. Men det där iskalla regnet det var inte charmigt nånstans.
Nåväl... nog om det. Snön kommer tids nog, och med den kommer kanske också en längtan efter jul.
Nu kommer snart Majan... får ta och ringa och dubbelkolla när hon skulle vara på stationen. Ska möta henne och ta med kaffe från espressohouse. Me love. Utlovade bilder får vänta till senare. Jag orkar inte tömma kameran.
Men nu är råttorna nybadade och rena, deras bur är ren och nyduschad och här luktar inte längre gammal källare.
Så... hej så länge.
Det är fredag...
Jag har besök att se fram emot. Fina Maja kommer upp från Skånelandet och vi ska fika och mysa.
Lägenheten ser verkligen ut som hej kom och hjälp mig... men det orkar jag verkligen inte bry mig om. Idag är en bättre dag än igår, så jag är mest bara nöjd med mitt humör.
Idag ska jag städa ur råttburen. För jag gjorde inte det igår. Jag struntade i allting, och det var precis vad jag behövde.
Det funkar ju faktiskt, ändå. Idag ska jag iaf... fast jag är så trött så ögonen liksom vill rulla in i skallen av sig själva... Det tar mig ungefär tjugo minuter att städa, duscha av och lägga in nytt i den där buren... och under tiden får hundarna och katten sysselsättning. Råttorna verkar, konstigt nog, inte bry sig ett skit om att rovdjuren vaktar utanför. Så länge de är inuti.
Nu till duschen med odjur och bös. Återvänder senare, med resultat.
Lägenheten ser verkligen ut som hej kom och hjälp mig... men det orkar jag verkligen inte bry mig om. Idag är en bättre dag än igår, så jag är mest bara nöjd med mitt humör.
Idag ska jag städa ur råttburen. För jag gjorde inte det igår. Jag struntade i allting, och det var precis vad jag behövde.
Det funkar ju faktiskt, ändå. Idag ska jag iaf... fast jag är så trött så ögonen liksom vill rulla in i skallen av sig själva... Det tar mig ungefär tjugo minuter att städa, duscha av och lägga in nytt i den där buren... och under tiden får hundarna och katten sysselsättning. Råttorna verkar, konstigt nog, inte bry sig ett skit om att rovdjuren vaktar utanför. Så länge de är inuti.
Nu till duschen med odjur och bös. Återvänder senare, med resultat.
Hej vänner...
Vad sägs om att samåka till Uddevalla den femtonde och kolla in tidigare nämnde Peter Barlach i hans föreställning heliga familjen?
Läs på om den, ögna (eller läs) igenom hans blogg, tänk på saken och pingla mig sen. Eller maila. Jag hade funderingar på att se den i Förslöv, och smälla ihop det med ett besök hos fina Maja, men Uddevalla är närmare och blir inte lika dyrt i respengar och allt...
Come on! Det är en lördag. Jag vet att ni är lediga. Ja?
Läs på om den, ögna (eller läs) igenom hans blogg, tänk på saken och pingla mig sen. Eller maila. Jag hade funderingar på att se den i Förslöv, och smälla ihop det med ett besök hos fina Maja, men Uddevalla är närmare och blir inte lika dyrt i respengar och allt...
Come on! Det är en lördag. Jag vet att ni är lediga. Ja?
Var inte taggiga mot varandra.
Hjälplöst liten...
Det kommer såna dagar ibland, då livet känns allmänt stort och hopplöst och jaget är hjälplöst litet. Idag är en sådan dag.
Himlen är blå utanför och gatsoparna har tagit bort alla mina löv... Alla mina prasslande gula löv.
Jag vill peka fuckyou åt världen och gå och gömma mig under täcket. Jag vill ligga där tills det blir mörkt ute och det enda som hörs är spårvagnarna som aldrig åker vilse.
Vad gör man åt såna här dagar?
Själv kan jag naturligtvis inte gå tillbaka till sängen igen utan får tvinga mig att göra sånt som måste göras. På listan för dagen står det att jag ska städa råttbur, duscha hund och maila ett viktigt mail. Däremellan måste jag så klart äta något, gå ut med hunden (före dusch) och sånt där som ska göras bara...
Jag drömde att jag var på möte, naken och i bara täcke. Jag sov med huvudet i någons knä. Temat var arrogans. Jag ville ge dem en känga, de som satt där, men kunde inte. För jag var för trött, och naken. Senare stod jag i ett litet rum och ville ta på mig kläder. Allting var smutsigt, ett par byxor så motbjudande smutsiga att min sambo vände sig bort av äckel. Jag försökte hitta någonting annat men fann ingenting. Jag var ensam och ville skrika till någon av männen i rummet intill att komma och ta i mig, så att jag skulle veta om att jag fanns, på riktigt.
Sedan vaknade jag väl, tror jag...
Ibland är drömmarna sådär... knepiga med saftigt innehåll. Perfekta för en drömtydare att vältra sig i. Igår blickade jag in i mitt förflutna, och det med det. Jag mindes och visste och var tacksam.
Och tacksam, det är jag ännu. Trots att jag har en pissig dag och trots att allt jag vill är att gömma mig under täcket igen.
Kramar har jag ändå till dem som vill ha och behöver. Kram!
Vid Haraberget...
Så här vackert kan det vara vid Haraberget en fiskekväll i slutet av oktober...
Någon fisk blev det inte, men många vackra bilder.
Mitt liv i musik, 16!
Ja, ledsen folks att det dröjt så länge... men here goes år 1996.
The Fugees med Killing Me Softly
Alanis Morisette med Head Over Feet
No Doubt med Don't Speak
Och sist men inte minst...
Rancid med Ruby Soho
The Fugees med Killing Me Softly
Alanis Morisette med Head Over Feet
No Doubt med Don't Speak
Och sist men inte minst...
Rancid med Ruby Soho
Alla de här banden lyssnades det på mycket detta år, året då jag flyttade hemifrån och lekte vuxen med kompisarna... Så små vi var... Men men, musik var det gott om. Förutom det här så var det väääldigt mycket Asta Kask, Charta 77, defenitivt 50 spänn och röjarskivan. Och röjde, det gjorde vi. Vilt. =o)
Lärcenter i Falköping i kväll...
Alla jag känner, gå dit!
Jag har väl numera iofs inte så många läsare i Falköping, inte vad jag vet åtminstone. Och det är på sätt och vis en bra sak. Men jag skulle vilja att de jag känner där öppnar plånböckerna och går och tittar på Peter Barlachs föreställning Heliga Familjen.
Hade jag kunnat så hade jag åkt, tittat, gråtit, skrattat och gått därifrån med samma goa magkänsla som jag hört andra berätta om som varit och sett den här föreställningen på andra platser i vårt avlånga land.
Snälla gå och titta. Tio betalande är ju för sjutton skamligt. Vad är Falköping för anti-kulturell stad? Är det verkligen bara punkspelningarna som drar folk? Sitt inte på era arslen och gnäll över att det inte händer nåt i stan och att man måste åka så långt för att kunna se något bra om ni inte tar tillfället i akt när någonting bra kommer till stan.
Så, gå... Deal?
Det handlar om ett ämne som berör så många av oss. Styvfamiljer, och efter vad jag har förstått så mycket mer...
Åh som jag skulle vilja se... varför bor jag i Göteborg och varför visste jag inte om Peter Barlach innan jag fann hans blogg?
Ah well... life goes on... men ni som kan, kan väl gå åt mig och berätta sen?
Kram på er!
Jag har väl numera iofs inte så många läsare i Falköping, inte vad jag vet åtminstone. Och det är på sätt och vis en bra sak. Men jag skulle vilja att de jag känner där öppnar plånböckerna och går och tittar på Peter Barlachs föreställning Heliga Familjen.
Hade jag kunnat så hade jag åkt, tittat, gråtit, skrattat och gått därifrån med samma goa magkänsla som jag hört andra berätta om som varit och sett den här föreställningen på andra platser i vårt avlånga land.
Snälla gå och titta. Tio betalande är ju för sjutton skamligt. Vad är Falköping för anti-kulturell stad? Är det verkligen bara punkspelningarna som drar folk? Sitt inte på era arslen och gnäll över att det inte händer nåt i stan och att man måste åka så långt för att kunna se något bra om ni inte tar tillfället i akt när någonting bra kommer till stan.
Så, gå... Deal?
Det handlar om ett ämne som berör så många av oss. Styvfamiljer, och efter vad jag har förstått så mycket mer...
Åh som jag skulle vilja se... varför bor jag i Göteborg och varför visste jag inte om Peter Barlach innan jag fann hans blogg?
Ah well... life goes on... men ni som kan, kan väl gå åt mig och berätta sen?
Kram på er!
Hyllning
Om du kommer hovarnas gata fram, en eftermiddag i oktober
och känner doften av örtrik soppa och hembakt bröd
Ta då av upp på tassarnas väg, där uppför branten
glöm inte trollet i röset
han uppskattar stillsam vänlighet
men ta sedan av åt vänster
och knacka på Örnnästets port
innanför de gula väggarna
välkomnas du av ett litet skratt
stillhet och sprakande värme
låt långa förtroliga samtal
föra dig mot natt och stormvindar
och vila sedan tryggt
i gästfrihetens famn
