Sommarlov...
Grabbarna åker hem i morgon. Ska bli både skönt och väldigt tråkigt. De är ganska mycket nu... högljudda och helt urflippade ungefär 70% av tiden. Bråkar, sparkas och river varandra. Slåss. Syskonkärlek på hög nivå, om man säger så. Resterande 30% sitter de och leker ihop och är väldigt mysiga med varandra. Vi ska iväg till stadsparken om en stund. Jag tar med en bok och bigaråer, och kanske en filt att slänga på gräset. Sen får de rasa omkring bäst de vill. Vi tar med mackor och äter där. Det blir långt att gå... funderar på att ta bussen. Får se hur det blir.
Conny är iväg... känns förbannat tomt. Han kommer hem igen i morgon... ska bli skönt. Nästa gång han tar bilen uppåt landet får jag se till att inte ha några knattar här, så jag kan lifta med upp och hälsa på i den lilla stugan i skogsbrynet? Om du vill ha mig på besök A-K? :o)
Annars då... tja... jag vet inte riktigt. Jag mår bra. Har så mycket att vara tacksam över. Ändå känns det som om någonting saknas. Det blir nog bra när/om jag kommer in på komvux här i stan. Kanske jag kan träffa lite nytt folk som jag vill umgås med. Jag saknar mina vänner... saknar det där med att ta en latte på stan. Jag får nog träna upp mina social skills, helt enkelt.
Sen har jag väl blivit lite försoffad igen det sista. Orkar inte ta mig för saker. Fast iofs så har ju sommaren gått i ett i ett... så jag kanske helt enkelt bara behöver vara ifred med mig själv och sköta mitt. Ladda batterierna.
Hundproblem... har vi fått. Pasha har blivit helt bäng i huvet mot andra hundar. Vi var på hundbadet nere i Skåne och Pasha flög på en gammal tik och ville inte ge sig förrän hon fick ner tiken i liggande. Den gamla blev rädd och försökte mest ta sig därifrån. Pasha lyckades hugga ett jack i hennes öra... Hennes matte var urförbannad. Jag kopplade naturligtvis Pasha och släppte henne inte mer... kommer inte släppa henne mer på liknande platser. Sen när vi kom hem till Maja så var det Totte som åkte på däng. Alltså. Det är väl okej att markera, men hon går för långt. Hon vill inte ge sig förrän den andra hunden ligger. Om inte någon av oss kommer emellan... då skäms hon. Totte blev jätterädd för Pasha och vill nu inte vara kompis med henne längre. Vilket jag kan förstå. Han är rätt liten, och brukar vara respektfull mot henne. Dessutom så har hon börjat gå fram på tok för hårt med grabbarna. Gjorde till och med ett lätt utfall mot Egon när han och Conny busade häromdagen, och Egon har sagt att Pasha har huggt efter honom. Fast på lek. Men jag vet inte om det är på lek.
Så... nu är det koppeltvång, överallt. Vi har snackat om hundklubb. Gå och lära henne socialisera igen. Lära henne att vi har koll. Jag tror att hon behöver mer motion och ska börja cykla med henne så snart jag har en cykel. Men hon behöver så klart mer än så... frågan är om jag kan ge henne det. Hon är 6 år. Samtidigt som hon har veknat i kopplet och blivit en ängel här hemma i lägenheten, så har hon blivit skarpare mot andra hundar och mot grabbarna när vi är ute. Vad göra? Tips?
Tja... det var väl ungefär det jag kunde säga om livet just nu. Ska packa ryggan nu och ge mig iväg med grabbarna Björnbröder, innan regnet kommer.
Kram på er!
Jag är så... irl!
De senaste veckorna har varit helt galna. För ett par månader sedan satt jag här hemma och gnällde över att det hände för lite i mitt liv. Att jag saknade umgänge med andra människor och att så snart skolan var slut så skulle jag se till att träffa folk och hitta på roliga saker. Men jisses, det har nästan varit löjligt.
Sedan sist jag skrev (förutom enkäteri och hundattack) så har eventen avlöst varandra. Min sjuårings skolavslutning var jättefin, han hade nyfärgad röd tuppkam och syntes utan problem där framme. Efteråt tog jag tåget till Mullsjö för att fira lille Jack som fyllt ett år. Han är en av de charmigaste ungar jag någonsin träffat, kan jag säga. Conny kan vara en väldigt stolt morbror (och det är han också!). Dagen därpå var det opp i ottan och iväg till Kolmården. Där hade vi det underbart mysigt ihop med Kalle och Stina. Björnbröderna dundrade fram genom parken och älskade var sekund. Jag satt med blandade känslor på delfinuppvisningen, och är fortfarande rätt kluven till den där djuribur-grejen. En elefant såg lätt uttråkad ut när han stod och vägde från ena benet till det andra... något som jag vet bedöms som ångeströrelse på hästar, men vad vet jag om elefanter? Annars har de ju stora och fina utrymmen och verkar över huvud taget väldigt bra omskötta djuren där uppe, och det har nog sitt syfte att visa upp djur som inte finns förutom i fångenskap, eller är på väg att försvinna. Helt klart.
På midsommar var jag, Conny och busgrabbarna tillbaka i Mullsjö, hos fina svägerskan och hennes man, för att fira in vår svenskaste högtid. Det var mycket folk och jättehärlig stämning fram tills dess då vissa började landa lite för skönt i spritångorna och den gemytliga familjestämningen övergick till fylleslag. Då gick jag upp med grabbarna och bäddade om oss, sjung några vaggvisor och somnade ifrån tumultet.
Den 28e juni drog lasset till Berga och firade brorsonen Oscar, systersonen Tobias samt Egon som fyllde 7 år igår. Hela min sida av familjen samlades och det blev korvgrillning, paketöppning och tårtätning. Vi drog oss hemåt vid åttasnåret.
Grabbarna stannade hela veckan och fick hjälpa till med att röja upp i den "sista" oredan efter min inflyttning här. Vi körde til tippen, shoppade och jag hann med en sväng till arbetsförmedlingen för samtal med handläggare. I onsdags stod jag i köket halva dagen, städade resten, och bakade tårtor och kolakakor inför Connys kalas som skulle gå av stapeln vid fem-sex samma dag. Jag hade också en sex-literssats med fläderblomsats att hälla av och fylla på flaska. Conny dök upp vid fyrasnåret och då skulle alla duscha och tårtorna garneras. Jag var lätt stressad kan jag lova. Men allt hann bli klart utom mitt hår. Klockan fem ringde det på dörren och de första gästerna kom med blommor. Barnen fick fjäsk av Connys föräldrar och stortrivdes med all uppmärksamhet de fick från alla håll. Åskan låg som ett kvavt täcke över stan och det var nästan olidligt varmt, men väldigt trevligt. Det är en riktigt mysig familj jag har hamnat i.
I torsdags tog jag och grabbarna tåget till Mullsjö för ett dopp i vattnet ihop med kusinen Millan och hennes vildar Ville och Arvid. Barnen hade jättekul ihop och jag lyckades bränna ryggen blossande röd. (Det är på kli-stadiet nu så jag misstänker att det kommer börja flagna av om ett par dagar...)
I fredags var det kalasdags igen och denna gång var det Mattias och Elisabeth och deras lilla Felicia samt Kalle som kom på besök för att hjälpa oss äta upp den sista tårtan och fira Egon lite smått. Conny och Egon fick paket, och jag fick ett jättefint halsband och två örhängen. Men då jag inte har hål i öronen så gjorde Bettan om dem till ett vackert litet armband istället. Det är alltid väldigt roligt att få saker som någon har lagt ner tid på själva. De är i väldigt fina, nätta silverringar med pärlor i frascha färger. Me like!
I lördags sprang vi upp på A6 och letade klänning till mig samt paket till Connys fars sambo Yvonne som skulle firas med kalas till kvällen. Sedan stack vi hem och fick duschat och så var det dags igen. Fylla bilen med barn och paket och så iväg till Mullsjö. Haha. Det var jättetrevligt och bjöds på god grekisk mat och jordgubbstårta. Grabbarna löpte amok fullständigt och jag misstänker att alla drog en lättnadens suck när vi vid åttasnåret åter packade in oss i bilen och begav oss hem igen.
I går gick vi upp vid niosnåret och märkte att Egon fortfarande låg och trynade i soffan. Vilket jag hade lite svårt att tro på... och han avslöjade sig när han inte riktigt hann stänga ögonen innan jag fick syn på honom. Jag låtsades inte om det och tassade in till Conny och förklarade att vi nog skulle bli tvungna att fira Egon en gång till. Något litet kanske vi kunde hitta på att ge honom? Han fick en 50-lapp i ett kuvert ihop med en plastritmall med djungelbokenfigurer som jag hållt undangömd för grabbarna sedan länge. Jag snorde ihop jordgubbsbakelser med kanelbullar, grädde och jordgubb och så gick vi i samlad tropp in i vardagsrummet sjungandes "Ja må han leva" till sjuåringen som låtsades vakna och vara förvånad över att han fyllde år just idag. Hihi. Han skulle nog kunna få en bra roll i en barnfilm... han har absolut talang för skådespeleriet. Det har han. Så snart vi fikat kanelbulle-jordgubbstårta-frukost så gjorde vi oss i ordning och sprang till bilen och sen bar det av till Falköping där kalas väntade även hos pappa.
Nu väntar en vecka med minimal aktivitet för egen del. Jag hade en liten tanke på att bege mig till Göteborg och hälsa på Carro, men jag tror att det får vänta ett litet tag. Jag behöver andas ut. =o)
På fredag går Conny sista dagen innan semestern så...
På söndag ska vi packa bilen full igen, hämta grabbarna i Falköping och sedan spendera fyra underbara dagar i en stuga vid en sjö. Utan el och vatten. Bara fiske, grillning, elda i spisen och gå på utedass. Det ska bli härligt! Kalle och Stina ska följa med. Efter stugan ska vi hem, spendera en natt och sedan ge oss iväg neråt Skåne för ett besök hos finaste Maja och hennes hund Totte. Veckan därefter har vi ingenting inplanerat... och jag tror att vi ska ha det så.
Så, om jag inte skriver så mycket. Och hör av mig dåligt... Förlåt! Men jag är verkligen... så... IRL.
Kram på er allihop!
