Och det där med vakna nätter...
Jag har varit en nattuggla sedan jag kom in i puberteten. Då började jag vaka. Jag satt uppe i mitt fönster och tittade ut på omgivningen, skogen och vägen, och drömde mig bort. Ofta skrev jag, och tog hand om mig själv och min själ. Jag fick veta att det inte var bra. Att jag måste sova på nätterna. Och givetvis gav det till resultat att jag var väldigt trött på morgonen och dagen, då jag skulle gå i skolan och sköta vissa sysslor, men det var värt det. Det måste det ha varit eftersom jag fortsatte att nattuggla långt upp i mitt vuxna liv.
Nu vet jag att jag behöver komma i säng om kvällen för att jag ska orka med alla dagliga aktiviteter, dvs när jag har några som kräver såpass mycket skärpa och energi av mig att jag behöver vara utvilad. Så förnuftsmässigt sett så vet jag att det inte är så dumt att trilla i säng tidigt och sova under mörkertimmarna. Jag vet också alltför väl hur mycket vi människor behöver ljuset om dagen och allt det där. Ändå kan jag inte komma till ro och sova vissa nätter. Ändå sitter jag vaken och känner mig rastlös sena kvällar och förstår inte varför jag inte kan komma till ro. Och det är meditation och (återigen fackspråk) elfte till trots.
Så tänker jag så här...
Nattvakter. De måste ju alltid ha funnits, eller hur? Redan i människans begynnelse när vi inte var någonting annat än apor som börjat sträcka på oss och använda redskap så var förmodligen några tvungna att sitta vakt om nätterna mot rovdjur och andra människoapor. Eftersom mycket av det de gjorde på den tiden var präglat av instinkter så bör detta ha gjorts av de personer i flocken som var bäst lämpade till det.
Så, min slutsats är att jag är vaken vissa nätter inte bara för att jag behöver släppa loss allt jag samlat på mig i form av skapande som inte fått komma ut, utan också av ren instinkt, dvs att vakta och skydda min sovande flock. Idag är det en ganska överflödig talang, men ändå... En fin tanke.
Min pappa har en teori om varför människor snarkar, med ungefär samma bakomliggande tanke. När människorna bodde i grottor så låg de där inne och snarkade om nätterna och då studsade ekot omkring och förstorade ljuden till långa hemska morrningar. Rovdjur trodde därmed att det låg en hemsk massa farliga monster därinne som de aldrig skulle rå på och undvek därför grottan. Det är en fin teori tycker jag, men det får bli i kombination med nattvakterna. =o)
Jag köper den tanken fullt ut. Jag är också nattvakt.
Jag läste någonstans om A-människor och B-människor, såtillvida att de var olika A-människor var vakna tidigt och somnade tidigt, B-människor var vakna sent och sov länge.
I vårt samhälle premieras A-människor då saker och ting startar på morgonen och slutar på eftermiddagen, det är inte kompatibelt med B-människors dygnsrytm.
Själv har jag en dygnsrytm som sträcker sej mellan 10.00 och 02.00 ungefär, då är jag vaken. Bäst presterar jag mellan 16 och 22.
Men att söka sådana jobb enbart är inte förenligt med socialt umgänge i det långa loppet. Att ständigt jobba kväll för att det passar dygnsrytmen är okej, men då måste man isf umgås enbart med andra kvällsjobbare, annars blir det svårt.
Jag har för övrigt inte något emot morgnar, bara de inte började så tidigt?
Word.
