Uuuusch och huuuuu....
Jag är sjuk... Vrålförkyld med värk i varenda muskel och led. Feber, så klart, vilket jag inte får så ofta. Sjukskriven veckan ut nu och glad över att den här helgen är barnfri trots att jag saknar dem så det svider i själen.
Det är sådana här dagar jag förbannar det faktum att jag är hundägare. Speciellt som vi är två sjuklingar i hemmet just nu. DUM har magsjuka och är inte heller dösugen på att springa ut med byrackan... VI vill ligga under täcket och turas om att ta hand om varandra. Mm... på ett mycket ickesexuellt sätt.
Jag har en massa bilder i min kamera, men jag har inte varit och hämtat usb-sladden så jag kan inte ladda över dem.
Det är ju nog så dags att byta ut vinterbilden uppe i hörnet på bloggen till exempel.
Funderar över en helt ny bloggdesign, nu när jag är i ett nytt stadie av mitt liv. Ska tänka på det.
DUM står i det här inlägget för Den Underbare Mannen. Vad trodde ni?
Det är sådana här dagar jag förbannar det faktum att jag är hundägare. Speciellt som vi är två sjuklingar i hemmet just nu. DUM har magsjuka och är inte heller dösugen på att springa ut med byrackan... VI vill ligga under täcket och turas om att ta hand om varandra. Mm... på ett mycket ickesexuellt sätt.
Jag har en massa bilder i min kamera, men jag har inte varit och hämtat usb-sladden så jag kan inte ladda över dem.
Det är ju nog så dags att byta ut vinterbilden uppe i hörnet på bloggen till exempel.
Funderar över en helt ny bloggdesign, nu när jag är i ett nytt stadie av mitt liv. Ska tänka på det.
DUM står i det här inlägget för Den Underbare Mannen. Vad trodde ni?
Underbara barnhelger...
När solen skiner, naturen doftar underbart nytt och musöronen trängs på buskar och träd... då trivs jag.
Speciellt om jag får ha mina björnbusar hos mig. Bröderna Björnberg har huserat om här sedan igår och vi har haft det underbart. Nu ska vi baka fiffigruta, chokladmums, mormorskaka... kärt barn har många namn. Sen ska vi äta upp den framför teven. Kilona får jag väl plocka av en annan dag, helt enkelt.
Välkommen hit mamma och tack för dina fina ord. =O) Vi saknar dig med och kommer nog snart hemåt och hälsar på!
Kram alla!
Speciellt om jag får ha mina björnbusar hos mig. Bröderna Björnberg har huserat om här sedan igår och vi har haft det underbart. Nu ska vi baka fiffigruta, chokladmums, mormorskaka... kärt barn har många namn. Sen ska vi äta upp den framför teven. Kilona får jag väl plocka av en annan dag, helt enkelt.
Välkommen hit mamma och tack för dina fina ord. =O) Vi saknar dig med och kommer nog snart hemåt och hälsar på!
Kram alla!
DSM*
Glömde... asterisken DSM är förkortning för Den Snygge Mannen... Han kommer förmodligen gå under rätt många olika namn så läs allt som står förkortat med D*M som Den ******* Mannen i fortsättningen. K? Thx.
Och note... Man blir aldrig tolerant mot alkohol om man är alkoholist. På det viset kan man inte tillfriskna. Man kan däremot tillfriskna genom att sluta dricka alkohol och göra tolv steg i ett väldigt grundligt program. Och jag säger inte att man inte har ett val... det har man. Mn man kan inte gärna veta om det förrän man har insjuknat om man inte vet med sig att man kan bära på en gen som gör risken större att fastna i alkoholmissbruk. Vet man det med sig sedan innan så kan man vidta vissa försiktighetsåtgärder, innan det är för sent. Vilket det tyvärr är för många redan vid första glaset alkohol där i fjortonårsåldern i skogsdungen på sommarlovet. Punkt.
;OP
Och note... Man blir aldrig tolerant mot alkohol om man är alkoholist. På det viset kan man inte tillfriskna. Man kan däremot tillfriskna genom att sluta dricka alkohol och göra tolv steg i ett väldigt grundligt program. Och jag säger inte att man inte har ett val... det har man. Mn man kan inte gärna veta om det förrän man har insjuknat om man inte vet med sig att man kan bära på en gen som gör risken större att fastna i alkoholmissbruk. Vet man det med sig sedan innan så kan man vidta vissa försiktighetsåtgärder, innan det är för sent. Vilket det tyvärr är för många redan vid första glaset alkohol där i fjortonårsåldern i skogsdungen på sommarlovet. Punkt.
;OP
Laktosfri glass...
Idag har jag spänningsvärk i pannan. Märkligt känsligt ställe. Migrän på gång? Jag vet inte, men otrevligt är det vilket som. Jag har hittat en hel uppsjö bagateller att irritera mig på och är på ett strålande trist humör. Gnällig, mörk och dyster. Dessutom agerar pruttrumpan gasballong och pösmagen väller över i odimensionellt stora degklumpar. Jag är inte nöjd. Jag är miss onöjd. Missnöjd.
Jag tog en ipren för en liten stund sedan för att lugna ner pannan. Hoppas den kickar in snart.
I morgon ska jag iväg till skolan och lyssna på en tre timmar lång föreläsning om historia. Kan det kanske vara dags för första världskriget? Det kan vara så. Som tur är så har vi en mycket karismatisk lärare i detta ämne som lyckas göra det tråkiga roligt, så det känns inte alltför tungt att dra sig iväg. Trots allt. Det är eftermiddagsundervisning så jag kommer vara hemma sent, men får sovmorgon. Om jag vill. Det skulle så klart ha sina fördelar att bo i Falköping just nu. Inte bara på pappret. Men jag trivs bättre här där jag får ha det varmt och skönt och lukta på blommorna.
Jag sökte nyss på laktosfri glass och märkligt nog finns det ingen laktosfri glass som inte är helt utan mjölk. Det svämmar annars nästan över av laktosfria mjölkprodukter just nu och jag föredrar den smaken jämte plastig soyasmak. Jag får antingen fortsätta smygäta glass någon gång ibland med en massa laktos i, eller så får jag hålla mig till isglass i sommar... vilket är ett mycket ledsamt alternativ. Världen är inte tolerant mot intoleranta glassätare. *surar lite till* JAG VILL INTE GÖRA EGEN GLASS! GB... hör ni mig? Jag VILL INTE göra egen glass till mig och min son. Jag vill äta laktosfri gräddglass. Så det så.
DSM* spelar tv-spel. Jag vill brotta ner honom i sängen och leka vem tar vem, men det vill inte min panna... och definitivt inte min gasiga ändalykt.
Idag skrev jag ett svenskaprov som gick väldigt bra. Jag kom ihåg varenda författare och kunde redogöra för både upplysning och romantik på ett rätt så bra sätt. Hoppas nästa prov går lika lysande, så att jag kan få ett VG i kursen, teminstone. I biologin börjar jag ledsna radikalt på läraren och han på mig. Idag stod han och påpekade att det inte var bra för barn med alkoholistföräldrar att veta om de bär på alkoholistgenen eller inte utan att alkoholism bör ses som ett fritt val. Han är väl för fan inte där för att pådyvla oss sina åsikter? Var jag står i frågan kanske jag inte ens behöver ta upp här? Det är klart att en unge inte ska gå omkring och vara rädd för att bli alkis bara för att morsan super som ett svin, men om ungen väl har blivit en alkis (vilket verkligen inte är någonting man väljer att bli btw____) så kan det vara en jävla fördel att få veta att det är en genetisk sjukdom som går att tillfriskna från. Ja. Så tycker jag... så var det nämnt i alla fall.
I matten har jag kommit in på ekvationer, och det känns motigt och tungt och trist... men det vänder väl när jag fattar. Behöver snart göra provet och har ingen tid att förlora. I administrativa datan står tiden still sedan uppgift ett. Jag funderar på att skjuta upp eller hoppa den kursen så att jag slipper pressen av att ha den hängande. Företagsekonomin är så simpel att jag kanske tar den för givet, vilket inte är så bra. Jag har fyra inlämningsuppgifter kvar och tre diskussionsuppgifter innan jag behöver ta mig till Lidköping för att göra provet... segt. Men lätt. I historian går det halvknackigt. Jag har svårt för lärarens sätt att formulera frågor. Men ett godkänt ska jag väl lyckas få tycker jag... annars är han onaturligt hård. Och... hm... är det nåt kvar? Matte, svenska, historia, biologi, administrativ data och företagsekonomi... nej, det var allt. Seeeegt. Ska bli skönt när det är över. Som det känns nu så vill jag nog helst inte titta åt en bok igen, på ett bra tag.
Nä... jag får väl gå och lägga mig. Hade gytt.
bye bye
Jag tog en ipren för en liten stund sedan för att lugna ner pannan. Hoppas den kickar in snart.
I morgon ska jag iväg till skolan och lyssna på en tre timmar lång föreläsning om historia. Kan det kanske vara dags för första världskriget? Det kan vara så. Som tur är så har vi en mycket karismatisk lärare i detta ämne som lyckas göra det tråkiga roligt, så det känns inte alltför tungt att dra sig iväg. Trots allt. Det är eftermiddagsundervisning så jag kommer vara hemma sent, men får sovmorgon. Om jag vill. Det skulle så klart ha sina fördelar att bo i Falköping just nu. Inte bara på pappret. Men jag trivs bättre här där jag får ha det varmt och skönt och lukta på blommorna.
Jag sökte nyss på laktosfri glass och märkligt nog finns det ingen laktosfri glass som inte är helt utan mjölk. Det svämmar annars nästan över av laktosfria mjölkprodukter just nu och jag föredrar den smaken jämte plastig soyasmak. Jag får antingen fortsätta smygäta glass någon gång ibland med en massa laktos i, eller så får jag hålla mig till isglass i sommar... vilket är ett mycket ledsamt alternativ. Världen är inte tolerant mot intoleranta glassätare. *surar lite till* JAG VILL INTE GÖRA EGEN GLASS! GB... hör ni mig? Jag VILL INTE göra egen glass till mig och min son. Jag vill äta laktosfri gräddglass. Så det så.
DSM* spelar tv-spel. Jag vill brotta ner honom i sängen och leka vem tar vem, men det vill inte min panna... och definitivt inte min gasiga ändalykt.
Idag skrev jag ett svenskaprov som gick väldigt bra. Jag kom ihåg varenda författare och kunde redogöra för både upplysning och romantik på ett rätt så bra sätt. Hoppas nästa prov går lika lysande, så att jag kan få ett VG i kursen, teminstone. I biologin börjar jag ledsna radikalt på läraren och han på mig. Idag stod han och påpekade att det inte var bra för barn med alkoholistföräldrar att veta om de bär på alkoholistgenen eller inte utan att alkoholism bör ses som ett fritt val. Han är väl för fan inte där för att pådyvla oss sina åsikter? Var jag står i frågan kanske jag inte ens behöver ta upp här? Det är klart att en unge inte ska gå omkring och vara rädd för att bli alkis bara för att morsan super som ett svin, men om ungen väl har blivit en alkis (vilket verkligen inte är någonting man väljer att bli btw____) så kan det vara en jävla fördel att få veta att det är en genetisk sjukdom som går att tillfriskna från. Ja. Så tycker jag... så var det nämnt i alla fall.
I matten har jag kommit in på ekvationer, och det känns motigt och tungt och trist... men det vänder väl när jag fattar. Behöver snart göra provet och har ingen tid att förlora. I administrativa datan står tiden still sedan uppgift ett. Jag funderar på att skjuta upp eller hoppa den kursen så att jag slipper pressen av att ha den hängande. Företagsekonomin är så simpel att jag kanske tar den för givet, vilket inte är så bra. Jag har fyra inlämningsuppgifter kvar och tre diskussionsuppgifter innan jag behöver ta mig till Lidköping för att göra provet... segt. Men lätt. I historian går det halvknackigt. Jag har svårt för lärarens sätt att formulera frågor. Men ett godkänt ska jag väl lyckas få tycker jag... annars är han onaturligt hård. Och... hm... är det nåt kvar? Matte, svenska, historia, biologi, administrativ data och företagsekonomi... nej, det var allt. Seeeegt. Ska bli skönt när det är över. Som det känns nu så vill jag nog helst inte titta åt en bok igen, på ett bra tag.
Nä... jag får väl gå och lägga mig. Hade gytt.
bye bye
Ja, jo...
Jag vet att jag borde skriva nåt underhållande och intressant. Jag borde berätta en massa om den nye mannen i mitt liv och om hur bra allting är, eller om hur jävla pissigt allting är och hur ur gängorna jag är just nu... för det kan vara sånt som är smaskigt att läsa. Men... jag har det ju så bra. Och jag vill ha den här kärleken för mig själv och mina närmaste, en stund till. Ni kommer få veta en massa, säkert, tids nog. Promice. Just nu vill jag bara vara lycklig. Ingenting är pissigt och jag är på topp. Så är det. =o)
Skickar ut en hälsning till Mullsjö och Huskvarna där jag fått nya läsare sedan sist jag kollade. Vink vink! ;op Välkomna hit. Hoppas ni inte blir alltför besvikna över hur tråkig jag är när jag bara skriver strunt. Det kommer säkert ändras med tiden.
Påskhelgen var underbar. Magisk. Jag hade barnen och vi var ute i solskenet och grillade. Tyvärr blev Olle magsjuk, men var ändå relativt pigg ända tills i måndags då han mest låg i soffan och var arg på baksillerna.
Funderar över vad jag ska hitta på resten av kvällen. Jag har spelat skate i ett par timmar, innan dess pluggade jag. Skickade in min stora vånda, uppsatsen om chatt-språk... Den blev färdig igår. Idag korrigerade jag och skickade den på vinst och förlust. Jag vill inte skriva en uppsats till i hela mitt liv, men vet att jag blir så illa tvungen. Nåväl... nu är den färdig iaf. Bara resten kvar. Fyra prov nästa vecka. Jobba jobba jobba..
Nyduschad är jag... kanske skulle kolla på en film eller nåt. Äsch, jag vet inte. Blaj blaj. Hej svejs!
Skickar ut en hälsning till Mullsjö och Huskvarna där jag fått nya läsare sedan sist jag kollade. Vink vink! ;op Välkomna hit. Hoppas ni inte blir alltför besvikna över hur tråkig jag är när jag bara skriver strunt. Det kommer säkert ändras med tiden.
Påskhelgen var underbar. Magisk. Jag hade barnen och vi var ute i solskenet och grillade. Tyvärr blev Olle magsjuk, men var ändå relativt pigg ända tills i måndags då han mest låg i soffan och var arg på baksillerna.
Funderar över vad jag ska hitta på resten av kvällen. Jag har spelat skate i ett par timmar, innan dess pluggade jag. Skickade in min stora vånda, uppsatsen om chatt-språk... Den blev färdig igår. Idag korrigerade jag och skickade den på vinst och förlust. Jag vill inte skriva en uppsats till i hela mitt liv, men vet att jag blir så illa tvungen. Nåväl... nu är den färdig iaf. Bara resten kvar. Fyra prov nästa vecka. Jobba jobba jobba..
Nyduschad är jag... kanske skulle kolla på en film eller nåt. Äsch, jag vet inte. Blaj blaj. Hej svejs!
Mobiltelefonenkät...
Jag har svarat på den här enkäten i nån blogg nån gång förut, men nu har jag bytt mobiltelefoner massvis med gånger sedan dess och kontakterna har studsat runt och tja... vissa har försvunnit, andra tillkommit och livet ser helt enkelt inte ut som det gjorde då. Så here goes;
Ta fram din mobil och skriv ned namnet på den i telefonboken som ligger på det numret som står här: (Jag har tagit mig friheten att ändra lite där jag har företag istället för privatpersoner, så jag hoppar framåt till närmsta privatperson istället för att skriva om vad Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Tatueringsstudios har för relation till varandra)
9. Barna
17. Daniel
21. Fia
24. Gerd
29. Linus
35. Joachim
36. Kalle
37. Kjell
40. Lilian
48. Malin
50. Mamma
54. Mickan
58. Millan
66. Stefan
72. Tove
F: Har du pussat nummer 72?
S: Det är troligt att jag pussade henne när jag var yttepytteliten eftersom hon är min tio år äldre syster. Men jag vet inte...
F: Vilket är ditt roligaste minne med nummer 9?
S: Haha, jag har alltid roligt när barnen är med mig. Dom kläcker underbara kommentarer och skojar en massa. Vi leker mycket. Har nog inget sådär utstickande specielljätteroligt minne...
F: Vilket är ditt bästa minne med nummer 36?
S: Hmm... Bästa minne med Kalle... Alltså.. han är en sån fantastisk underbar vän. Ställer alltid upp. Absolut bästa minnet kanske faktiskt är när han äntligen hörde av sig igen efter ett långt uppehåll i vår kontakt. ( Anledningen behöver vi inte gå in på men vi var aldrig osams. ) Då var jag överväldans glad. Det var jag.
F: När ska du träffa nummer 48?
S: Ingen aning... Vi ses väl kanske till sommaren, på nåt kalas.
F: Är nummer 54 söt?
S: Jaa. Sötast och mest saknad.
F: Vad var ditt första intryck av nummer 35?
S: Trevlig man. Hur tänkte han när han skaffade sin hund? ( Det visade sig sedan att det nog var ett bra hundval iaf...)
F: Har du varit hemma hos nummer 58?
S: Hmm... Vi har bott ihop under en turbulent tid. Jag tror inte att jag har varit i hennes nuvarande hem. Men det blir väl snart.
F: Hur träffade du nummer 17?
S: Vi träffades redan när han låg i magen, och första gången utanför den var det nog på kalaset som hans far anordnade inför hemkomsten från BB. Han är min högt älskade systerson.
F: Har du och nummer 29 några hemlisar ihop?
S: Haha. Nej... jag känner honom inte ens. Det är en av min mammas kontakter. Jag har lånat min mammas mobiltelefon tills min egen är upplåst.
F: Gillar du nummer 21?
S: Klart jag gör.
F: Har du träffat nummer 40 den senaste månaden?
S: Jadå, vi träffades på funktionärsträffen innan sämsholmsritten. Behöver nog egentligen inte ha kvar hennes nummer längre... *raderar*
F: När såg du nummer 72 senast?
S: I förrgår hemma hos mor o far. Systra mi.
F: Har du varit i nummer 66 hus?
S: Nej. Och det blir nog aldrig av heller.
F: Hur träffades du och nummer 58?
S: Hon liksom bara fanns där från start liksom. Det är min kusin, som är blott ett år yngre, så tja... hon bara var där en dag när jag var ett och på den vägen är det.
F: När är nästa gång du ska träffa nummer 24?
S: Jaadu... bra fråga. Om det är den Gerd av mammas kontakter som jag tror att det är så hoppas jag att det blir snart, för hon är rolig.
F: Är du nära vän med nummer 37?
S: Nej... känner inte människan. Det är alltså inte Daniel Kjell-Kjell... utan en annan Kjell, som jag inte känner.
F: Har du gått på bio med nummer 40?
S: Nej.
F: Har du kramat nummer 29?
S: Nej.
F: Skulle du kunna gå ut med nummer 72?
S: Vi skulle säkert kunna gå ut, men knappast på en dejt. Det skulle vara incest och sådant sysslar vi inte med i våran familj.
F: Vad pratar du och nummer 54 oftast om?
S: Vi pratar om djupa grejer för det mesta. Om livets vardande. Fan Mickan... kom hem nån gång.
F: Skulle du kunna tänka dig att vara tillsammans med nummer 50?
S: Men... Vi SYSSLAR inte med incest säger jag ju!
F: Känner du nummer 48?
S: Japp. Men inte så väl som jag borde, kanske. Hon är min fd svägerska och mamma till mina brorsöner. Den broren som vi förlorade -99.
F: Skulle du kunna ge nummer 21 en kram?
S: Absolut. Klart jag skulle. Vi kramas när vi ses.
F: Hur är vänskapen mellan nummer 36 och 54?
S: Kalle och Mickan... har ni ens träffats? Jag är osäker, men det kan vara så. Jo... var inte Kalle med på lilla julafton på Nordfale för några år sen? Tja, nån vidare nära kontakt är det iaf inte. :)
F: Hur länge har du känt nummer 35?
S: Hmm... Jag kan inte säga att jag känner Joachim direkt. Jag passade hans hund i några månader. Det är ju inte mer än ett år iaf. Betydligt kortare tom...
F: När pratade du senast med nummer 9?
S: I söndags innan vi lämnade av hos deras pappa. Ska ringa dem i kväll tror jag.
F: Har nummer 17 ett förhållande?
S: Inte vad jag vet. Men han borde ha. Han är ett riktigt kap, tjejer!
F: Har du velat slå nummer 40 i ansiktet?
S: Nej o nej...
F: Vad brukar du och nummer 29 normalt göra?
S: Hmm... vi brukar inte göra någonting ihop. Jag brukar göra det jag gör bäst på mitt håll och han gör nog det han gör bäst på sitt håll. Som sagt... jag känner ju inte mannen.
F: Hur känner du nummer 35?
S: Det var ett evigt tjat om nr 35. Joachim och jag träffades då jag skulle passa hans hund Tia. Känner honom inte så väl, men han är en stilig och trevlig karl.
Ta fram din mobil och skriv ned namnet på den i telefonboken som ligger på det numret som står här: (Jag har tagit mig friheten att ändra lite där jag har företag istället för privatpersoner, så jag hoppar framåt till närmsta privatperson istället för att skriva om vad Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Tatueringsstudios har för relation till varandra)
9. Barna
17. Daniel
21. Fia
24. Gerd
29. Linus
35. Joachim
36. Kalle
37. Kjell
40. Lilian
48. Malin
50. Mamma
54. Mickan
58. Millan
66. Stefan
72. Tove
F: Har du pussat nummer 72?
S: Det är troligt att jag pussade henne när jag var yttepytteliten eftersom hon är min tio år äldre syster. Men jag vet inte...
F: Vilket är ditt roligaste minne med nummer 9?
S: Haha, jag har alltid roligt när barnen är med mig. Dom kläcker underbara kommentarer och skojar en massa. Vi leker mycket. Har nog inget sådär utstickande specielljätteroligt minne...
F: Vilket är ditt bästa minne med nummer 36?
S: Hmm... Bästa minne med Kalle... Alltså.. han är en sån fantastisk underbar vän. Ställer alltid upp. Absolut bästa minnet kanske faktiskt är när han äntligen hörde av sig igen efter ett långt uppehåll i vår kontakt. ( Anledningen behöver vi inte gå in på men vi var aldrig osams. ) Då var jag överväldans glad. Det var jag.
F: När ska du träffa nummer 48?
S: Ingen aning... Vi ses väl kanske till sommaren, på nåt kalas.
F: Är nummer 54 söt?
S: Jaa. Sötast och mest saknad.
F: Vad var ditt första intryck av nummer 35?
S: Trevlig man. Hur tänkte han när han skaffade sin hund? ( Det visade sig sedan att det nog var ett bra hundval iaf...)
F: Har du varit hemma hos nummer 58?
S: Hmm... Vi har bott ihop under en turbulent tid. Jag tror inte att jag har varit i hennes nuvarande hem. Men det blir väl snart.
F: Hur träffade du nummer 17?
S: Vi träffades redan när han låg i magen, och första gången utanför den var det nog på kalaset som hans far anordnade inför hemkomsten från BB. Han är min högt älskade systerson.
F: Har du och nummer 29 några hemlisar ihop?
S: Haha. Nej... jag känner honom inte ens. Det är en av min mammas kontakter. Jag har lånat min mammas mobiltelefon tills min egen är upplåst.
F: Gillar du nummer 21?
S: Klart jag gör.
F: Har du träffat nummer 40 den senaste månaden?
S: Jadå, vi träffades på funktionärsträffen innan sämsholmsritten. Behöver nog egentligen inte ha kvar hennes nummer längre... *raderar*
F: När såg du nummer 72 senast?
S: I förrgår hemma hos mor o far. Systra mi.
F: Har du varit i nummer 66 hus?
S: Nej. Och det blir nog aldrig av heller.
F: Hur träffades du och nummer 58?
S: Hon liksom bara fanns där från start liksom. Det är min kusin, som är blott ett år yngre, så tja... hon bara var där en dag när jag var ett och på den vägen är det.
F: När är nästa gång du ska träffa nummer 24?
S: Jaadu... bra fråga. Om det är den Gerd av mammas kontakter som jag tror att det är så hoppas jag att det blir snart, för hon är rolig.
F: Är du nära vän med nummer 37?
S: Nej... känner inte människan. Det är alltså inte Daniel Kjell-Kjell... utan en annan Kjell, som jag inte känner.
F: Har du gått på bio med nummer 40?
S: Nej.
F: Har du kramat nummer 29?
S: Nej.
F: Skulle du kunna gå ut med nummer 72?
S: Vi skulle säkert kunna gå ut, men knappast på en dejt. Det skulle vara incest och sådant sysslar vi inte med i våran familj.
F: Vad pratar du och nummer 54 oftast om?
S: Vi pratar om djupa grejer för det mesta. Om livets vardande. Fan Mickan... kom hem nån gång.
F: Skulle du kunna tänka dig att vara tillsammans med nummer 50?
S: Men... Vi SYSSLAR inte med incest säger jag ju!
F: Känner du nummer 48?
S: Japp. Men inte så väl som jag borde, kanske. Hon är min fd svägerska och mamma till mina brorsöner. Den broren som vi förlorade -99.
F: Skulle du kunna ge nummer 21 en kram?
S: Absolut. Klart jag skulle. Vi kramas när vi ses.
F: Hur är vänskapen mellan nummer 36 och 54?
S: Kalle och Mickan... har ni ens träffats? Jag är osäker, men det kan vara så. Jo... var inte Kalle med på lilla julafton på Nordfale för några år sen? Tja, nån vidare nära kontakt är det iaf inte. :)
F: Hur länge har du känt nummer 35?
S: Hmm... Jag kan inte säga att jag känner Joachim direkt. Jag passade hans hund i några månader. Det är ju inte mer än ett år iaf. Betydligt kortare tom...
F: När pratade du senast med nummer 9?
S: I söndags innan vi lämnade av hos deras pappa. Ska ringa dem i kväll tror jag.
F: Har nummer 17 ett förhållande?
S: Inte vad jag vet. Men han borde ha. Han är ett riktigt kap, tjejer!
F: Har du velat slå nummer 40 i ansiktet?
S: Nej o nej...
F: Vad brukar du och nummer 29 normalt göra?
S: Hmm... vi brukar inte göra någonting ihop. Jag brukar göra det jag gör bäst på mitt håll och han gör nog det han gör bäst på sitt håll. Som sagt... jag känner ju inte mannen.
F: Hur känner du nummer 35?
S: Det var ett evigt tjat om nr 35. Joachim och jag träffades då jag skulle passa hans hund Tia. Känner honom inte så väl, men han är en stilig och trevlig karl.
Dagen idag...
Dagen började klockan 06:38. Eller egentligen 05:45... men jag gick upp och kastade mig ut med hunden 06:38. Sen gick jag som i sömnen ut till bussen och åkte in för att närvara på en biologilektion, på en timme, vilket innebär lite mer än en timma på buss och tåg. Väl framme i skolan så fick jag veta att lektionen var inställd och läraren ledig till tisdag nästa vecka. Kul jul. Härligt att bli informerad om sådant... innan... *irriterad*
Jag passade på att hoppa på tåget hem till mor och far för att byta skor och sortera en och annan manick bland mina lådor, kassar och högar... Det bjöds på middag och kaffe i vårsolen. Mysigt.
Mor skulle till Falköping så jag åkte med henne dit och passade på att hämta upp en säck hundfoder hos svåger på vägen. Släpade upp säcken till Kalle där McGoodlooking skulle hämta den på väg till repet. Promenerade till station och tillbaka till Kalle. Var inte särdeles pigg och sällskaplig utan mest trött och svamlig. Men väldigt skönt att ha nånstans att ta vägen när tågen går tidigare än jag tänkt. Sen till stationen igen, på tåget och sov bort 45 minuter. Väldans skönt. På bussen, hem till hunden, ut med henne och sprang i skogen, lite lagom med träning på det där med koppel. Numera går Pasha faktiskt fot utan att fela. Med mig, men inte med någon annan. Än.
Upp i lägenheten och på med spaghetti, upp på crosstrainern och körde ett program under tiden den kokade. Värmde på köttfärssås från i söndags och nu har jag just ätit och är mätt, trött och lite kliig över hela kroppen. Jag hämtade mina jeans idag... och målet är att inte bara komma i dem utan även att kunna knäppa gylfen. Det går inte idag. Jag får precis upp dem över rumpan... om jag liksom knökar in den... Jag kan vara lite överoptimistisk och vet ine om jag egentligen vill bli så smal igen att jag kommer i dem utan problem. Det är storlek 27/32... 28-29 kan väl kanske räcka i midjan. Nu är jag väl uppe i 31, kan jag tänka mig. Och det är ju faktiskt inte hela världen det heller. Bantningar och dieter ligger inte för mig, jag är för rädd för att återgå i ätstörningar och tjafs, men att träna, äta normalt... det är mer min grej.
Åtta minuter crosstrainer med program om dagen, till att börja med, är inte speciellt svårt att få till. Att springa lite med hunden är väldigt enkelt. Plättalätt. Speciellt nu när våren rycker i mig. Helt underbart.
Jäklar vad det doftar gott i skogen... den här tiden är den bästa på hela året. Lagom varmt, lagom soligt, lagomt helt enkelt. Loooove!
Kramakräm.
Jag passade på att hoppa på tåget hem till mor och far för att byta skor och sortera en och annan manick bland mina lådor, kassar och högar... Det bjöds på middag och kaffe i vårsolen. Mysigt.
Mor skulle till Falköping så jag åkte med henne dit och passade på att hämta upp en säck hundfoder hos svåger på vägen. Släpade upp säcken till Kalle där McGoodlooking skulle hämta den på väg till repet. Promenerade till station och tillbaka till Kalle. Var inte särdeles pigg och sällskaplig utan mest trött och svamlig. Men väldigt skönt att ha nånstans att ta vägen när tågen går tidigare än jag tänkt. Sen till stationen igen, på tåget och sov bort 45 minuter. Väldans skönt. På bussen, hem till hunden, ut med henne och sprang i skogen, lite lagom med träning på det där med koppel. Numera går Pasha faktiskt fot utan att fela. Med mig, men inte med någon annan. Än.
Upp i lägenheten och på med spaghetti, upp på crosstrainern och körde ett program under tiden den kokade. Värmde på köttfärssås från i söndags och nu har jag just ätit och är mätt, trött och lite kliig över hela kroppen. Jag hämtade mina jeans idag... och målet är att inte bara komma i dem utan även att kunna knäppa gylfen. Det går inte idag. Jag får precis upp dem över rumpan... om jag liksom knökar in den... Jag kan vara lite överoptimistisk och vet ine om jag egentligen vill bli så smal igen att jag kommer i dem utan problem. Det är storlek 27/32... 28-29 kan väl kanske räcka i midjan. Nu är jag väl uppe i 31, kan jag tänka mig. Och det är ju faktiskt inte hela världen det heller. Bantningar och dieter ligger inte för mig, jag är för rädd för att återgå i ätstörningar och tjafs, men att träna, äta normalt... det är mer min grej.
Åtta minuter crosstrainer med program om dagen, till att börja med, är inte speciellt svårt att få till. Att springa lite med hunden är väldigt enkelt. Plättalätt. Speciellt nu när våren rycker i mig. Helt underbart.
Jäklar vad det doftar gott i skogen... den här tiden är den bästa på hela året. Lagom varmt, lagom soligt, lagomt helt enkelt. Loooove!
Kramakräm.
Det är vår i luften...
Det är inte bara sådär i smyg längre utan på allvar. Det luktar om den svarta mullen under löven i skogen som just nu bryts av små, små ljusgröna och nyvakna växter. Det luktar myrsyra och tallbarr, frisk luft och vide. Träden skiftar i ljusgrönt och rött, himlen är klarblå och temperaturen stiger uppåt femton grader. Videkissar vajar i vinden och krokus och snödroppe pryder rabatter och vallar. Pasha badar i bäcken och dricker av det klara och kalla bergsvattnet. Vi drar ut på skogspromenaderna, vill aldrig gå hem, inte så länge det är ljust. Vi bor näst intill Ronjaskog med mossmulliga rotverk som klättrar på jättebumlingar av gråsten, små forsar och tumlande vattenfall i småskala som ändå brusar som om det ville sjunga om frihet och locka till barfotafötter. Vad slår en skog som den om våren? Möjligen en skog som den i närheten av ett eget litet hus med en egen liten trädgård... men jag tänker inte gå in i såna tankar utan njuta av det som är här och nu.
Tranorna slår rekord på Hornborga i år igen... jag ser dem varje dag när jag åker med tåget. Det bor ett par precis invid järnvägen i ett litet kärr.
Och nu är maten färdig... Hungrig blir man av att gå i skogen och av att tanka kunskap. Fyra timmar lektion idag samt hemmastudier... Nu kräver kroppen energi.
Glöm inte att stanna upp och öppna ögonen i dessa tider... för det är nu allting vaknar och om några veckor är det för sent. Då står våren i full blom och tas redan för givet. Så är det.
Tranorna slår rekord på Hornborga i år igen... jag ser dem varje dag när jag åker med tåget. Det bor ett par precis invid järnvägen i ett litet kärr.
Och nu är maten färdig... Hungrig blir man av att gå i skogen och av att tanka kunskap. Fyra timmar lektion idag samt hemmastudier... Nu kräver kroppen energi.
Glöm inte att stanna upp och öppna ögonen i dessa tider... för det är nu allting vaknar och om några veckor är det för sent. Då står våren i full blom och tas redan för givet. Så är det.
