På tal om -92...
Jag har kvar planchen. Den är numera inramad och prydde mitt sovrum i Tassbo. Med Catwomans vakande öga kunde jag sova tryggt. *skrattar* Nu står den i källarförrådet... den passar inte in i den här lägenheten... men så snart jag får ett eget rum där borta i framtiden så ska den upp igen.
jag vill hångla hårt med henne, men bara om hon har sin suit på sig, ja om den har liknande kurvor o samma suit så kan ja nog hångla hårt med den också hehehehehehehe!!!drägglar stina vill ha henne i sovrummet, minst på väggen! hit med postern!!hihihihihihi!!
Eller hur? Den som ändå finge vara en av hennes missar... ;)
Catwoman rules!
Jag, som på den tiden var ännu mindre förtjust i små barn än vad jag är nu, hamnade motvilligt som lekledare för just barnen på ett stort bröllop för mina arbetsgivare. Jag och dåvarande pojkvännen klädde ut oss till Batman och Catwoman, och ju mer klockan blev desto fler pappor ville kolla till sina barn, he he!
Har kvar mössan jag sydde och återanvände den i en bloggtävling,
skinncatsuiten har jag gett bort, en 36:a kommer jag aldrig mer bli.
Men luvan passar fortfarande, hjärnan verkar inte växa... ha ha!
http://lovelygodiva.blogspot.com/2008/04/det-r-ju-tvling.html?showComment=1207981680000
Håller helt med om att Berry var blek i jämförelse Pfeiffer.
Hahaha! Undrar hur hårt traumatiserade de papporna var sen? Barnen lär väl ha älskat det kan jag tro? Ska kolla in luvan!
