Det går framåt...
Innan den 30e sept ska jag ha varit i Lidköping och gjort tre prov. Ett i företagsekonomi och två i administrativ data. Det kommer nog gå vägen. Företagsekonomin är rätt enkel. Administrativa datan också, om jag bara kan få in i skallen när det ska krediteras och när det ska debiteras. Men det börjar lossna rätt bra, så jag är inte så orolig. Efter det är jag arbetssökande. Vilket fortfarande känns rätt surt, men jag hoppas på att universum ska guida mig rätt, som så många gånger förr de senaste åren.
På hundfronten går det bättre och bättre nu. Pashas tokutbrott i somras får nog räknas som en reaktion på stress efter ett par veckors runtflackande. Hon är inte så bra på att ta förändringar, vilket inte är så knepigt med tanke på hennes bakgrund. Jag glömmer ibland hur fruktansvärt stirrig hon var när hon kom till mig och hur otroligt långt vi har kommit ihop. Hon gör fortfarande utfall mot vissa hundar, och det gäller framför allt när jag blir spänd och irriterad över hennes fixeringar. Jag lyckas inte bryta dem i tid alltid. Igår skulle hon ha ihjäl en liten labrador och hängde sig i kopplet. Det tog längre tid än normalt innan hon lugnade sig, trots att jag handlade lugnt och samlat... När hon kommit ner på jorden igen fick hon gå på replängds avstånd bakom. Och det gick utan några som helst besvär. Ibland förbryllar hon mig. Hon traskade på väldigt fint, utan att komma för nära fram och utan att bli disträ och börja nosa runt. Tvärtom verkade hon koncentrera sig hårt på att gå rätt. Både på kvällspromenaden igår och lunchpromenixen nyss gjorde vi om övningen och Pasha rättar in sig i ledet utan att tveka. Hon är en mycket lyhörd och arbetsvillig dam... när hon vill vara det. Antar att jag behöver ge henne mer mentala övningar, så hon får använda hjärnan och inte bli uttråkad.
Vi har cyklat ihop, och det går bra. Pasha blir trött. Riktigt trött. Både mentalt och fysiskt eftersom det är ett sjå att hålla koll på cykeln och samtidigt möta människor och hundar och annat som hon inte hinner fixera på eller utforska närmare. Det är skitbra... men jag får nog skaffa en cykelpinne om vi ska fortsätta. Och en egen cykel. Pappa vill ha tillbaka sin. =)
Hon har också fått en kompis vid namn Xerxes. En rottis-schäfer-karst= (jugoslavisk herdehund)... sista rasen där är jag osäker på, men jag tror det var karst. Han är en 45-kilos unghund med mycket vakt i sig. Detta märker man inte mycket av när de båda rusar omkring i skogen. Det är Pasha som bestämmer och Xerxes låter sig glatt föras. Skitkul för Pasha att få kommunicera med en hund på hundars sätt. Och dessutom kunna bröta runt utan att behöva ta hänsyn till att den andra hunden är mindre. Härligt!
Idag ska vi hämta killarna i Falköping och ta vägen förbi godisfabriken i Mullsjö. Kanske tittar in på en kaffe hos ett par kompisar och sticker och köper en film innan vi landar här hemma. Om vädret håller så blir det stadsparken i morgon. Perfekt social träning för Pasha, där är hundar överallt, och värsta största lekplatsen för grabbarna. På söndag blir det Herrljunga för att fira mamma direkt när vi ätit frukost och sedan simskola med Egon på eftermiddan. Späckad helg, som vanligt.
Hoppas ni har det riktigt fint överallt där ni är utspridda över världen, kära läsare. Jag önskar att ni får en riktigt härlig helg!
Kram!
Olle-tok leker med mobilkameran.
