miakelekia

I kväll ska jag och mina syskonbarn Daniel och Malin samt en kompis till Malin ge oss av mot Trollhättan. Där ska vi insupa den speciella atmosfären som bara uppstår när Cirkus Miramar står på scen. Releasepartyt för deras nya skiva Ici! Politico! går av stapeln vid halv åtta i Trollhättans Kulturbar. Jag själv hade absolut föredragit pianobaren, men det var så länge sedan jag var i Trollhättan att jag inte ens vet om den existerar längre. Det är en liten trång och murrig lokal på källarplan av en restaurant... och där upplevde jag en förtrollande afton en gång för tusen år sen...
Nu är det ungefär hundra år sen jag såg Miramar sist, men enligt systerdottern så håller Pär Mauritzon fortfarande publiken i ett förtrollat grepp från första låt till sista. Hon är lika gammal nu som jag var då jag såg dem första gången... så kanske det går an på ålder? Jag hoppas att så inte är fallet... jag är absolut redo att bli förtrollad... Sista gången jag såg bandet var på en unplugged-spelning på samma plats där de är idag, och jag måste erkänna att jag blev gruvligt besviken. Det blev liksom aldrig stämning. Publiken satt utströdda på stolar vid cafébord i lokalen och bandet liksom slokade uppe på den lilla skruppliga scenen. Vi åkte hem till Göteborg den gången, ett gäng sorgliga figurer, och tyckte att Miramar hade tappat greppet... fast vi nog iofs insåg att det var det där med unplugged som kanske inte varit den bästa av idéer. Eller.... nej... neeej! Nu ljög jag. Jag såg ju Miramar på Henriksberg i Göteborg sist jag såg dem. Det var en riktigt finfin spelning, tyvärr fullsmockat med folk, och jag som är så liten såg inte mycket förutom då jag klättrade upp på Gizmos rygg och halvt ströp stackarn. Resten av den kvällen vill jag helst glömma att minnas... men spelningen var bra. Ja, det var den.
För er som inte hört bandet förut så vill jag slunga ut en försiktig önskan. Bestäm er inte direkt. Lyssna in er. Ta in texterna, som är den mest utsökta poesi jag kan tänka mig, och lyssna inåt. Det är rysande briljant... och jag lovar att det inte är ofta jag använder de orden om ett band. Speciellt inte ett litet svenskt band. Ett utdrag av den extatiska poesin, från förr men ändå, kommer här;

Ett giftigt hjärta

Jag kysser min spegelbild
så illa det smakar
förtappad förspilld
det är något som saknas

jag har inte tid
och jag har inte pengar
att cirkla mitt liv
i allt snävare svängar

en febertyngd stad
i slöjor för minnet
av snirklad brokad
som rinnande sammet

Jag dricker min vodka
Du tiger Din smärta
jag dricker min vodka
-mitt gift för Ditt hjärta

En natt som den här
när timmarna flyger
och dimmorna är
av mörknande tyger

så skriker en korp
ur tiden och dimman
genom seklernas varp
att nu ta Dig samman

vad smakar en spegel
mer än bilden den speglar
en oskriven regel
förskjut Dina reglar